Vi kommer aldrig att få se något liknande igen
Vad fan skrattar dom åt?
Timrå har just förlorat i en av av dom bittraste förlusterna i svensk hockeys historia och det enda Kanal 5:s reportrar kan komma på att göra är att skratta fullständigt hejdlöst.
Vad är det som är så roligt?
Ursäkta att jag koncentrerar mig på tv-versionen av verkligheten, men massor av mejl från tittare gör att jag måste ställa frågan:
Hur kan man sitta och skratta hälften av sina tittare rakt upp i ansiktet när deras lag förlorat på ett sätt som gör att ingen kan se något som helst komiskt i det.
Ni såg kanske själva.
Och hörde kanske den enorma skrattfesten i Kanal 5:s studio där de hade sitt livs roligaste stund när en spelare i Timrå tappade ena skenan och var totalt oförmögen att stå på sina skridskor.
Kul?
Knappast, inte för dom som tar Timrås dröm om ett SM-guld på allvar.
Det var ovärdigt, Kanal 5.
Be tittarna om ursäkt eller låt någon kanal som tar sporten på allvar sända.
Timrå spelade briljant slutspelshockey
Om vi skiter i skrattmödisarna på Kanal 5 och koncentrerar oss på matchen så var det en osannolikt dramatisk tillställning.
Och osannolikt bra. Efter de försiktiga och avslagna mötena på slutet mellan Luleå och Frölunda, som jag följt en dryg vecka, fick jag se en passionerad, underbar match där varje kvadratcentimeter av isen var ett slagfält.
Timrå spelade en briljant slutspelshockey och spelare som Tom Wandell, Peter Tenkrat, Johan Andersson, Oscar Sundh och Magnus Pääjärvi-Svensson var fantastiska när de pumpade på i attack efter attack.
Jag har inte sett HV 71 så utspelade sen lock out-säsongen och det fanns egentligen bara en spelare som höll klassen och det var Stefan Liv som i två perioder räddade HV 71 genom att ta både möjliga och omöjliga puckar.
Världsklass stavades S-t-e-f-a-n L-i-v den här kvällen.
Timrå–Stefan Liv stod länge 2–0 och det trodde man väl var tillräckligt. Men det var det inte.
För Timrå släppte in HV 71 i matchen. Challe Berglund, som är en defensiv expert på en hög nivå, manade sina spelare till försvarshockey i sista perioden och det fungerade ganska bra. HV 71 såg ju handlingsförlamade ut ändå, Johan Davidsson spelade på ett sätt som antydde att han inte mådde så bra.
Så kom kvitteringen från den enda spelaren i HV 71 som verkligen verkade vilja något; Mattias Tedenby sköt ett skott som efter videogranskning under en evighet visade sig ha varit inne. 2–2. Så sudden death och det där slutet. Vi kommer aldrig att får se något liknande igen.
Som en berusad Bambi
Mikko Lehtonen – som hade haft ungefär ett hundra chanser att avgöra matchen redan tidigare, fast åt andra hållet – tappade ena skridskoskenan på sina Graf-skridskor.
Jag har följt elitserien i 14 år men aldrig sett något liknande.
Aldrig nånsin nåt lika sjukt.
Lehtonen stapplade som en berusad Bambi och försökte ta sig upp på benen. Men misslyckades.
Johan Davidsson – som resten av matchen sett ut som om han åkt omkring utan skridskoskenor själv – hittade pucken och passade in framför mål till Daniel Grillfors som satte den i öppen bur.
Bittert?
Ja, självklart. Det är bland det bittraste jag sett. Timrå var verkligen värda segern efter en match i världsklass.
Regelrätt?
Nja, Jukka Voutilainen var inne i målgården och störde målvakt Backlund som tappade balansen.
Begripligt?
Knappast, det här slutspelet är det sjukaste jag någonsin sett. Är det inte domare som inte kan reglerna som avgör så är det materialare som inte kan sköta skridskor.
Herregud. Vad händer nästa gång? Smälter isen?