Återuppståndelsen
Jennifer Wegerup: Den italienska hösten har visat att fotbollen här fortfarande lever
”Jag har ett lag i Oscars-vinnarklassen”.
Antonio Contes ord om Juventus.
Frågan är om man även kan vinna Champions League och ge fingret åt de som dömt ut italiensk fotboll.
Det var hösten då den italienska fotbollen förväntades spela i strilregn och skugga, då stjärnorna Zlatan och Thiago Silva drog till Paris och calcion tycktes dömd att alltmer spelas på fotbollens bakgård.
Men den som tänkte så känner inte sin italienska fotboll, har intet lärt av historien, kan inte det italienska kynnet.
Minns gulden i VM 1982 och 2006, se på EM-silvret i somras.
När det verkligen krisar enar sig det folk och den fotboll som alltför ofta till vardags splittras av klubbar och pampar som alla har sina egna agendor och, i det dolda: korruption, maktmissbruk och fusk.
Den italienska fotbollen, även när den är som mest nersolkad, vilar på för starka traditioner för att lägga sig att dö.
Se på hur Milan nu sakta hittar sig självt igen, liksom Inter redan gjort. Se på hur Napoli, söderns stolthet, trotsar alla svåra omständigheter i denna galna, vackra stad. Märk hur Fiorentina åter blommar violett med sitt alldeles egna spel.
Juventus tillbaka igen
Och se på Juventus, kanske det allra bästa exemplet.
Se hur Antonio Contes passion i kombination med ett målmedvetet arbete och framåtblickande visioner, förenade med gamla traditioner och stolthet, har fått Juventus att återuppstå.
Imponerande snabbt, bara sex år efter att calciopoli-skandalen briserade, är Juve tillbaka på toppen.
Conte har stått avstängd i skamvrån, i sviterna av ännu en italiensk fotbollsskandal, och Inter fick till sist stopp på vinnarsviten med segern i höstas på Juventus Stadium. Men inget hotar på allvar detta Juve även om några lag hoppat in i taxin bakom och ropat ”följ efter den där Ferrarin!” i scudetto-jakten så lär de vitsvarta vinna ligan på nytt.
Kanske viktigare för den italienska fotbollen både kortsiktigt och långsiktigt är Juventus chanser i Champions League.
Segern med 3–0 över regerande Europa-mästarna Chelsea var för många italienare, i alla fall de som inte älskar att hata Juve, ett fett finger upp i röven på det fotbollsetablissemang som sagt att den italienska fotbollen blir allt fattigare, både på plan och på klubbarnas bankkonton.
Tvingas möta Barcelona
Nu väntar Celtic och skotska hjärtan ska aldrig underskattas, men Juve kunde råkat betydligt värre ut i lottningen, som ärkerivalen Milan som än en gång måste möta mäktiga Barcelona.
Vägen till CL-bucklan är lång. Men denna italienska höst har visat att Italiens fotboll, både innanför och utanför landets gränser, är i högsta grad levande.
SERIE A CALLING
Citatet
”Jag är överlycklig men vi måste hantera entusiasmen på rätt sätt.”
Javier Zanetti efter den imponerande segern där Inter bröt Juventus svit.
Frisören
En gång i veckan. Så ofta putsar ”Seba”, känd frisörprofil som kommer till Milanello så ofta stjärnorna kallar, till
El Shaarawys kalufs. Den 20-årige ”faraonen” har fyllt det svarta hålet efter Zlatan med ett allt starkare ljus. Och ”Seba” och saxen är viktiga för att ge Shaarawy ”den rätta, vinnande känslan”.
Gladiatorn
Fotbollen i Italiens huvudstad är ett gladiatorspel där tränare kastas till lejonen stup i kvarten. Kastar man dit Zdenek Zeman dödar han lejonen medan han samtidigt tänder en cigarett och läser lusen av några journalister. Man kan hata eller älska honom, men aldrig stå oberörd.
Sportsligast
Miroslav Klose som gör mål med handen mot Napoli och erkänner det så att målet annuleras.
Skägget
Andrea Pirlo lämnade tjusarlockarna och tiden i Milano bakom sig, flyttade till Turin, skaffade skägg och återfann sig själv i en ny, mognare, starkare version. Lika fundamental för Juventus som för Gli Azzurri.
Det lilla flygplanet
Vincenzo Montella har inte bara fått Fiorentina att vinna och vinna. Under hans ledning spelar laget också en fotboll som många av de italienska experttyckarna kallar ”den mest sevärda” och ”mest karaktäristiska” just nu.
Svensken
”Klart grabben ska komma hit”. Palermo följer John Guidetti och vill låna honom lite. Det är man inte ensamma om.
Mest pålästa
I Neapel är fotboll alltid stort, större, störst, oavsett vem motståndaren är. Så jag kom till Napoli–AIK och mötte tränare Mazzarri och journalister med totalkoll på den svenska klubben.
Smygaren
Medan Zeman får de största rubrikerna, i det rödgula lägret, har Vladimir Petkovic lett Lazio på den ljusblå sidan av Rom genom hösten på sitt eget, totalt okuvliga vis.
Tristast
De ständiga diskussionerna kring domsluten.
Yninglarna
El Shaarawy, Insigne, Florenzi…De unga som denna höst gett hopp om klivit fram på allvar och gett framtidshopp.
Bönen
”Ge oss tillbaka vår Ibra”. Milan-fansen på plakat utanför högkvarteret på Via Turati i höstas, efter att Zlatan bedyrat sin kärlek till de rödsvarta.
Höstens Botticelli
Lika vackert som Venus födelse” eller något annan av Botticellis klassiska verk. Nåja, närapå i alla fall. Det var Kones volley-mål för Bologna, mot Napoli.
Judas
Antonio Cassano gick från Milan, som räddat honom från Sampdoria och stöttat honom under hela sjukdomsperioden, till Inter. Svikare eller helt enkelt en arbetstagare som måste se till sitt eget bästa? Debatten pågår fortfarande.
Helikoptern
När ljudet av Silvio Berlusconis helikopter hördes över Milanello inför Milan–Juventus, då slöt många ögonen och drömde om fornstora dagar.
Berlusconi är åldrad och kantstött – men inte uträknad. Han vill återta den politiska makten och som vanligt är Milan en bricka i spelet. Stora satsningar utlovas, hur stora de verkligen blir återstår att se.