Bäst – i Sverige

Lasse Anrell ställer årets sportjournalist Mats Wennerholm mot väggen. Här är pristagarens hela tacktal: ”Det var på tiden”

Du har jobbat som sportjournalist i 25 i år. Varför får du priset nu? Har du lång startsträcka eller har du bara alltid varit före din tid?

– Ja, vad fan ska man svara på det. Känner mig lite som Paul Newman –får nog pris för lång och trogen tjänst.

Newman är död, Mats. Hur kan någon som tippar Stanley Cup-vinnarna SIST i hela NHL vinna pris?

– Därför att jag året efter tippade rätt NHL-vinnare.

Oj då. Lägger du av nu när du är på topp?

– Har inte nått min topp ännu.

De flesta tungviktare går en match för mycket?

– Ja, jag har märkt det ... det där var en pik åt dej, Lasse.

Jag förstod det, Mats, Du har fem barn, fru och stort hus. Är du värd ett pris där hemma också, tror du?

– Nej, hemma är det nog min kära hustru som kammar hem alla priser.

Vad fint sagt. Har du nånsin vunnit nåt förut?

– Hade 13 rätt på tipset en gång. Tog ett sabbatsår från gymnasiet. Plöjde igenom de stora klassikerna.

Sportgrodor 1–5?

– Nä, Krig och fred, Räddaren i nöden, typ.

Om jag säger att det bara finns en enda fråga som så vitt skilda personer som Mats Olsson, Johan Esk och jag är överens om så är det nog åsikten om att du var rätt val i dag?

– Det hedrar mig nåt enormt.

Hur kan du som jobbar så himla mycket ha fem barn?

– Jag jobbar skift. På lediga dagar är jag hemma och hänger inte på krogen. Och ofta jobbar jag hemifrån.

Har du gjort dina barn mellan de stora turneringarna?

– Kan jag inte exakt säga, för inget av mina barn har varit planerat. Men det slumpade sig så att de fyra första kom OS-år. Hur man nu ska tolka det?

Fråga från några kvinnor jag känner: hur står din fru ut med att du jobbar så mycket?

– Vad ska jag svara på det? För att hon har en fantastisk energi och även har hunnit med att göra en egen yrkeskarriär.

Varför är du inte trött, alkoholiserad och bitter som normala 53-åringar som börjat inom kvällstidningsvärlden i 25-årsåldern?

– Har inte tappat lusten att jobba och försöker sköta mig under min lediga tid. Stressar inte upp mig. Är inte den bittra typen.

Hmm... beror det inte snarare på att du är osannolikt tävlingsinriktad?

– Jo, kanske.

Är inte allting roligt så länge man är bäst?

– Näää, jag har aldrig sett mig själv som bäst.

Hmm... varför bloggar du inte din lata jävel?

– Det kommer snart en blogg, den är bara några veckor bort. En blogg måste vara genomtänkt. Min ska handla om... allt.

Ja, det verkar ju genomtänkt.

– Mest om ishockey och friidrott.

Blogg – då måste du ju jobba ännu mer. Dygnet runt.

– Nää ...

Har du någonsin ställt en enda kritisk fråga – eller skrivit en enda kritisk rad – om Foppa eller Sudden?

– Ja, om Foppa har jag definitivt gjort det. Om Sudden är jag mera ... osäker?

Jag med. Är du i själva verket inte mer kär i Foppa och Sudden än i dina barn?

– Nej.

Du som skriver mest och bäst om hockey som är en lagsport; hur är du själv som lagspelare?

– Eeh ... jag är väl inte ... världens bästa kanske. Men det är inte ofta man jobbar i grupp.

Kanske bäst så.

– Ja.

Jag förlorade min oskuld i Sätra – vad förlorade du där?

– Allt för många fotbollsmatcher.

Vilken är den största idrottsupplevelsen du haft?

– Mats Sundins 2–1 mot Sovjet i Åbo 1991, det var första gången i modern tid som Sverige vann VM av egen kraft. Mats drog Fetisov som sista gubbe med en låååång Suddendragning.

Det största fiaskot?

– Salt Lake city.

Den största idrottsstjärnan du träffat?

– När jag hamnade i samma hiss som Gordie Howe i Toronto och upptäckte att världens hårdaste hockeyspelare genom tiderna var huvudet kortare än jag själv; en trevlig gubbe.

Vilka var dina idoler när du blev journalist?

– Torsten Ehrenmark och Gits Olsson.

Vilka är din idoler i media nu?

– Richard Swartz, SvD, och James Mirtle, kanadensisk hockeybloggare,

Är Sportbladet bättre på allsvenskan i hockey än på ukrainska fotbollsligan?

– Du vet redan mitt svar. Nästa fråga.

Vad tyckte du om Sportbladets förstasida dagen efter VM-kvartsfinalen mot Tjeckien där vi toppade med att en fotbollskrönikör tyckte att hockey var fånigt?

– Dålig. Jag skulle vilja sett en sån satsning dagen efter en kvartsfinal i ett fotbolls-VM där Sverige vunnit.

Var det inte du som uppfann det just nu väldigt populära webb-tv-formatet typ Bank&Niva, Ekwall&Lundh och sånt när du skapade Wennerholm vs. Anrell?

– Det kan man säga. Det var all webb-tv:s moder.

Varför slutade du skriva utförsåkning – egentligen?

– Stod inte ut med Pärsonifieringen av alpina landslaget.

Vem, av dina konkurrenter som hockeykrönikör har du gillat bäst?

– Gunnar Nordström, Expressen. Oerhört kunnig.

Ogillat?

– Niclas Andersson, Expressen. En pajas.

Din dotter Johanna har fått ett pris före dej: hon utsågs till ”Stureplans snyggaste”. Var du avundsjuk då?

– Nej, bara lite orolig, men samtidigt stolt. Hon är lik mamma.

Varför ser du ut som dina söner på din vinjettbild?

– Den är bara tio år. Mina söner är 20.

Vem av alla dina chefer har varit bäst?

– Bengt Olsson och Lars Östling so far.

Vem av dina kollegor – efter mig – har du gillat bäst på Aftonbladet?

– Lasse Sandlin.

Du kanske är den som reser mest i sportjournalistikens värld – hur många timmar av ditt liv har du tillbringat i flygplan eller på flygplats?

– Det har förmodligen stulit ett år av mitt liv.

Stulit? Du älskar ju flyg?

– Älskar är väl att ta i ...

Nåja. Hur många gånger har du sagt ”JAG VET” när nån annan haft en nyhet?

– En myt ...

Då omformulerar jag det till ”ÄR DET OFFICIELLT NU”?

– Jaha, ja, några gånger, kanske. Har snott det från gamle Expressen-legenden Singel Eriksson. Varje gång nån annan hade en nyhet sa han så.

Har du någonsin varit tvåa på en nyhet?

– Det där lämnar jag till andra. Jag är ingen nyhetsjägare längre. Den perioden i mitt liv är över.