Wegerup: Det krävs mer i finalen, Sverige
Ingen guldbonus vid VM-vinst.
Nej, det finns fortfarande sporter som handlar om annat än pengar, som bevarat lite av sin själ.
Tack och lov.
Sen är det en annan fråga om det svenska spelet räcker till VM-guld.
Så blev det oavgjort ändå och i slutändan till sist en seger. 2–2 vid full tid men sen 4–3 efter den nervpinande straffduellen. En duellseger som innebär att Sverige nu blir gruppetta. (Jo, visst, en match är kvar, men alla som kan se skillnad på en bandyboll och ett äpple vet ju att vi slår Vitryssland). Att få spela semifinal mot Kazakstan i stället för betydligt svårare Finland är i högsta grad att föredra. Dem får nu i stället Ryssland ta sig an och det var inte det slut på VM:s första riktiga match som de ryske hade väntat sig.
Efter nationalsånger sjungna av ljusa barnastämmor inledde nämligen Ryssland bäst då det äntligen blev lite åka av och spel värt namnet i detta VM. Matcher som den mot Norge, vinst med 15–3, och Bergshamras rink som höll allt annat än VM-klass, är ingen bra PR för bandyn som sport. Jag förstår att det handlar om samma sak som med avsaknaden av bonus: pengabrist. Likväl finns det alltid en nedre gräns för allt.
I går kväll på Zinkensdamm kunde dock ingen av de 5?215 på plats klaga på arenan. Fin is och fin stämning med den upplysta idrottsplatsen som ett litet bandytempel mitt i Stockholms skönaste kvarter, de som fortfarande andas lite hjärta och stämning. Ungefär som bandyn själv.
Mer vodka än varm saft
Därför stod jag på pressläktaren mitt bland ryska fans som luktade mer vodka än varm saft och som ropade ”Russia” så det ekade när det gästande laget pressade Sverige hårt. Per Hellmyrs drällde med bollen, Ryssland snappade upp den och vips hade Michail Svesjnikov givit Ryssland ledningen. Farlige, farlige Svesjnikov fyllde sen snabbt på med ett mål till och inte förrän efter nära tjugo minuter lyckades de blågula skapa en chans värd namnet. Först i numerärt överläge, med tre man mer, kom Sveriges reducering till 1–2 genom Christoffer Edlund. Att Sverige sen var två man fler än Ryssland en god stund till lyckades man ändå inte dra nytta av och det duger inte i en final.
Krävs mer i en final
Lika varmt trogen som den svenska publiken var i det kalla vädret och kylslagna underläget, lika segt och envist var dock det svenska lag som vägrade ge sig, jobbade sig in mer och mer i matchen och som framför allt defensivt fick ryssarna allt mer dit man ville och också tvingade dem att dra på sig många utvisningar. Kvitteringen till 2–2, på ännu ett VM-mål av Joakim Hedqvist, var väntad och välförtjänt.
Straffdramatiken blev en skön efterrätt och Andreas Bergwalls räddningar var värda att vänta på trots att tårna sen ett bra tag frusit till istappar.
”Nu börjar VM på riktigt”, sa förbundskaptenen Anders Jakobsson och det har han rätt i.
Tre år i rad har han fått se sitt Sverige besegrat av Ryssland i VM-final. Ska Sverige äntligen ta revansch och åter få guldjubla som i Kazan 2005 krävs dock mer än man visade i dag. Det fanns en hel del bra spel att plocka med sig, absolut. Men i en eventuell final tror jag ändå att det kommer att krävas mer för att slå ryssarna. Bara att lyckas bättre med att stoppa Michail Svesjnikov blir en utmaning i sig.
En av de ryska supportrarna intill mig stod och sms:ade och jag smygkikade på de kyrilliska bokstäverna och funderade på vad han skrev. Då tittade han plötsligt upp, log och sa:
”Russia wins. Russia wins. Remember that. Always”.
Jag kan förstå att de ryska supportrarna efter tre raka VM-guld har den känslan. Nu är det dags att återerövra den.