Anrell: Äntligen pampar – nu fattar ni vad vi vill ha
Äntligen talar hockeypamparna på allvar om att krympa isen.
Jag tror att det var den samlade svenska erfarenheten av hockeyns junior-VM i Kanada som på allvar fick igång diskussionen om att vi måste ha en enda sorts hockey i den lilla, lilla hockeyvärlden.
Det var en elitserieomgång i går som gav oss de kanske vackraste hockeymålen i elitserien i år.
?Linus Omarks konstverk med klubban mellan benen och den osannolika finten.
?Mattias Tedenbys nästan lika osannolika finter som lurade fyra man med Ivan Majesky som första man och Daniel Henriksson i LHC-målet som den sista. Majesky har aldrig blivit så lurade förr i hela sitt långsamma men välplacerade hockeyliv.
Vackra mål på stor och bred svensk hockeyis. Men egentligen borde de knappt ha varit möjliga.
För i elitserien är vackra mål, eller ens mål, inte något som prioriteras. Där är det försvarsspelet som sätts i första rummet.
Jag tillhör inte dem som hyllar NHL som världens nöjescentrum, jag har sett så många tråkiga NHL-matcher att jag skulle kunna fylla ett helt museum med dem.
Men en sak är jag beredd att hylla NHL för och det är deras förmåga att ändra reglerna när hockeyn blir alltför statisk och tråkig.
Vi i Europa sov vidare...
Häromåret kom nolltoleransen mot spelförstörande moment som hakningar, mittzonen krymptes och anfallszonerna gjordes större. Smarta förändringar. Sporten blev snabbare och ofta roligare.
I Europa däremot gjordes inte mycket.
Vi sov vidare och skyddade vår inhemska, lite trygga och lite mindre tacklingsbara hockey.
Pamparna sa att de stora rinkarna premierade den tekniska, fartfyllda europeiska hockeyn.
Pyttsan, säger jag.
Vad är det för mening med stora rinkar när nästan inga lag i elitserien ens f-ö-r-s-ö-k-e-r föra matcherna och spela anfallshockey.
Och pyttsan sa alla svenskar som kom hem från junior-VM och hade upptäckt att det faktiskt gick att spela teknisk, fartfylld hockey på de små rinkarna. Faktiskt gick det till och med bättre än på den europeiska isarna med mittzoner stora som Ivan Majeskys svängradie.
Jag pratade med många kollegor och klubbledare som varit på junior-VM och de var nästan religiöst uppfyllda av hockeyn som spelats. Jag tror det var till lika delar en fascination över det svenska lagets imponerande insats som en förtjusning över de små rinkarnas effekt på speed och hårdhet.
Bara LHC för matcherna
Jag tycker de finns två huvudskäl till att införa rinkar med NHL-mått i Europa:
1. Det spelas hockey på högsta nivå i färre än tio länder. Varför ska man ha olika regler överhuvudtaget i en så liten sport?
2. Den hakningslösa hockeyn gör att spelarna fortfarande inte hinner tackla sina motståndare – och utan tacklingar är inte hockey hockey.
När sen tränarna dessutom ger lagen så taktiskt defensiva uppgifter att elitserien just nu genomför sin tråkigaste årgång sen Lasse Falks dagar är det ju frågan om en regeländring under galgen; publiken kommer att tröttna om inget händer.
I elitserien i år är det bara ett lag som på allvar försöker föra sina matcher och det är Linköping. Alla andra lag – även HV 71 och Frölunda – spelar bara på att vänta ut motståndarnas misstag.
Det funkar några år. Man kan lura publiken ett tag. Men det kommer inte att funka i längden.
Publikens pausvilor är redan nu allt för ofta dubbelt så långa som spelarnas...