Han tappade ju inte ens nån tand...
Det här var veckan när Berlusconi skyllde en Milan-förlust på att domaren var ”kommunist”.
Det var också veckan när det står klart att AIK kan göra en ny tripplisch och åka ur allsvenskan i fotboll, herrar och damer, och elitserien i hockey.
Elitserien är igång och vi har redan några fall av brutal hänsynslöshet. Josef Boumedienne krossade Fredrik Brembergs överläpp och nu spekuleras det i straffet.
Jag tycker inte han ska ha nåt straff alls.
Visst var det fult, men herregud, det är hockey det här och matchstraffet var tillräckligt hårt.
Och han tappade ju inte ens nån tand.
Timrås Ilkka Pikkarainens märkliga hopptackling på Ville Mäntymaa är en svårare sak. Dels resulterade den i hjärnskakning, dels missade domarna den.
Intressant se Franzéns spelare
Med den fotbollsestetik som vi vant oss vid skulle det vara omöjligt att straffa någon i efterhand när de ofelbara domarna inte sett nåt.
När de inte ser har inte ens Gud sett. Har inte domarna sett det har det inte hänt. Det är en nästan kommunistiskt totalitär världsbild.
Men det här är ju hockey, så vi får väl se hur disciplinnämnden tänker. Någon match borde det nog ge. Kanske två.
För övrigt är det ju underbart att Per-Erik Johnsson med sitt kaxiga tips om SM-guld till Timrå fick en rivstart. Precis som Luleås Jonas Rönnqvist. Båda har dessutom fått fart på en sovande spelartrupp.
Vi som sett vissa fotbollslag i Stockholm onödigt mycket vet hur svårt, för att inte säga omöjligt, det verkar vara.
Att se alla före detta allsvenska fotbollsspelare i Hammarby inte ens klarar av att föra matcher mot bottenlag i Superettan är beklämmande.
Det ska bli mycket intressant att se om Roger Franzén kan få sina spelare att må bra – och jobba häcken av sig.
Michael Borgqvist har gjort samma fel som Alex Miller; utifrån sin primitiva filosofi har de belamrat innermittfältet med stabbiga defensiva hårda pojkar (minimillrar och miniborgqvistar) som haft som uppgift att stänga defensiven.
Det har inte fungerat.
De har inte hunnit med.
Och framåt har inget hänt. Följden blev att de blivit utspelade av på pappret sämre lag.
Trelleborg–AIK är det värsta jag sett.
Väsby–Hammarby var ännu värre.
På Katarina Bangata på Södermalm hittade jag årets valparoll på en parkbänk:
”Bort med alla inflyttade moderatsvin och bonnjävlar från Söder”.
Veckans roligaste bild var när Zlatan hoppade upp i famnen med en bensax runt Ronaldinho och höll på att hamna runt halsen.
Såg ut som en älg som krockat med en Fiat.
Jag har alltid tyckt att det finns nåt intressant desperat i Frida Nordstrands rynka i pannan – och hennes leende under intervjun med Zlatan efter 2–0-segern motsäger inte det.
Vem skulle gissat för ett år sen att Wilton Figueiredo skulle bli Malmös nyckelspelare på vägen mot SM-guld?
Premiärbäst: bröderna Leback
Sportbladets nya tävling om att vinna Tomas Ros var verkligen trevlig. Men hur tänkte man när förstapriset var en kväll med Ros och andrapriset var två kvällar?
– Man gnäller om man inte får spela – det är pinsamt, sa Nils Ekman.
En annan aspekt av nästan samma sak är att Nils själv bytt klubb 17 (!) gånger sen han blev elitspelare.
Det bästa med elitseriepremiären var att träffa bröderna Leback på Hovet. Vi var rörande överens om att det största i deras karriär var när Långbrodals skolas nior vann skolturneringen för hela landet.
Såg ni Kjell Bergqvist i ”Här är ditt liv”, frågade jag.
– Visst.
Stämde verkligen hans story om att hans Djurgårdspolare var med i AIK i ett derby mot Djurgården och förlora med 1–0 och sen gick in i AIK:s omklädningsrum och sa ”Lugn grabbar – rätt lag vann”?
– Nää. Jag kolla det där. Han vara bara med i ett derby och det slutade 0–0, svarade Börje/Yngve.
– Misstänkte nästan det, sa jag.
Dime Jankulovskis straffpsykning var den bästa jag sett på länge.
Djurgårdens presentation av spelarna – en och en in på isen – var en strålande säsongsinledning.
Det är bra att fotbollförbundet nu äntligen kan bötesfälla sig själv för huliganism.
Börja med att granska Lagrell, säger jag.
Christoffer Bodin på Svenskafans/AIK kallade Nils-Eric Johansson för ”mysfet” i veckan och tidigare kallade han Flavio för ”AIK:s egna brasse-fetto”.
Biggest loser, sa Bull.
Kemitoppen den här veckan:
1. Strasser-Zlatan
2. Niva-Rit-Ola.
3. Zlatan-Sacchi.
4. Bank-Birro.
5. Bremberg-Boumidienne.
För övrigt anser jag att Ralf Edström aldrig bör petas.