Här börjar drömjakten... igen
Wegerup: I kväll skrivs ett nytt kapitel i den enda berättelse där Zlatans namn inte lyser i gyllene skrift
Vad får en dröm lov att kosta?
Fråga Zlatan Ibrahimovic och svaret blir:
Hur mycket som helst.
Jordskalv i Aten i går?
Det var väl bara Zlatan som landade med PSG-planet.
Paris-laget är i stan och det märktes med besked på mitt hotell. Tv-teamet och jag har råkat hamna på samma ställe som PSG och var på plats när Ibra anlände, skrev sina autografer, log och drog till träningen.
Det är en bit från barndomens bakgårdar till den Champions League-dekorerade Karaïskakis-stadion.
Om man säger så.
Men när jag såg Zlatan Ibrahimovic träna där i går kväll var det pojken och mannen i ett, som vi såg spela kvadraten och jogga sida vid sida med Cavani.
Den kvart av träningen vi journalister tillåts att bekika är alltid mest lättsam lek och uppvärmning. Leende spelare, en chans för fotografer och kameramän att skaffa sig det dagliga brödet.
Zlatan deltog i skämten, delade leendena. Men från min plats på pressläktaren, bland fäktande fotografer och vilt rökande grekiska reportrar, slogs jag framför allt av hur koncentrerad han verkade.
Trött och sliten av ett hårt spelprogram, ja, kanske. Men lika fast besluten som då han som liten började resan bort, uppåt, framåt, att försöka förverkliga sin dröm. Ännu en dröm.
Det börjar bli bråttom
I kväll skrivs ett nytt kapitel i Zlatans Champions League-historia, den enda berättelse där hans namn ännu inte lyser i gyllene skrift.
Det är sant som Ibra själv säger, att hans karriär varit mäktig och magnifik även utan att han någonsin får lyfta CL-bucklan.
Låt er dock inte luras. Han vill vinna den. Som han vill vinna den.
Runt hörnet lurar hösten, han fyller 32 år nu, Zlatan.
Det börjar bli bråttom.
När jag var på Champions League-lottningen i Monte Carlo sa alla jag träffade där, från legendaren Johan Cruyff till Juventus sportchef Beppe Marotta, att de unnar Ibra att få vinna, att få förverkliga sin dröm.
Juventus ja…
Och högtflygande, kostsamma drömmar…
Senast jag var i Aten var när jag bevakade OS 2004. Grekland triumferade inför världen under några skimrande sommarveckor.
Zlatan, han värvades till Juventus.
Jag kan ännu sträcka ut handen och röra vid minnet, hur jag stod på hotelltaket i Aten och fick det där samtalet: ”Boka första bästa flyg till Turin. Moggi och Raiola är överens, Ibra skriver på i dag”.
Nio år. En blinkning i det stora hela. En evighet i det lilla. Grekland har kraschlandat i en ekonomisk kris som når långt bortom landets gränser.
Zlatan har vuxit från 23-årig yngling som erövrade serie A med storm till en mogen man som skördat segrar i klubb efter klubb.
Utom den där enda skönheten, den han inte lyckats lägra.
En match de ska vinna
Om han någonsin kommer att lyckas få gå hem med CL-bucklan?
En fråga värdig oraklet i Delfi. PSG är inte en guldfavorit, inte i mina ögon.
Sant är att man hade tur med lottningen, även denna gång och vuxit sen i fjol. Edinson Cavani är en avgörande förstärkning, en spelare till som gör målen, som gör skillnad.
Men på tränarsidan är PSG svagare, med Laurent Blanc. Det kanske inte spelar så stor roll i gruppspelet men väl i slutspelet där sluga rutinerade rävar med massor av CL-erfarenhet, som Carlo Ancelotti, kan spela nyckelroller.
I kväll går den Paris-blå ridån upp för första akten och Olympiakos är förstås ett lag som PSG ska besegra om man vill leva upp till ägarnas ambitioner och spelarna göra skäl för sina löner.
Samtidigt är det ju som Salvatore Sirigu sa i går, på sitt vanliga, lågmälda sätt:
”Olympiakos är inget lätt lag att slå och många har mycket internationell erfarenhet, vi har respekt för dem.”
Ägarna vill ha valuta för pengarna
Respekt, ja. Men för det PSG som ”drömmer större”, enligt egen utsago, finns inget annat än vinst och avancemang i CL. Klubben har fått nöja sig med en tränare som man inte hade som förstaval och man har ännu inte lyckats knyta till sig en ny sportchef. Att lyckas utanför Frankrikes gränser är ett måste för att etablera projekt PSG permanent på absolut toppnivå.
Oljekällorna kan tyckas outsinliga men ägarna vill likväl ha valuta för pengarna. Som klubbpresidenten Nasser Al-Khelaifi sa till mig, på lottningen i Monte Carlo:
”Champions League betyder väldigt mycket för oss”.
Årets underdrift. Som även Zlatan kan skriva under på.