Även förbjudna åsikter måste få plats
Första maj.
En dag då många går man ur huse för att säga sitt hjärtas mening.
En grundläggande rättighet.
Den får inte inskränkas.
I dag kommer jag inte att stå på barrikaderna. Oavsett vad man tycker om det som folk tycker så är det ändå av yttersta vikt att folk får tycka det – och uttrycka det.
En självklarhet kan tyckas, men så är det inte. Inte i de länder där demokrati inte råder, men inte heller riktigt här. Vi ser nämligen allt oftare hur det som ska vara åsiktsfrihet hotas att inskränkas av en slags allmänhetens, och framför allt kulturelitens, åsiktspolis.
Jag har själv blivit anklagad av vissa för att vara en del av det etablissemang som hyllar det politiskt korrekta och kan förstå det.
Ändå kommer jag, förstås, att fortsätta skriva att det är oacceptabelt att spelare kallas för ”negerjävel”. Jag kommer att kämpa för kvinnors rättigheter. Jag kommer alltid att fördöma hot, hat och hån mot homosexuella.
Men, och här kommer det så oerhört viktiga, jag kommer inte att säga att man inte får ifrågasätta invandring, att alla måste tycka att kvinnor ska få spela fotboll eller att ingen får tycka illa om att ha homosexuella medspelare. Jag kan uppröras över dessa åsikter men är, för att parafrasera Voltaire, beredd att om inte dö, så i alla fall strida, för att folk ska få framföra dem.
Flockmentalitet
Hets mot folkgrupp eller kränkande påhopp är en sak och inte godtagbart. Men när Juventus back Nicola Legrottaglie säger att han tror att homosexuella kan botas med bibeln så är det hans demokratiska rättighet att känna så och att säga det. Sen får han räkna med hård kritik, med all rätt. Det jag däremot inte tycker om är den flockmentalitet som inte minst vi i media kan uppvisa när en offentlig person säger något icke accepterat. Hade till exempel en allsvensk spelare sagt som Legrottaglie så hade vi bedrivit klappjakt på denne. Ledare och andra spelare i fotbolls-Sverige hade ringts upp för att fördöma spelarens åsikt. Vissa hade säkert fördömt den spontant, andra för att de insett att det var vad som var smartast. Med stor sannolikhet hade det slutat med offentlig avbön och ursäkt från spelaren och så hade lugnet lagt sig.
Förstå mig rätt, åsikter ska bemötas. Men även obehagliga åsikter måste få framföras utan att personer tvingas att ta tillbaka dem.
Blir farligt – på riktigt
Det leder ju dessutom inte till något annat än en läpparnas bekännelse. Det för också med sig att de förbjudna åsikterna i stället får sjuda under lock, på dolda forum, som blir till riktigt farliga, dysvarta dasstunnor med risk för att en dag explodera.
Åsikter ska ut i det fria så länge de framförs inom ramarna för lagstiftningen. Bara så bemöts de bäst.
En av de mest läsvärda, stillsamt otäckaste, böcker som skrivits är Karin Boyes framsynta framtidsskildring Kallocain, från 1940. I den totalitära staten vågar ingen längre uttycka en egen tanke eller åsikt. Och när sanningsserumet Kallocain uppfinns är det slut på den sista fria utposten. Efter en spruta Kallocain avslöjar alla allt. Människan förlorar rätten till sina egna tankar, och därmed förlorar även mänskligheten sin sista gnutta mänsklighet.