Linderstam: Förtjänar största erkännandet

”Det är fanimig helt jävla sensationellt”

Såg vi precis årets svenska idrottsprestation? Åtminstone i hård konkurrens med Johan Olssons femmil från längd-VM.

Henrik Stensons förvandling från stämplad föredetting till golfvärldens hetaste spelare är verkligen en bedrift som förtjänar det absolut största erkännandet.

helskärm

Sista putten i koppen, två armar i luften och den största svenska manliga golftiteln någonsin som ett faktum. Dessutom en större förmögenhet som kommer trilla in på Henrik Stensons lönekonto, men den delen avhandlade vi tillräckligt i går och nu ska vi helt enkelt fokusera på en prestation som är något utöver det vanliga.

Söndagen den 22 september blev ju på många sätt en milstolpe för svensk herrgolf, men den blev mycket mer än så för Henrik Stenson.

Bäst av de allra bästa, och ni får ursäkta svordomarna här - det är fanimig helt jävla sensationellt att Henrik Stenson i dag vaknar upp som världens bästa golfspelare. Att han spelat handledsskadad är en liten bragd i sig, men det är när vi skruvar tillbaka klockan drygt ett och ett halvt år och finner en före detta världsstjärna som hade nått den absoluta botten som bragden verkligen börjar växa.

Kallas ”Iceman”

Efter segern i Players Championship våren 2009 målades Stenson, eller "Iceman" som jänkarna ibland gillar att kalla honom, ut som ett av de största hoten mot Tiger Woods segerdynasti, och även om den dynastin föll i miljoner bitar en novemberkväll samma år så krossades den ju snarare av Woods egna snedsteg än av en svensk som nyss nått en fjärdeplats på världsrankingen.

Det skulle nämligen dröja innan Stenson vann igen och när han missade cutten i Qatar Masters i början av februari 2012, fortfarande segerlös sedan Players knappt tre år tidigare, hade han sjunkit på rankingen som om någon knutit en kvarnsten runt hans hals.

Från 4:a i världen till plats 230. Från en lysande superstjärna med honung i handlederna till en medioker spelare som knappt kunde träffa en green.

Skador och sjukdomar spelade förstås in, men framför allt föll Stenson på sin egen osäkerhet och tappad rytm. Ett enkelt slag var plötsligt svårt. En given putt plötsligt en utmaning.

Men det svänger, sade katten, och som tur är svänger det åt båda hållen.

Förra sommaren kontaktade Stenson sin gamla mentala coach Torsten Hansson och fann snart både lugnet och sitt säkra spel från både tee och fairway igen.

Kvarnstenen krossades, klättringen började och när han vann South African Open Championship på Europatouren i slutet av 2012 fick Stenson kvittot han behövde; han var en vinnare igen, för första gången på tre och ett halvt år.

Och resten är, som man säger, historia. Svensk golfhistoria.

Bäst i hela världen

Stensons åttondeplats på Arnold Palmer Invitational följt av en andraplats på Houston Open som tog honom upp topp 50 på världsrankingen igen och gav honom en biljett till Masters, bara veckan innan årets första major började. Andraplatsen i The Open, andraplatsen i WGC Bridgestone Invitational, tredjeplatsen i PGA-mästerskapen, segern i Deutsche Bank Championship då han dessutom tangerade tävlingsrekordet genom att gå 22 slag under par.

Och så nu. Seger i Fedex cup, runt 75 galna miljoner kronor in på kontot och plötsligt bäst i hela jävla världen (även om han när det här skrivs "bara" hunnit nå en sjätteplats på den där världsrankingen).

Man behöver egentligen inte säga mer än så, men jag gör det ändå. För hur imponerande det än är att han vinner igen och igen så är hans enormt höga lägstanivå nästan än mer övertygande.

Henrik Stenson har i år klarat 22 kvalgränser av 24 möjliga och prenumererat på topplaceringar, och när han förra veckan blev 33:a på BMW Championship så bröt han sin driver på det sista hålet för att sedan fullständigt demolera sitt skåp i ren ilska och frustration.

Stenson betalade förstås för skadorna och bad om ursäkt efteråt, men för något år sedan hade han mest skakat uppgivet på huvudet åt sitt haltande spel och reaktionen säger en hel del om hur höga krav han återigen ställer på sig själv.

Att vara bra räcker inte, det gäller att vara bäst. Och just nu är Henrik Stenson bäst i hela världen.