Wegerup: I kväll ska Zlatan och PSG erövra den franska tronen
MARSEILLE. Inte ett avgörande möte.
Men mäktigt, viktigt.
I kväll möts PSG och Olympique Marseille i kampen om Frankrikes fotbollstron.
”Allt är fortfarande nytt för mig”.
Zlatans ord om fotbollslivet i Paris Saint-Germain.
Vi möttes i onsdags strax före midnatt, i intervju-zonen på Estádio do Dragâo i Porto.
”Ibra” hade inte fått det födelsedagsfirande han ville, PSG hade förlorat och han hade varit lika blek i sitt spel som laget. Zlatan erkände utan omsvep att han inte levt upp till förväntningarna.
Han sade att han känner sig låst i spelet och hans ord speglar det alla som följt laget sedan ligastarten kan se: ett PSG som vill och lovar så mycket och gör det man ska i franska ligan. Men också ett lag som fortfarande inte är samspelt, där man ännu måste lära sig hitta varandra med blindkavel på, där den nya kostymen skaver här och där och där bänkade stjärnor börjar skruva på sig allt mer på bänken.
Fråga Napoli-vännerna om hur många samtal de fått från Lavezzi på sistone…
Och fråga Carlo Ancelotti om alla samtal denne fått från spelare som inte vill acceptera en roll i marginalen.
En förlust är ingen katastrof. Jag skrev dagen före matchen mot Porto att det skulle bli säsongens svåraste prövning dittills för PSG, och det blev det.
Nu väntar nästa.
Olympique Marseille borta är kanske rentav ännu svårare, för här kommer så mycket mer in i matchbilden.
OM mot PSG är, om ni står ut med en kliché till söndagskaffet, så mycket mer än bara en match.
Lika intressant som el Clásico
Det är historia mot framtid, tradition mot uppstickare, gamla pengar mot nya. Det är ruffigt vackra, farligt tjusande Marseille mot eleganta, självsäkra huvudstaden Paris.
Passion och korruption. Visioner och oljepengar.
Somligt i det förflutna, annat i nuet, allt till sist samlat i en glödande cocktail som kommer att få Stade Vélodrome att hyperventilera i kväll och göra matchen väl så intressant som Barcelona–Real Madrid och Milan–Inter.
Därför säger också OM:s tränare Élie Baup, att han, trots konkurrensen, glädjs åt PSG:s framgångar, att de ger fransk fotboll ”ny dynamik”.
Av samma skäl har Zlatan orsakat en fransk feber som är krass verklighet och inte bara rubriktörst hos oss svenska tabloider.
Häromdagen blev jag intervjuad av Ouest-France som i går hade ett långt reportage om Zlatan och hans karaktär, ständigt föremål för fascination och diskussion.
”Ibra” är marionettdocka i fransk tv och verbet ”Zlataner” är nya modeordet.
Frankrike har förvisso aldrig lidit brist på stora stjärnor.
Men PSG:s satsning har satt landets fotboll i fokus igen och framför allt har Zlatan gjort det.
Härligt och farligt
Sedan den 15 juli har klubben nämnts i 44 500 artiklar och inslag i franska medier. Detta att jämföra med 50 000 om hela London-OS.
Nära 13 000 artiklar/inslag handlar om Zlatan, alltså nästan en tredjedel.
En uppmärksamhet som föder krav.
Olympique Marseille leder ligan tre poäng före PSG.
I kväll slåss lagen om topplatsen – och prestige.
Mycket prestige.
För Zlatan handlar det, också med tanke på landslagssamlingen som väntar runt hörnet, om att hitta sitt spel igen, att vara stor mot det största motståndet.
Inför en vilt passionerat publik som jag tror mest av allt kommer att påminna honom om Napolis.
I Marseille går härligt och farligt hand i hand genom skumma, på samma gång lockande och skrämmande, gränder.
Jag satt i går kväll vid hotellpoolen och skrev, mörkret hade fallit sedan länge, vattnet skimrade rosa av neonljusen, nedanför mig trafikens brus, ovanför nattljusen från husen, klättrande på de stolta bergen som badar tårna i Medelhavet.
I en hamnstad är alla löften som en sjömans: flyktiga, opålitliga, men i stunden oemotståndliga.
I kväll får Spanien och Italien konkurrens, i kväll vänder vi likt nattfjärilar blickarna mot Frankrike och Stade Vélodromes tjusande ljus.
Oemotståndligt.