Välkommen till Val M'isère
Lasse Anrell: Gnäll, gnäll, gnäll från det alpinsamma landslaget
Man vet att ett svenskt landslag är illa ute när de klagar på att det är fel på arrangörernas gasbindor.
Gnäll, gnäll, gnäll från det alpinsamma landslaget.
Det vi bevittnar just nu är hur den stolta skidorten VAL D’ISÈRE i de franska alperna sakta men säkert
håller på att förvandlas till den svensk alpinsportens VAL M’ISÈRE.
Jag skrattade när jag hörde Jessica Lindell Vikarbys kommentar i går.
Jag borde kanske inte skrattat men det gjorde jag, tyvärr.
Hon tyckte att allt i VM-orten var amatörmässigt. Och alldeles särskilt amatörmässigt var sjukvården.
Inte ett ord om de svenska förberedelserna, den svenska uppladdningen och de svenska uråkningarna.
Tvärtom, det var allt annat som var problemet. Och alldeles särskilt:
– De hade inte ens gasbinda i förbandslådan.
Jag erinrar mig en intervju med Hanna Hellquist – min absoluta krönikörfavorit i media i dessa utspädda tider av tyckande och tryckande – som sa apropå sin debutbok ”Karlstads Zoologiska” som handlar om hennes jobbiga farsa:
–Jag kan tänka mig en massa andra yrken. Jag vill jobba med djur, fan vad gött. Sätt mig på Kolmården. Eller ha ett stort hus på landet dit alla sjuka djur får komma. Så tar jag hand om dem och spjälar deras ben med tandpetare.
Inget gnäll där inte.
Tvärtom, lite kreativt tänkande från en glad och pigg, typ, Värmlandstjej.
Super-Hanna hade varit jävligt glad över lite gasbinda eller klarat sig med en skidstav och lite toapapper.
Åkte till morsan – fixade toppform
Jag vet inte vad som hänt det här en gång så stolta alpina landslaget.
Tidigare kom de väl förberedda och toppade formen likt kåta marskatter till alla stora mästerskap. Först kom Anja, sen kom de andra och senast i Åre hade vi ju ett helt koppel med Maria PH i spetsen och killar som Hans Olsson åkte som en världsåkare trots att han hade skrapat bort all hud i ansiktet och såg ut som om han drabbats av första, andra och tredje gradens brännskador.
Plus att någon klåpare till doktor mumifierat hans kinder.
Inte ett ord till gnäll den gången. Det var bar å åk. Shut up and suck, som Jonas Gardell skulle uttryckt det.
I Åre räckte det med en kall avrivning och att Anja sket i några världscuptävlingar och åkte hem till morsan istället så fixade hon lite toppform.
Guld i super-G, kombination, störtlopp, silver i lag, brons i slalom.
Nu försöker hon ladda med gnäll, gnäll och lite gnäll som extra krydda.
– Det är världscupen som gäller i år, och att det varit svårt att tända till för VM, säger människan. Ja men så stanna hemma hos mamma då.
Medkänsla med Lindell-Vikarby
Och i Bormio 2001 där jag också var på plats var det inte så mycket gnäll heller. Lite tjatigt var det väl att nån vallare fått kicken och rört till det i bodarna, men framför allt gasade
Anja på när hon väl började åka. Då kom den gamla rivaliteten med Janica Kostelic fram och det var bättre än gnäll och gasbinda.
Guld i super-G, storslalom, silver i kombination.
Och det l-a-g som brukade smyga fram som ett brev på posten lyser med sin frånvaro det också i år. Jessica Lindell Vikarby kan man känna en viss medkänsla med; just när hon prickat formen och var på väg mot något stort kör hon vilse.
Hamnar i lössnö och gör sig illa i knät.
Det är inget att skämta om, det vet jag, men om Jessica och de andra hade varit så obekväma att de orkat masa sig till VAL M’ISÈRE med de andra landslagen och tränat lite i förväg, när de hade chansen, så hade de kanske haft ett hum om att det faktiskt finns lössnö här och där här.
Järbyn – helt ur slag
Då hade de kanske sluppit alla tokigheter som det här alpinsamma gänget nu bjuder oss på.
Herregud, inte ens Järbyn, apropå mumier, levererar.
Den 67-årige veteranåkaren brukar ju uppstiga från gasbindornas förlovade land varje gång det är mästerskap, ta med sig rullatorn och glänsa lite i backarna och samtidigt passa på att gnälla lite över att han inte får nåt stöd av landslagsledningen.
Nu vet jag inte.
Han verkar helt ur slag. Orkar inte ens gnälla.
Kanske har åldern tagit ut sin rätt.
Kanske känner han bara att han inte vill förknippas med det här svenska alpinsamma landslaget.