Gubbar av guld
Jönsson och Nordström har fått vittring – då spelar de hockey igen
KARLSTAD. I det rehabcenter som är ett normalt hockeyslutspel är det en eller annan åldring som haltar vid sidan av isen och så är det några som stapplat in på isen och spelar som om de var 20 igen.
Den gamla och guldet är det jag tänker på när jag ser Jörgen Jönsson och Peter Nordström.
Det gamle och guldet – för sista gången.
Johan Davidsson var inte med i går.
HV71:s veteran och local hero har ont nånstans och inte vill prata om var han har ont nånstans därför att då vet han att de där elaka pojkarna från Karlstad kommer att tackla honom just precis där.
Enkel hockeylogik; visa dig aldrig sårbar för då blir du sårad just där.
Davidsson och hans läkare vågar inte släppa ut honom på isen – än. Kanske är han med på söndag. Jag tror att han behöver vara det om HV ska vinna.
Färjestads båda veteraner heter Jönsson och Nordström och har gått en annan väg.
Plötsligt fick de vittring på något stort och grandiost och plötsligt började de spela hockey igen.
Peter Nordström fick vittring på att hans foglossning – ja, jag vet att det är en orimligt ord i dessa manliga sammanhang men det är nästan rätt ord och hans fru är barnmorska så vi pratar så här – började läka. Plötsligt kunde han åka skridskor igen.
Lossnade i tredje semifinalen
Jörgen Jönsson fick sin livstidsdom från läkaren att sluta omedelbart med hockey och sen fick han dispens att spela färdigt säsongen och så började även han spela hockey igen.
Det lossnade definitivt i den tredje matchen i semifinalen.
Jag var på plats i Skellefteå när det hände och såg plötsligt hur Jörgen Jönsson dominerade.
Sen har det fortsatt så och när de yngre vitalare spelarna tappade en smula i tempo var det Jönsson och hans gamla
vapendragare Nordström som klev fram.
Hur länge sen är det som du spelade så här bra, frågade jag Jönsson efter matchen.
–Nollsex kanske, svarade han.
Ganska kliniskt. Han har en rätt bra koll på sig själv. Vet att hans kropp hindrat honom från att spela bra hockey länge nu. Sista andningen. Sista chansen. Sista möjligheten att sluta som en vinnare istället för en långtidssjukskriven loser, en pensionär bland andra. Kroppen höll för 17 minuter i går.
Färjestad dominerade
Nordströms höll för 13. Lite mindre.
Men även Den Gamle från Munkfors har fått tillbaka en del av kraften i sina ben. Mannen som i 13 år nu i Färjestad levt på sin briljanta skridskoåkning – han skulle vara ett namn för Stars on ice i TV4 direkt när han lägger av.
Fogarna vid blygdbenet håller för att den speciella nordströmska åkningen baklänges och i sidled som han är närmast ensam om sen Ulf Dahlén la av.
Andra finalen blev ganska bra den också, stundtals.
Färjestad var lite bättre. Dominerade tydligare, Kåberg träffade med sina tacklingar.
Thomas Andersson var tillbaka som
domare och skötte sig riktigt finfint. Inga tokiga sms. Himla skönt.
Liv var strålande igen
Stefan Liv var strålande i HV-målet. Igen. Släppte bara in två mål.
Jonas Gustavsson var?... inte strålande. Men släppte bra in ett mål. Jag tror Monstret är övertänd. Han dräller med returer åt alla håll plötsligt. Stel. I kvartsfinalerna och semifinalerna sa det bara slörp så försvann puckarna in i hans kropp.
Men som sagt. Puckarna gick inte in i mål och det kanske är det viktiga.
Kvällens intressanta psykning gjordes av HV 71:s färsking Simon Önerud som körde bakifrån mot Jonas Gustavsson när han gjorde sin numera traditionella ritual i mittcirkeln efter värmningen före matchen.
Helt skamlöst gjorde Önerud en tunnel på Monstret.
Tror fan att han blev lite skärrad av det.
Det har ingen annan vågat förr?...