Anrell: Skidlandslaget påminner om det svenska friidrottsundret
GÄLLIVARE. Det är en mycket märklig känsla och jag kan inte komma ifrån att jag känt den förut.
Plötsligt inser jag:
Jag sitter och lyssnar på det svenska skidlandslaget 2010 men det jag tänker på är det svenska friidrottslandslaget för sju år sen i Paris eller i Birmingham.
Charlotte Kalla, Anna Haag, Marcus Hellner och Johan Olsson på scen.
Det är fullt av energi, kraft, framtidstro, humor och en känsla av att ha ett självförtroende som inte bara bottnar i en kort tid av framgång utan också i att förberedelserna varit bra inför den säsong som just ska starta.
De skrattar, de njuter, de är avspända utan att se ut som de tappar fokus.
Och:
De vet om att hela den samlade skidvärlden i allmänhet och den svenska nationen i synnerhet följer dem, fulla av samma förhoppningar som de själva har.
Det är världscuppremiär på Dundret här i dag.
Svenskarna kommer in i årets skidcirkus med förra säsongen i ryggen, som innebar 33 medaljer i världscupen. Och sju medaljer i OS.
Släng er i väggen, Zlatan och Mårts
De vet om att de är Sveriges bästa landslag. Släng er i väggen, Zlatan och Pär Mårts. Jämfört med det svenska skidlandslaget är ni småhandlare.
Anna Haag är den som är mest spontan. Som vanligt.
Hon säger att formen inte är den bästa.
– Det spratt inte lika mycket i benen i år som förra året, säger hon.
Spratt?
Jag tänker att det låter märkligt likt den ordform som Susanna Kallur valde en gång i Edmonton under ett VM när hon skulle beskriva bra form. Hon sa:
– Det kryllar i benen.
Världen lyssnade och njöt
Under friidrottens svenska glansålder satt jag ofta och lyssnade på olika presskonferenser med Klüft, Olsson, Holm, Kallur och Bergqvist. Världen lyssnade och njöt. Det var stor show. Svenskarna visste att de var bäst. Och att de fick visa det.
Nu är det Kalla, Haag och Hellner medan Johan Olsson får spela en fjärdefiol – trots att han tog tre medaljer i OS i Vancouver. Emil Jönsson får inte ens vara med eftersom han inte kör så här långa lopp.
De skämtar, mest Haag, men även Hellner visar att han är avspänd och full av det där självförtroendet som gör att man vågar säga vad man vill. Dessutom är han på hemmaplan. Han kan varje millimeter av banan i dag.
Norska media försöker få honom att döma ut norrmännen, men han går inte i den fällan. Det gör inte Kalla heller. Hon är lite allvarligare än jag sett henne tidigare, lite stramare, men jag tycker att hon pratar naturligare, mindre repeterat. Jag gillar det.
Det alla vet den här dagen är ganska tydligt:
World Cup är premiären på en säsong som har alla utsikter att bli skidsportens allra största – någonsin.
Det är upplagt för dueller av aldrig tidigare skådat slag – och allt börjar i dag och kulminerar i mars när VM hålls i Holmenkollen i Norge – skidsportens verkliga Mecka.
Norges pressade superstjärnor
Skid-VM i Norge är som OS i hockey i Kanada. Det kan inte bli större.
Och det som gör det här ännu större är att Norge har två superstjärnor – Marit Björgen och Petter Northug – som inte får, inte kan, inte vågar förlora.
Men samtidigt så har arvfienden Sverige fått fram två och kanske tre världsstjärnor som är lika bra. Charlotte Kalla är yngre och kan slå Marit Björgen vilken dag hon vill.
Marcus Hellner är nästan lika ung som Northug och spurtar kanske inte kraftfullt men han är på väg uppåt i karriären, han har OS-guld i ryggen, och han ingår i ett landslag som är bättre än det norska.
Northug åker inte här. Hans kropp fungerar inte. Enligt landslagsledningen på grund av sjukdom.
Samtidigt finns det de som säger att han inte vågar åka i dag om han inte är i überbra slag eftersom en dålig start här skulle ge Hellner ett kraftigt mentalt försprång och få Northug att framstå som dödlig inför VM.
Hellners ögon brinner
10 kilometer fristil i dag för Kalla och Björgen. Kowalczyk kan också vinna.
15 kilometer fristil för Hellner.
Kallas form är bra, visade hon förra helgen i Bruksvallarna. Hellners ögon brann i går på presskonferensen. Han tänker inte förlora på hemmaplan – lika lite som Petter Northug tänker förlora i Holmenkollen.
Annars är det lugnt och förväntansfullt i den här stan där man har Hellner, gruvan, tre moderater och två vänsterpartister i fullmäktige.
– Några sossar? frågar jag.
– Finns det malm i gruvan.
Med andra ord: resten är sossar. Och det finns malm. LKAB tjänar en miljon i timmen.