Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Matteus

Luleå mot SAIK – det skulle bli en klassisk SM-final

Anrell: Spelar bästa hockeyn just nu

JÖNKÖPING. Timrå slår svenska mästarna på ett övertygande sätt och det är ganska enkelt att konstatera att HV 71 just nu inte ett lag som kan gå hela vägen.

Däremot är det lätt att ropa halleluja för lagen från norr.

Luleå och Skellefteå spelar bästa hockeyn just nu och är stadigt på väg mot vad som skulle bli en klassisk SM-final.

Låt mig först konstatera att alla inte är lika imponerade av Luleå, ett lag som jag redan hyllat flera gånger för deras moderna nyskapande hockey med sitt sensationella djupledsspel med fyra anfallare där alla vill skjuta - hela tiden.

Jag pratade en stund i en paus med Peter ”Kessler” Eriksson legandarisk spelare i HV 71 med fyra säsonger och med en period i NHL och Edmonton bakom sig. Han tittade på några intensiva matchbilder från Luleå-Södertälje och så sa han:

–Det kommer att hålla i 30-35 omgångar, sen kommer de inte att orka längre.

Ingen SM-final, alltså.

Jag är dock inte lika säker.

Om vi tittar på Djurgården som spelade en liknande hockey förra säsongen så inledde de knackigt, men när de väl fått upp farten och rätta energiutväxlingen så orkade de hur mycket som helst och det var bara HV 71:s skicklighet - och några tursamma sudden deathvinster - i finalserien som förmådde besegra dem.

55 omgångar plus slutspel.

Över 70 matcher. Full fart framåt.

Korta byten – och korta spelare

Luleå har dessutom en speciell uppbyggnad av sin trupp; man kör med extremt korta byten och korta spelare. Och det tar mindre energi att flytta en teskedsgubbe som Karl Fabricius (185cm/90kg) än en koloss som David Printz (193/100).

För att inte tala om Kessler som visserligen håller sin matchvikt hyfsat men ligger nånstans kring 100 kilo.

Karl Fabricius framställdes häromdagen som en flopp i en analys, men jag skulle vilja påstå att det inte stämmer. Jag tror det är hans istid som spökar. Analyser bygger ofta på en bristfällig analys av istid och eftersom Fabricius ofta ligger nånstans runt bara elva minuter per match – 13:23 i går – så är det lätt att tro att han inte gör sitt hemjobb.

Inget kan vara mer felaktigt.

Jag tycker att han använder sina normala elva minuter alldeles briljant. Han skapar kaos hos motståndarna och han river upp stora sår offensivt och defensivt.

Han är dessutom en god representant för hela Luleå som utnyttjar sina korta byten extremt väl. Nu har man slagit AIK och Södertälje dessutom på några dagar och det är väl ändå där fungerande topplag visar sin kvalitet; att hålla disciplinen mot bottenlagen.

Det ger precis lika många poäng som när man slår topplagen i energidwränerande matcher.

Dessutom: tre NHL-klubbar kollade gamle Röglespelaren Simon Hjalmarsson i går. Där har vi ett annat genombrott på gång.

Brynäs förlorade i går mot AIK på hemmaplan.

Timrå gjorde samma sak häromveckan - i en lördagsmatch, dessutom - och det är dödssynder. Det tog Timrå flera matcher att reparera sin och publikens självkänsla efter det.

I går var den dock tillbaka. Jag tycker att de styrde undan HV 71 effektivt, enkelt och tålmodigt. HV:s förstafemma var obehagligt blek. Martin Törnberg lika osynlig som Lance Ward (och han har åkte hem).

Anton Lander var majestätisk.

Och på tal om majestätisk; Skellefteås förstafemma var återigen fantastisk.

Mikko Lehtonen är just majestätisk när han kryssar med sin teknik och split vision. Han har frigjort Fredrik Warg och tillsammans med Joakim Lindström är de elitseriens överlägsna lina.

Davidsson-kedjan är ingenting just nu vid en jämförelse. Dessutom ser det återigen ut som om David Petrasek saknas påtagligt. Både på isen och – vad jag hör från HV:s katakomber – inne i omklädningsrummet.

Det är tyst utan Petrasek. Det kan inte ens Per Ledin avhjälpa. Och bästa matchanalyserna – de får man just nu från Stefan Liv och hans briljanta ryska blogg.

En SM-final mellan Luleå och Skellefteå?

Varför inte. Det skulle bli alla SM-finalers moder. Bästa lagen med mest hockeyfanatiska publiken. Och det är ingen tvekan om att det handlar om de två lagen som vitalierat svensk hockey mest den här säsongen.

Det är bara att hoppas att den blir av.