Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Satsningen är så urbota dum att det får mig att må illa

PEKING. Det skulle blivit en nytändning.

I?stället gjorde det Carolina Klüft iskall.

Det gör mig ont att se hur världens bästa friidrottskvinna förvandlats till en medelmåtta.

Jag tillhör inte dem som vill tvinga Carolina Klüft till något hon inte vill.

Jag tyckte Håkan Dahlby var löjlig som ville att SOK skulle ta Klüft i örat. Jag tycker att en del av mina kollegor är korkade som tycker att Klüft inte borde få lyssna till sitt hjärta och tävla i precis de grenar hon själv vill.

Jag tycker att alla borde lyssna till sina hjärtan.

Kanske allra mest skyttar och sportjournalister.

Men det är inte det som är problemet.

Inte för Klüft.

Problemet är att den här satsningen är så urbota dum att den får mig att må illa. Special­satsningen på längdhopp och tresteg har inte gjort att Klüft har blivit en bättre längdhoppare. Specialträningen under Agne Bergvall har gjort henne sämre (!).

6,49 är ju ett mediokert hopp.

En medelmåttig längdhoppare

För att inse hur mediokert det är gick jag tillbaka till Klüfts egen utveckling och konstaterar att den just nu är lika stillastående som konstsimmarns sminkestetik.

När Klüft vann SM-guld i längdhopp på hemmaplan i Växjö 2001 vann hon med ett hopp på 6,30.

Det är alltså sju år sen. Av en ung lovande mångkampare. 2003 hoppade hon 6,77, 2004 6,97, men sen hon slutade med sjukamp efter förra säsongen hände... ingenting.

Hon är numera en ganska medelmåttig längdhoppare – tillräckligt bra för att gå till OS-final, men inte för att få hoppa vidare i finalen.

Det gör mig verkligen ont att se.

Och hon är en ganska dålig trestegshoppare – i en en sport som dessutom äter upp sina utövares ben, leder och muskler.

Och det är ett annat skäl till att jag tycker att det här är en idiotisk satsning.

Just nu framstår den som ett lika vansinnigt och avgörande svenskt magplask som Åtvidabergs-Facits vägval att persondatorer inte var något att satsa på, Sven-Ingvars filmprojekt ”Under ditt parasoll” och regalskeppet Vasa.

Men som sagt; varför ska någon enda människa ha synpunkter på Carolina Klüfts val?

Särskilt med tanke på all den glädje hon skänkt svenska folket i allmänhet och ett rätt stort antal svenska sportjournalister i synnerhet?

Bra fråga. Men det finns kanske andra som kanske har synpunkter:

Klüft har avtal med SOK och med flera olika sponsorer, plus ett stort skoföretag. Jag kan ju föreställa mig hur måttligt roade de är av att se sitt affischnamn förvandlas till någon vars namn man knappt ens kan sälja Rishultskorv på.

De säger det inte öppet, men de säger det naturligtvis i sina slutna rum.

Och det de säger är det här:

– Carolina Klüft är vansinnig som förstör sitt varumärke som en av idrottens allra renaste och största stjärnor – och den som dominerar de stora mästerskapen under två hela dagar.

Och så frågar de sig: För vad lämnar hon sjukampen?

Och de svarar:

– För en sport där en eller annan dopad, eller före detta dopad, idrottare kommer in och förstör för de andra.

Som i går i finalen när brasilianskan Maggi vann på 7,04.

En chans sen är festen slut

Maggi är en ganska osympatisk hoppare. Hon var avstängd 2003 för dopning och skyllde på att hon använt en kräm för hårborttagning (!).

En sällsynt dålig bortförklaring och hon borde naturligtvis inte fått vara med i går utan skulle i stället kastats ut precis som dopningsmonstret Ludmila Blonska som åkte fast för andra gången i veckan.

Det är så längdhoppet är; risken är alltid för stor för att en eller flera fuskare förstör för de andra. Du har en chans, sen är festen slut och misslyckas du med de där tre kvalificeringshoppen i finalen är mästerskapet förstört.

Som för Klüft i går.

Nu finns det en annan infallsvinkel på det här:

Kluft säger själv att den här satsningen var nödvändig. Hade hon inte slutat med sjukamp hade hon inte varit med i OS.

Jag tolkar det som att hon hade lagt av.

Den känslan måste man respektera.

Jag tror att alla led

Det enda jag kan säga är att jag hoppas att det var ett break hon behövde. Ett år, två år, men herregud, låt det inte bli fler, Klüft.

Klüft sa att det skulle bli roligt igen att träna hopp och att slippa de få men långa sjukamperna. Jag såg inget i det som hon utfört här i OS som särskilt roligt. Varken för henne eller omgivningen.

Tvärtom; jag tror att alla led av att se den gamla superkvinnan förvandlas till en ganska ointressant utövare av två rätt... ointressanta sporter.

Både jag och många utländska kollegor skakade på huvudet och samtalade tyst om att vi hoppades att hon hittar något att göra som kan få henne att framstå som den lyckliga och oövervinneliga Carolina Klüft igen.

Den Klüft som en hel värld såg upp till.

Vad övrigt är är Island. Herregud. Vilken final det blir. Miracle on Ice...land.