Kritiken påminner om hur hårt könsrollerna sitter
Caster Semenya tas för en man.
Frida Östberg kan inte kommentera fotboll.
Oj, så fast i könstänkandet vi ännu är.
”Inga riktiga kvinnor skriver om fotboll”. Så sa en AIK-spelare om undertecknad en gång och jag möts ju även då och då i mejlen av män som än i dag, år 2009, har problem med kvinnor. De vettiga karlarna är förstås långt fler men jag påminns om hur hårt könsrollerna sitter när jag ser kommentarer kring att Frida Östberg blivit expertkommentator för SVT i stil med ”så länge det inte är herrfotboll kan hon väl få hålla på”.
Samma sak hördes när Malin Swedberg skulle kommentera herr-EM 2004. Någon framförde till och med argumentet att ”en kvinnas röst förstör”. En invändning är också att de kvinnliga expertkommentatorerna ”inte spelat på samma nivå som de manliga”. Om det kan man ju bara säga att damfotbollen må vara lägre rankad än herrarnas men nog fasen har Östberg & Co definitivt spelat på högre nivå än de flesta av de tyckare till pösmunkar hemma i tv-sofforna som dömer ut dem...
Kommer att skratta åt det
Nåja, samma kritik hördes mot kvinnliga nyhetsuppläsare en gång i tiden, allt går framåt, om femtio år skrattar vi även åt det här. Likväl är det intressant hur fast vi är i vårt tänkande kring manligt och kvinnligt.
Det visar också debatten kring Caster
Semenya, den sydafrikanska guldmedaljören på 800 meter i VM i Berlin. Det är tänkvärt att höra experter förklara hur svårt det är att könsbestämma någon, det handlar om långt mer än kromosomer.
Stämmer det att Semenya har mer än tre gånger så mycket testosteron som kvinnor normalt är det ett stort problem för då har hon en enorm fördel mot sina konkurrenter. Är hon dopad så ska hon ju dessutom bara stängas av för gott. Och även om hon har det på naturlig väg är frågan om det inte ”utgör en otillbörlig fördel”. Följdfrågan är då givetvis om Semenya ska få tävla mot kvinnor?
Den frågan förtar ändå inte det faktum att hela debatten för Semenya (om hon inte är dopad) måste vara oerhört förnedrande och jobbig. Att få sin identitet ifrågasatt är kränkande och könet är, oavsett vad man tycker om det, en grundläggande faktor i allas vår identitet.
Borde se våra likheter
Det slås jag åter själv av nu, som höggravid med barn nummer två
inför den ständiga frågan: ”Vet ni vad det blir?”. En väninna svarade ”en människa” när hon fått barn. Folk blev riktigt sura och upprörda. Hur skulle de då veta om det var presentläge för blå napp och pyjamas med bilar på eller rosa och sparkdräkt med dockor på? Det är ju aldrig för tidigt att börja slussa in barnen i deras roller, bäst att börja redan i vaggan.
Att fall som Caster Semenyas sen visar att könsfrågan är brokig och mångfacetterad och att kritik som den mot Östberg belyser vilka problem könsrollstänkandet lätt leder till, det tänker vi för sällan på. Förstå mig rätt, jag är inte ute efter att göra kvinnor till män och vice versa. Jag skulle bara önska att vi alla istället för att låsa oss i roller och fjärma oss från varandra såg våra likheter som människor och närmade oss varandra.