KLAR FÖR KLACKEN
Möjligen borde jag vara skrämd över att vara här över huvud taget ... Interkurvan är inte direkt som att stå på Söderstadion
MILANO. Här är andra delen av serien om världens tio bästa sportresor.
Jag valde Milano.
Jag valde derby.
Jag valde Zlatan mot Beckham.
Jag valde rätt.
I morgon ska jag stå mitt i Zlatans armé i slaget om Milano.
Alla talar om serien.
Alla är avundsjuka.
Jag kan inte går förbi en skola nuförtiden utan att skolungarna väser att jag är en jävla glidare.
–Ni har så rätt, svarar jag.
Kollegorna väser. Även de har rätt. Den så kallade Glassresan är en succé. Det är klass på alla resmål.
Jag började med Super Bowl i Tampa, Florida.
I går kom jag till Milano och en stad som fullständigt glöder av sol och passion inför derbyt på söndag kväll.
Det första jag såg när jag gav mig ut på stan var hur alla lagtröjor finns överallt ute på gatorna. Och det är två som säljs mest:
Zlatans.
Eller ”Ibra” som folk kallar honom här. Jag har fortfarande inte hört en människa kalla honom Zlatan.
Beckhams.
Han må vara varken bäst eller ens näst bäst, men det är helt fascinerande att se hur star quality slår spelkvalitet – även i en sån här seriös liga och en sån här seriös fotbollsstad.
Beckham säljer tröjor. Beckham säljer matchen. På ena sidan. På andra sidan Zlatan. Det är lika uppenbart.
Maldinis sista derby
Men det är andra frågor som gör den här matchen ännu mer intressant, även för de mera fotbollsnördiga.
Sannolikt är det Milans legendariska mittback Paolo Maldinis sista derby. Han är 41 år men har hållit ihop
Milans lag sen 1985 när han gjorde debut. Han är en gentleman och en klassisk italiensk fotbollsspelare. Nummer tre i Milan måste anses vara en av de allra största.
Sannolikt kommer han att möta Zlatan flera gånger i sitt eget straffområde. Maldini är gammal och långsam. Zlatan är ung och äregirig. Samtidigt har han börjat visa allt mer sentimentala sidor. Så vi får se hur de där mötena blir.
Den här matchen handlar också på ett större plan faktiskt om vem ska vinna mästerskapet Lo Scudetto. Inter leder redan serien med sju poäng före tvåan Juventus och åtta poäng före Milan.
En seger i morgon skulle innebära att Inter seglar iväg och skapar ett gap som är för stort för de andra att ta in.
Även det här vet Zlatan ikväll.
Alla vet vad matchen handlar om.
Det är därför jag valt den.
Jag älskar avgörande matcher. La Gazzetta dello Sport toppade tidningen i går med att matchen avgör kampen om Lo Scudetto – och att Milans vapen är att Ronaldinho klippt håret (!).
Jag tror inte Zlatan blir så skrämd av det.
Jag blir det inte.
Möjligen borde jag vara skrämd över att vara här över huvud taget.
En av de rutinerade svenska Milanojournalisterna Henrik Lundgren, som hjälpt mig med att fixa en biljett mitt i Inters klack, varnade mig faktiskt för hela idén.
Han mejlade:
”Interkurvan är inte den vänligaste i världen, det är inte direkt som att stå i klacken på Söderstadion eller Norra Stå. Om jag säger så. Journalister tillhör inte det populäraste släktet i italienska ultraskretsar, så du ska nog inte stå och vifta med pressleget.”
Huvva.
Jag började istället dagen här i Milano med att göra en vandring ner till en klassisk Milano-adress – i alla fall för oss svenskar.
På Via Morone letar jag upp nummer åtta. Gatan är trång. Det är strax bredvid operan La Scala och inte långt från Duomen.
Hit flyttade Nacka Skoglund när han kom till Inter. Här kände han sig ensam, här bodde också målvakten Ghezzi och backen Padulazzi. Men dem fick Nacka inte umgås med särskilt mycket.
Det funkade inte så i Italien.
En tröst var naturligtvis pengarna.
Nacka fick en sign on-bonus på 165?000 spänn. Det motsvarade 25 årslöner för en normal arbetare, en sån som Nackas pappa eller bröder hemma i Sverige.
Det där glömmer man ibland när man pratar om att Zlatan tjänar såna enorma summor. Hans nio miljoner om dagen är perverst mycket, men de bästa har alltid tjänat perverst mycket.
Nacka hade disciplinproblem
När jag läser Gunnar Perssons nya, mycket intressanta, bok om Nacka slås jag av parallellerna med Zlatan hela tiden. Inte bara valet av Inter som lag, eller att ingen av dem hann uträtta något minnesvärt i allsvenskan innan de blev proffs.
Nacka hade också problem med disciplinen i landslaget och skickades hem för att han valde att gå på krogen vid fel tillfälle, Nacka under VM i Brasilien. Zlatan i Göteborg. Det skapades kotterier som ledningen inte gillade. Nacka under Putte Kock. Zlatan under Lagerbäck. Olika grupperingar i landslaget. Det var allmänt rörigt redan då.
Bollgeniet var inget socialt geni. Då som nu, skulle man kanske kunna säga även om skandalvinklarna på Zlatan numera nästan helt försvunnit.
Annars är det mycket här i Milano som är sig likt mot Sverige och Florida. Det finns 1573 kebabställen här, alla läser Stieg Larsson, alla dricker latte. En sak skiljer dock från Florida: alla vet vem Zlatan är. I Tampa visste bara en muslimsk taxichaufför vem han var.
–?Är han muslim? frågade han.
–?Jag vet inte, svarade jag, till hans stora besvikelse.
Går vidare till gallerian vid piazza Duomo. Där brukade Nacka sitta och fika med Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och Nisse Liedholm enligt Eva af Geijerstams också utmärkta bok om Gre-No-Li. De spelade för Inters arvfiende Milan.
Det är en av mina favorithistorier, den om hur de brukade sitta där och titta på folks skor för att se om det var svenskar som kom. Svenskar hade alltid väldigt grova och fula skor på den tiden, tyckte Nacka. Italienarna, däremot, var fattiga efter kriget, men stil hade de i alla fall på allt de tog på sig.
Kaká är avstängd
Inter spelar enligt mina källor så här:
I ett 4-3-1-2 med backlinje: Maicon, Materazzi, Samuel, Santon. Mittfält: Zanetti, Cambiasso, Muntari bakom Stankovic. Anfall: Zlatan, Adriano.
Milan spelar 4-3-2-1 med backlinje: Zambrotta, Maldini, Kaladze, Jankulovski. Mittfält: Beckham, Pirlo, Ambrosini och framför dem Seedorf och Ronaldinho. Anfall: Pato. Kaká avstängd.