Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Linderstam: Det är fan så man baxnar

Publicerad 2014-04-13

AUGUSTA. Med i Masters-täten, med en dag och arton hål kvar att spela.

Jonas Blixt har en makalös praktsensation inom räckhåll, men det är ju också som alla golfare själva säger:

Det är på söndagens sista nio hål som allting alltid avgörs.

Sportbladets Johan Linderstam.

En bra torsdagsinledning i all ära. En bra fortsättning på fredagen och en stabil runda på lördagen, absolut.

Men det är ju inte då en major avgörs.

Golfare pratar med ett eget språk och där många andra lagidrottare sprider floskler omkring sig med "bollen är rund" och "vi tar en match i taget" har Blixt, Stenson och kompani sitt eget mantra.

De upprepar gång på gång vikten av att vara "in contention", om att ge sig själv ett bra läge.

Och på en tredjeplats, med totalt fyra slag under par och ett slag bakom ledarna Jordan Spieth och Bubba Watson med en dag kvar att spela, så har Jonas Blixt onekligen gett sig själv ett ypperligt läge. Dessutom för andra gången i sådana här sammanhang, med totalt tre majors på kontot.

Sanslös bedrift

Det är, för att tala klarspråk, en närmast jävla sanslös bedrift.

29-åringen har en självklarhet i allt han gör och ett kroppsspråk som pratar med stor självsäkerhet, och när han drog ut bollen långt till vänster i skogen på det andra hålet i torsdags och då stod med ryggen mot väggen så löste han situationen utan att stressa upp sig. I all ärlighet kunde svenskens major mer eller mindre varit över där, för med tät vegetation, vattenhinder och allmän djävulskap mellan sig och hålet var en trippelbogey troligare än det par han löste och det är något både han själv och Henrik Stenson kunde skriva under på.

– Jag kunde lika gärna haft tio slag på det hålet, sade Blixt efteråt med en Stenson som något senare skrev under:

– Klarade han par efter att ha varit ute i skogen till vänster på tvåan? Herrejisses, då hade han tur!

Det hade han förstås, men framför allt så har Jonas Blixt en tro på sig själv som skiljer lallarna från vinnarna.

På nian i fredags låg han även då till vänster efter ett snett utslag, med träd i vägen och utan möjlighet att gå över bunkrarna och attackera flaggan, men då hookade han i stället ett lågt järn runt skogen och rullade kontrollerat in bollen på green med ett slag som kan få de absolut största golfentusiasterna att komma.

Verkar gilla läget

Men Jonas Blixt vet att han kan lösa en rebus med en väl avvägd sving och han vet att han kan sänka en tiometare på världens svåraste greener. Han vet dessutom att han snabbt kan resa sig från ett nederlag och när Blixt i fredags drog en boll i vattnet på elvan med en onödig dubbelbogey som följd rök det för ett ögonblick som ett tyskt kolkraftverk från skallen innan han tog sig samman, gjorde par på tolvans svåra korthål och sedan två viktiga birdies på de följande tre hålen. I går parerade han också två tunga bogeys på hål elva och tretton och allt längre avstånd till toppen med två raka birdies på hål femton och sexton och en distans till täten som återigen var intakt.

Vi pratar om ett slag. 1! I sin första Masters på Augusta, och det tål förstås att upprepas att ingen debutant vunnit här på 35 år.

Joråsåatt.

Men, och det här är kanske viktigast av allt just nu, han verkar framför allt gilla läget, inramningen och både möjligheterna och utmaningarna som Augusta erbjuder. Jag tror det var Jonas Blixts farbror Stig-Olov som fått banans greener beskrivna som att de är som att putta nerför vindrutan på en "Folka" med uppgiften att stanna bollen halvvägs ner för motorhuven, men Jonas älskar snabba och svåra greener och med strålande sol och varmt väder nästan hela veckan (28 grader i skuggan i går) lär de i dag vara hårda som cement och snabba som parkettgolv.

Jäkla fint läge

I slutet av sommaren slutade han fyra på PGA-mästerskapen, i hans andra major, och nu är han trea i Masters, i sin första tävling på Augusta.

– Det gäller att vara med efter tre och en halv dag, säger Henrik Stenson, som givetvis vet.

Tre dagar har gått nu och Jonas Blixt har i alla fall satt sig själv "in contention", igen. Alltså; gett sig själv ett jäkla fint läge.

Och ja, han kan verkligen ta det här och bli historisk som den förste svensk att vinna en major och den förste debutant att vinna Masters sedan 1979.

Det är fan så man baxnar.

Följ ämnen i artikeln