Wegerup: Ny klubb, nytt kapitel – och Zlatan gör skillnaden igen
PARIS. Zlatan som gör mål.
Zlatan som vänder matchen.
Zlatan som hjälte.
Det känns som om jag skrivit den här texten många gånger förut.
Och PSG tackar och tar emot.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det.
Liksom att fint folk alltid kommer sent.
Så Zlatan intog intervjuzonen på sin nya hemmaarena först en kvart före midnatt.
”Ibra kommer”, ”Ibra är här”.
De upphetsade ropen och tv-kamerorna som alla riktades åt ett håll, drevet av journalister som klättrade på varandra.
Allt berättade det resultattavlan redan visat: att ännu en gång hade Zlatan varit ”den som gör skillnaden” i en match.
Ännu en gång har han från start blivit huvudperson i en ny klubb.
Förvisso gör en match inte en hel säsong.
Men det kunde inte ha börjat mycket bättre.
Inte för Zlatan.
Däremot möjligen för PSG.
Inramningen för ligapremiären var perfekt: fulla läktare, skyhöga förväntningar, sol och sång, stjärnorna som intog Parc des Princes.
Samma problem som i fjol
Men matcherna ska spelas också. Och i första halvlek visade Paris Saint-Germain, precis som förra säsongen, att man allt för lätt hamnar i underläge i onödan.
Att Thiago Silva kommer att vara mycket välkommen i försvaret blev vi också alla påminda om.
Lorient ledde inte alls oförtjänt med 2–0 när halvtidsvilan kom och PSG-fansen demonstrerade sitt missnöje med massivt buande.
I andra halvlek tog hemmalaget över, Ancelotti satsade alla kort framåt och Zlatan, han visade precis varför han burit Milan under de två säsongerna.
Formen är inte hundraprocentig än, men han var lika stark vid första målet som kall vid det andra.
Jag har sett Zlatan göra debut för fyra olika klubbar nu.
Det är nästan med ömhet och en aning vemod jag minns hans debut för Juventus i september 2004. Den unge mannen, närmast pojken, som skulle fylla 23 år den hösten.
Jag minns hur jag hörde Juve-pamparna Moggi och Giraudo diskutera Zlatan på klubbens stamställe, ristorante Urbani:
”Den killen kommer att bli en av världens bästa”.
Och i debuten, på regniga Rigamonti-stadion i Brescia, var han inte alls med i spelet men bara tog bollen och gjorde mål.
Reste sig ur Juve-infernot
Två år senare, när Juventus kraschlandat i mörkaste calciopoli-infernot, satt jag under fullmånen i Florens och såg Zlatan göra mål när Inter vann med 3–2.
Någon dag senare pratade jag med tränare Roberto Mancini som var ett eko av Juve-bossarna: ”Ibrahimovic kan bli bäst i världen”.
Så, år 2010, för två år sedan, satt jag på den sjudande svettiga lilla stadion i Cesena och såg Zlatans återkomst till serie A. Han missade en straff, Milan förlorade med 2–0 men det var ändå tydligt för alla efteråt att ”Ibra” kommit tillbaka för att vinna.
I går kväll skrevs så ett nytt kapitel, när Zlatan gjorde sin mål för en klubb där framtiden är allt och där han ska ha en huvudroll i färden mot dominans och storhet.
En av de franska kollegorna sade till mig efteråt:
”Han kommer att göra 50 mål i den här ligan, ingen kommer att kunna stoppa honom”.
Glad – men laddad
Zlatan, han var fokuserat nöjd när jag mötte honom i natt.
Glad men fortfarande laddad.
”Jag är van vid det här”, sade han när jag frågade honom om pressen på PSG.
Och han sade det på det där sättet som bara han säger saker, utan minsta uns av tvivel på sig själv eller sin uppgift och förmåga.
Runt honom minglade sönerna i PSG-ställ. En stund tidigare hade sambon Helena Seger kommit ut från VIP-läktaren.
Det var en sådan kväll som Zlatan spelar för och hämtar sin ursinniga energi ifrån.
Att PSG inte vann var en missräkning.
Men han hade gjort allt det han skulle och natten var ung, säsongen är lång.
En säsong som med stor sannolikhet kommer att bära Zlatans signatur.