”Står mellan Sverige och Danmark....”
Wegerup: En vacker poäng – som kan betyda allt
PORTO. Det var mer blod, svett och tårar än skönspel.
Men det var en vacker, vacker poäng.
I slutändan kan den betyda allt.
Det var inte särskilt vackert.
Sent i går kväll glittrade biljusen som ett ändlöst pärlband, på väg längs motorvägen som går förbi Dragaos mäktiga arena. Jag följde de som körde söderut med blicken och tillät mig - det kan man göra efter en match som den här - att tänka framåt och tänka hoppfullt, tänka på att söderut åter känns lite närmare för Sverige, efter 0-0 mot Portugal i går kväll.
Visst, Sydafrika är fortfarande långt bort. Sant, många hinder väntar ännu på vägen, många poäng återstår att spela om. Men just därför var det så oerhört viktigt att Portugal inte tilläts vinna, få de tre poäng de så väl behövde. Mer än en vunnen poäng för Sverige innebar den här matchen ytterligare två förlorade poäng för portugiserna.
”Det står mellan Sverige och Danmark nu”, sa Pepe efteråt, med besvikelsen ristad i varje anletsdrag, då jag bland kaoset av portugisiska armbågar och tv-kameror mötte honom i den mixade zonen.
Hela den vecka som gått har jag följt de pressade men ändå segervissa portugiserna, hört dem prata om Sverige och vad man skulle göra för att vinna. Man lyckades med allt och samtidigt inget. Vackert spel vinner inga matcher, det gör bara mål och de uteblev än en gång.
Jag tror som Pepe
I teorin är förstås fortfarande det mesta möjligt. De exakta förutsättningarna för avancemang samt läget i Sveriges grupp får ni i texten här intill denna krönika. Danmark vann i går mot Malta och Ungern slog Albanien. Jag tror dock som både Pepe och Roland Andersson: kampen om förstaplatsen i gruppen kommer att stå mellan oss och våra danska grannar. Portugal har tappat nio poäng hittills och nu sitter förbundskapten Queiroz löst. VM är i det här läget blott en dröm och förhoppning för hans landslag.
Bär på goda minnen för oss
Portugiserna hade förlagt matchen i Porto på Dragao-stadion för att få tur och en välvillig publik. Man glömde dock att denna arena även bär på goda minnen för oss svenskar och vårt blågula landslag. Här, just här, klarade vi mot Italien i EM samma bragd som i går: vi stod upp mot ett lag med fler stjärnor, större individuell skicklighet och ett långa perioder överlägset spel. Då var det en ensam spelare, Zlatan Ibrahimovic, som klackade in en poäng. I går kväll var det istället laget Sverige där alla slet och kämpade och svettades tillsammans och för varandra som klarade att hålla emot.
Det var också i EM här i Portugal som vi fick 2-2 mot – just det – Danmark. Då anklagades vi för korrupt vänskap. På Råsunda den 6 juni kommer det att bli allt annat än vänskapligt.
Jag tror att danskarna blir oerhört svårslagna och jag tror samtidigt att om vi vill vinna gruppen måste vi slå Danmark hemma. Även därför, inte minst därför, var det så viktigt att vi slapp komma dit efter en förlust mot Portugal, med kniven mot strupen och huvudet under bilan. Hade vi sen bara tagit de där två poängen som vi tappade mot Albanien borta hade läget varit ännu bättre.
Får tillbaka vår största stjärna
I går kväll kändes det dock ändå lite som att vi vann tillbaka dem, revanscherade oss. Alla som såg Cristiano Ronaldo i ansiktet på nära håll efteråt vet vilket lag som fortfarande kan tro på VM i Sydafrika 2010.
Det kan Sverige efter en kämpapoäng med matchotränade allsvenska spelare, färska ungtuppar och en gigantisk Olof Mellberg. Mot Danmark på nationaldagen får vi tillbaka vår största stjärna, Zlatan, och kan stå upp med ett ännu starkare lag och, förhoppningsvis, ta oss ännu närmare VM.
Tills dess nöjer jag mig att andas ut efter nervpärsen och följa ljusen som i natten färdas söderut.