Tränarens order: Bär kvinnokläder
Mer känslor, mindre macho-snack.
Det är vad tränare Nanne Bergstrand tror att fotbollen behöver.
Sant – och så behöver den fler ledare som han.
Ny allsvensk säsong på gång liksom ny säsong av Laul Calling.
Inspelning i veckan och i dag släpps säsongens program nummer två. Förutom det vanliga gänget i studion var Kalmars guldtränare Nanne Bergstrand gäst och det blev ett samtal som kom att handla om allt ifrån allsvenskt försnack till även det lite mer djuplodande.
På den allsvenska upptaktsträffen i veckan var Bergstrand en av få tränare som vågade bjuda på sig själv fullt ut, kunde skämta, sänka garden. Personlighet javisst, men också något som kommer med åldern, erfarenheten och rutinen. Han är trygg i sig själv och därmed just den typ av ledare jag ofta efterlyst när jag skrivit om den sunkiga, grabbiga sidan av herrfotbollen.
I programmet som släpps i dag visas ett inslag med en brasiliansk klubb där den spelare tränaren är mest missnöjd med för tillfället tvingas klä sig i rosa kvinnokläder. Det är alltså den värsta tänkbara bestraffningen: bli en kvinna. Jag frågade Nanne Bergstrand vad han tyckte om det där och svaret var en befrielse:
”Det är redan för mycket macho-snack inom fotbollen. Det spelarna behöver är tvärtom att släppa fram mer av sina känslor”.
Släpp fram känslorna
Han utvecklade sen resonemanget, påpekade det självklara i att vi alla har känslor och att man i den typen av traditionell manlig miljö behöver uppmuntra folk att släppa fram dem i stället för att hålla på med fjams som bara cementerar gamla roller.
Jag vet inte om Nanne Bergstrands Kalmar tar ännu ett SM-guld i år. Men jag vet att han är precis den typ av ledare idrotten behöver.
Högintressant derby mellan Hammarby och AIK i damallsvenskan i förrgår. 2–0 till Hammarby och nära 1?400 i publiken på Kanalplan. Jag gillar också Hammarbys sätt att väldigt aktivt jobba för mer publicitet. Malmös damer, LdB FC, är inne på samma spår och det är bra och viktigt. Alltför länge var Umeå IK i stort sätt ensamma om att lägga full kraft även på att locka publik, sponsorer och media.
I onsdags, på derbydagen, den första april, sände Hammarby Damfotboll ut ett pressmeddelande om att den brittiska storklubben Manchester United skulle köpa föreningen. En fejkad nyhet som inte bara syftade till att ge publicitet utan också att belysa frågan om de tuffa villkoren för dem som är verksamma inom damfotbollen. Man ville också uppmärksamma att vår huvudstad i?dag inte har någon damallsvensk arena som håller måttet för spel i Women’s Cup, damernas motsvarighet till Champions League.
Satsningar på damfotboll
Just så, och bara så, med egen envis kraft och uppfinningsrikedom, kan damlagen förbättra sina villkor. Något som är bra även för fotbollen som helhet. För det är ju precis som en högt uppsatt person på Svenska fotbollförbundet anförtrodde mig häromveckan:
”Det kommer att komma många stora satsningar på damfotbollen framöver för man har insett att det är där den stora potentialen för tillväxt finns både vad gäller spelare, publik, sponsorer och därmed också pengar”.
Jag kunde inte sagt det bättre själv så med de orden bjuder jag er alla trevlig helg.