Anrell: I kväll spelar det inte någon roll vilket lag som har stört plånbok
Åtta års ökenvandring är över.
Sju svenska mästerskap, tröjorna nummer ”1” Honken Holmqvist, ”5” Bert-Ola Nordlander, ”11” Peter Gradin upphissade i taket.
I kväll är AIK tillbaka och äntligen ser Sveriges populäraste idrottsfabrik elitserien ut som den traditionellt sett ska göra.
Brasklapp ett – innan någon miljon bittra masar startar nya Facebook-grupper; ja, jag vet att Leksand saknas och ja, jag tycker att de borde vara med, de också.
Elitserien behöver Leksand men tyvärr för elitserien verkar inte Leksand behöva elitserien lika mycket. Nog om det just nu.
Det var 2002 som AIK åkte ur elitserien – för andra gången på tio år. Två år senare tvångsnedflyttades laget ytterligare en serie på grund av att de hade en ekonomi som var förvillande lik de flesta svenska fotbollsklubbars.
AIK i tredje divisionen – det var i sanning en bister period för laget som en gång i tiden dominerade svensk hockey.
Men ett mödosamt sanerande av ekonomin och en långsiktig satsning på att ta sig tillbaka – i en värld där långsiktighet är ungefär lika ovanlig som en algebrakunnig ledamot i Hammarby fotbolls styrelse – startade AIK hockey en vandring som inte särskilt många trodde skulle ge resultat.
Det brukar ju kosta nånstans kring 50-60 miljoner att gå upp i högsta serien.
AIK klarade det på nånstans runt halva den summan.
Och ikväll är det alltså dags. Stor premiärmatch mot Linköpings HC som gjort motsatta resan mot AIK:s – sakta men säkert har man stärkt sin ekonomi och omsätter 180 miljoner kronor om året, har en hel stab av personal och säljare som sannolikt är 20 gånger så stor som AIK:s.
8?000 kommer bära fram lillebror
Men.
Och det är ju det som är hockey.
Men – i kväll spelar det ingen roll, för 8?000 stockholmare kommer att bära detta AIK som är alla lillebrorsors lillebror i den här världen där pengar ersätter muskler och plånboken ersätter hjärta. Utom på isen.
Speciellt en spelare ser jag verkligen fram emot att se ikväll.
Och det är inte Dick Tärnström som visserligen är viktig för sitt AIK – NHL-proffset som kom hem från Edmonton och Columbus för två år sen och ledde laget mot toppen – utan det är David Engblom som spelat i detta AIK, sen 1995 under hela ökenvandringen, (minus ett påtvingat år för länge, länge sen i Skellefteå AIK).
I övrigt: inga erbjudanden eller värvningsförsök har fått AIK:s största symbolspelare – bredvid fotbollens nummer ”8” Daniel Tjernström – att lämna klubben i hans hjärta.
Borde balsameras
Engblom borde få sin tröja nummer ”33” balsamerad och upphissad så snart han själv vill.
Honken Holmqvist, Bert-Ola Nordlander, Peter Gradin var med under de goda åren. Det är inte så svårt.
David Engblom ställde upp under de dåliga åren när ingen annan orkade. Det är värt en
orkan av hyllningar en kväll som den här.
LHC då? Jag har tippat att de får problem i år. De börjar utan tjeckerna Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac som sitter nån annanstans och väntar ut svenska skatteregler tillsammans med viktiga backen Josef Melichar.
Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl är uthyrda av firma LHC Hockeyleasing AB.
Kul? Knappast.
Tjeckerna missar en fjärdel av säsongen, det funkade förra året, men jag är inte så säker på att det fungerar i år.
Jag har i ett par krönikor försökt tona ner AIK-publikens förväntningar och tippat att de kommer sist, att de kanske inte ens vinner tio matcher i årets serie.
Slår bäst ur underläge
Det har gjort många AIK-supportrar arga, men jag vill egentligen bara markera att AIK hockey, som läget är, slår bäst ur underläge.
I kväll gör de det. Så mycket ur underläge som det överhuvudtaget är möjligt.
Det ska bli förbannat roligt att se det.