Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Matteus

Journalistikens Nostradamus: Experterna är livrädda för mig

Jag är alla spåkärringars moder. Jag vet det nu.

För ett år sen förutsa jag allting som skulle hända. Jag är tabloidjournalistikens Nostradamus.

Det var i torsdags som Carina Bergfeldt på Aftonbladet ringde och påminde mig om mina spådomar för exakt ett år sen.

Det var Jan Guillou, Johanne Hildebrandt, jag, Lena Mellin, Alex Schulman och Belinda Olsson i exakt den ordningen som spådde 2008. (Bara en tabloidkremlolog skulle kunna analysera ordningen).

Jag vann.

Jag hade nästan obehagligt rätt.

Jag förutsade ensam den kraftiga konjunkturkraschen, Zlatans EM och det politiska utfallet av Peking-OS.

Jag förutsade också att Sanna Nielsen skulle vinna schlager-SM och det gjorde hon ju som alla vet på ett musikaliskt, moraliskt och karriärmässigt plan eftersom Charlotte Perrelli ännu får kämpa som ett djur för att ta sig upp ur krisen efter schlager-EM.

Ni kan med andra ord lita på mig.

Sen tittade jag på mina spådomar inför fotbolls-EM.

Där förutsade jag nästan exakt vilka som skulle dominera: Ryssland.

Ryssland moraliska vinnare

Jag skrev att Ryssland skulle vinna EM och det gjorde de ju som ni vet på ett fotbollsmässigt, moraliskt och karriärmässigt plan. Alla pratade om att vi sett den moderna fotbollen födas.

Under hela EM var de så kallade fotbollsexperterna livrädda eftersom den enda som tippat Ryssland var en hockeymupp från yttre rymden.

Det gick till och med så långt att Aftonbladets glamourösa stjärnkrönikör Malin Wollin inför 10 000 stockholmare på Skeppsbron lovade döpa sitt barn i magen till ”Lasse Anrell” om ryssarna skulle vinna.

Hennes man – som sedermera skulle vinna SM-guld för Kalmar FF - var inte road, kan jag berätta i förtroende.

Moraliska segrare, alltså. Det visste Malin. Därför kan ni numera läsa på hennes blogg – Sveriges bästa – om hennes mycket vackra barn, 0,5, vid namn ”Lasse”.

Jag förutsade HV 71:s SM-guld skoningslöst tidigt. Och så vidare och så vidare ... nästan allt klaffade.

Det gick till och med så långt att jag fick ett mejl från 80- talsikonen Billy Butt i veckan.

Han mejlade apropå Stims nya avräkning av Sveriges populäraste julsånger där den gamle tonsättaren faktiskt hade två låtar på tio i topp. Dels ”Julen är här” som alla sjungit in, nu senast Amy Diamond, dels ”Vår julskinka har rymt” som ingen har sjungit in - eller borde ha sjungit in i alla fall.

Den senaste fick ju annars en revival i Kinnarps arena där den sjöngs av klacken när Andreas Jämtin åkte in på isen i Hugo Stenbecks och LHC:s tröja.

Så kan det gå.

Billy Butt skrev:

”Du skrev i en krönika (1988) att jag hade givit ut de sämsta julskivorna i Sverige någonsin. Du sa det i Teve 1990 (Aschberg & Butt på TV3) 1987 sågade du Jan Malmsjös Julskiva som sedermera såldes i 130.000 ex.

Tommy Körbergs julskiva har sålt i hittills makalösa 350.000 ex och säljer ca 3 – 4 tusen ex varje jul.

“Julen är här” har spelats in i 3 språk av ca 15 artister sedan första utgivningen 1989. Det är i dag en svensk standard evergreen jullåt som alla känner till.

DÄRFÖR FÖRTJÄNAR JAG ATT DU SKRIVER OCH TAR TILLBAKA DET DU SADE ...

Det enda jag kan hålla med om är att Kockarnas Julskiva är skit – de kan inte sjunga.

Lasse ... Till sist ... Jag är ingen jävla looser bara så att du vet det ... Vet du vad beviset är? Du är en som har skrivit massor av skit om mig, men i dag 20 år senare skickar jag dig en julhälsning ... och du reciprocerar ... Vet du varför? Därför att jag växte upp i en kultur på Irland enligt vilken konsten av att kunna “förlåta” var framstående. Och du har äntligen insett att det var jag som var före min tid och du och dina kollegor hade fel om mig på 80 talet.

God jul

BILLY “NOT SO SILLY” BUTT

Mitt svar: Kära Billy, jag är beredd att be om ursäkt för praktiskt taget allt. Särskilt för sånt jag gjorde och skrev 1988.

Jag erkänner Billy. Jag hade rätt om allting. Redan då.

För övrigt gillar jag – som den gamle julskiveideolog jag en gång var – alla julskivor. Amys? Självklart. Sanna Nielsens, Shirley Clamps och Sonja Aldéns? Verkligen. Särskilt de låtar (alla) där de låter som tre bakfulla Mimmi Pigg som försöker skryta om att de är KK med Knatte, Fnatte och Tjatte.

Det jag inte riktigt fattar är att Malin Wollins mycket vackra barn, 0,5, heter ”Arvid” när hon skriver krönikor i Amelia ...

Det där med grisfösare på travhästarna verkar väl inte vara så himla jättemycket djurplågeri ...

Honda lägger ner sin F1-satsning.

Suzuki lägger ner sig rallysatsning.

Subaru lägger sin rallysatsning.

Volvo lägger ner sin... nej, visst ja, supertäta Volvo fortsätter sin hundratalsmiljonersatning. På segling.

... herregud, vi äter hästkött, gör vi inte?

... Gidde Palema sa aldrig nej till en grisfösare.

... och hur fan tror ni grisarna mår? Vakna Ekdal.

Som sagt; förlåt. Jag reciprocerar. Och god jul, Billy, Sanna, Shirley, Sonja och alla andra.

Nästan obehagligt Anrell var helt rätt ute med samtliga händelser det här året. Ja, i alla fall på sitt eget sätt att se det.