Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Matteus

Djurgården är minst lika bra som i våras

Anrell: Men HV har problem på backsidan

Mattias Tjärnqvist jublar.

145 dagar senare fick Djurgården sin revansch på HV 71 för de osannolikt jämna SM-finalerna.

Det var kanske inte värt så mycket annat än att vi ganska säkert kan säga att Djurgården är minst lika bra som i våras – och att HV får problem med att ersätta David Petraseks offensiva backspel.

Ni minns naturligtvis finalerna som aldrig kunde avgöras under ordinarie tid.

SM-guldet gick till HV 71 och visst, det var rättvist, men visst, Djurgården var så nära som ingen får gå, som Kent skulle uttryckt det.

(Pop-gruppen Kent, alltså, inte Kent Johansson ...) Det var en liten stund i går som var en liten söt påminnelse om vårens drama.

– Kan ni höra HV:s sång? Nää. Nää, sjöng Djurgårdarna.

Och det var ganska tyst på den lilla småländska sektionen. Tills några få pep:

– SM-guld, SM-guld, SM-guld ...

Men förra säsongen är glömd nu. HV har tappat karaktärsspelare som David Petrasek, Björn Melin, Mattias Tedenby och Stefan Liv. Pojkar från Jönköping dessutom. Lagets ryggrad och identitet.

Jusso Hietanen – 29 poäng förra året i Brynäs – har värvats för att ersätta Petrasek i det offensiva spelet från blå linje – men han har inte klarat av det under försäsongen.

Heitanen var osynlig

Skadade i går var dessutom Teemu Laine, Per Ledin, Mikko Luoma och Nichlas Torp. Teemu Laine var, som alla djurgårdare minns med skräckblandad brist på förtjusning, mannen som avgjorde finalerna genom att köra sönder stockholmarna.

Mikko Luoma är en annan bra backskytt – han kommer att behövas. Hietanen var för osynlig i går. Sköt tre skott. Två utanför. Och hela HV:s sätt att rekrytera backar andas en smula panik; jag menar, vad gör Lance Ward i laget, förutom att missa toktacklingar? På de 5.22 han spelade hann han bara sprida oordning i sitt eget lag.

Matchens huvudperson blev en annan HV-spelare. Fredrik Bremberg – naturligtvis. Det var upplagt för att han skulle spela någon sorts huvudroll, i och med att han är ett slags Mr Djurgården i HV 71-tröja – och för att han aldrig lyckats någon annanstans än i Djurgården.

I går hann han slå åtminstone fyra helt öppnande passningar, bli utvisad två gånger – herregud, Bremberg i utvisningsbåset är lika ovanligt som Johan Davidsson i utvisningsbåset. Vid den andra utvisningen skrattade coachen Jan Karlsson hånfullt i sitt bås, oklart varför. Jag frågade varför:

–Det var nog nån som var rolig i båset, sa Karlsson med ett skevt leende.

Bremberg avgjorde inte genom sitt spel – ingen av passningarna gav mål – men han borde ha avgjort när han drog ett matchstraff på Djurgårdens Josef Boumedienne som slog ner den gamla djurgårdaren.

Såg ut som en nordtysk porrfilm

Brembergs överläpp såg ut som en gammal nordtysk porrfilm efter det.

Sensuellt men fläskigt. Sen fick han gå och sy.

HV hade fem mot tre i två minuter plus femminutersstraffet – men klarade inte av att stänga matchen. Det avgjorde eftersom det gav Djurgården energi att komma tillbaka.

Djurgården har också tappat klasspelare.

Marcus Nilson, Kyle Klubertanz, Timmy Pettersson, Andreas Engqvist, Jacob Josefson, Mike Zigomanis och Gustaf Wesslau.

Ersättarna var ömsom vin, ömsom ättika.

Josef Boumedienne spelade moget – ända tills han fick spel på Bremberg, av alla, och till synes oprovocerat bara slog ner honom.

Nils Ekman irriterade motståndarnas målvakt fysiskt – så som han gjorde sist han var i elitserien.

Daniel Widing försökte komma i position som målskytt och hade till och med ett par frilägen – men han såg lite nervös och ringrostig ut. Inga mål där, även om han borde haft en straff på slutet.

Precis som förra året var det i stället de unga spelarna avgjorde.

John Norman – vem är det? Låter som en figur ur Hemsöborna eller en hårdrocksgitarrist, men han var alldeles strålande och fick dessutom göra mål. 19 år, direkt ur den stockholmska talangfabriken.

Fredrik Claesson – en 18-årig back som spelade moget och enkelt.

Allra bäst var dock den fysiskt och psykiskt mogne Mathias Tjärnqvist som inte bara gjorde segermålet utan också dödade så många sekunder av HV-offensiv som det överhuvudtaget är möjligt att döda.