Det är dags att fokusera på idrotten – inte på kläderna
En gång var Sveriges damer pionjärer inom kvinnoidrotten.
I dag tar vi vår frihet för given.
Andra däremot forstätter att slåss för sin.
Påsktider, ledighet, mycket tid att mumsa ägg i diverse former, se på fotboll – och mycket tid att tänka. Man tänker mycket inte minst när man läser tidningar. Häromdagen läste jag om Hammarbys 21-åriga stjärna Nazanin Vaseghpanah, ett av svensk damfotbolls allra mest intressanta unga namn.
Artikeln inleds med att berätta hur spelaren som hoppas slå sig in i Sveriges EM-trupp kommer på ”höga klackar” med det långa håret som ”fladdrar i vinden”.
Jag hade älskat att läsa en liknande beskrivning i en intervju med någon herrspelare... På nätet hittar jag fler intervjuer med Vaseghpanah som handlar lika mycket, eller mer, om hennes intresse för skor och kläder som om fotboll.
Tänk, Simon Bank och jag som satt förra veckan och bläddrade i en portugisisk tidning med en intervju med Portugals damförbundskapten. Hon satt ljuvt och luktade på en blomma på förstasidan och rubriken försäkrade att hon älskade fotboll, men – viktigast – var ändå en riktig kvinna.
Vi skrattade lite beklagande över den omoderna portugisiska kvinnosynen. Nu fastnar skrattet i halsen.
Kom till Sverige som tvååring
Det är inget fel alls i att klä sig snyggt, sminka sig, frossa i skor och vilja känna sig ”kvinnlig”, vad nu det innebär.
Däremot känns det så sömnigt och trist att en av Sveriges mest intressanta unga spelare inte kan skildras uteslutande för sitt spel utan måste in i mallen.
Förutom att vara en bländande spelare är ”Naza” också intressant för sin bakgrund. Damfotbollen har släpat efter herrfotbollen i det viktiga arbetet med att få in spelare med annan bakgrund än svenska föräldrar sen vikingatiden. I en artikel läser jag att Vaseghpanah är född i Teheran 1987 och kom till Sverige som tvååring.
Domarkurs för kvinnor – i Iran
Från just Iran, ett land med många stora kvinnorättskämpar, kommer i dagarna också betydligt intressantare läsning än om klacksskor. Hela trettio kvinnliga domare i den iranska provinsen Qazvin ska nu få vidareutbilda sig för att nå steg 3. Asiens fotbollsunion meddelar att kvinnliga domare blir allt mer betydelsefulla inom iransk fotboll. Den kvinnliga fotbollsdomarutbildningen är ett led i unionens satsningar på damfotboll.
För ett och ett halvt år sedan fick Iran också sin första fotbollsdomare med rätt att bära slöja, Nadereh Doroudian.
Förbundssekreteraren Amir Karim-Pour sa i samband med beslutet att han hoppades att Doroudians intåg på planerna med domarpipa och slöja skulle uppmuntra andra muslimska kvinnor att börja hålla på med idrott, även mer traditionellt manlig sport som fotboll. Saker värda att fundera över under påskfirandet i det land som beskrivs som ”det mest jämställda i världen” och där debatten numera handlar om rätten att vika ut sig ”som en kul grej” och bära högklackat.
Allt medan kvinnor på andra håll i världen kämpar för livet för att komma ur den snäva kvinnorollen och få samma rättigheter och friheter som männen – på fotbollsplaner och i övrigt.