Anrell: Marcus Hellner har uppenbart höjt sig en klass
GÄLLIVARE. Den norska landslagsledningen är mycket tydlig:
– Nu är Sverige favoriter i herrstafetten på VM.
Charlotte Kalla är ännu tydligare när det gäller norskorna:
– Passa er på VM.
Med andra ord: det är fullt psykkrig – redan.
Jag är allra mest fascinerad av Kalla.
Det är total makeover. Från den lilla väluppfostrade och välrepeterade mediatränade Charlotte har hon den här helgen framstått som den spontana, avslappnade och spännande Kalla.
Och efter stafetten i går, där hennes lag tog silver efter omöjliga Norge hann hon bjuda både på ett kaxigt statement mot att norskorna ska vara alltför säkra inför OS och även ett statement till sina egna lagkamrater att de inte ska känna sig alltför säkra på sina platser.
Och hon har ju helt rätt.
Laget i går var precis så stabilt som ett silver bakom Marit Björgens lagmaskin antyder, men samtidigt måste man slå fast att de aldrig var nära guldet. Från Britta Johansson Norgrens start till Kallas slutrunda bakom Björgen, som startade 19 sekunder före och avslutade 26 sekunder före Kalla.
Inte tal om enbart gullande i laget
Det finns andra tjejer som vill vara med. Där finns en Magdalena Pajala och där finns en Lina Andersson, båda ligger efter i träning, båda kommer att vilja vara med.
Samtidigt visade Kallas uttalanden att det inte är tal om enbart gullande i laget nu. De bästa kommer att få åka. Konkurrensen kommer att stärka laget och det är nödvändigt.
Även om det är svårt att se just nu hur norskorna ska kunna förlora.
Men Björgen kan naturligtvis inte garantera den här nivån en hel säsong. Jag minns fortfarande hennes genomklappningen i Turin. Det är snäva marginaler.
I onsdags visste hon inte ens om hon skulle orka starta här i Gällivare. Tre dagar senare dominerade hon totalt.
Och för damerna gäller att silvret i går är en framgång. För några år sen hade det varit en sensation.
Herrarna hade en annan utgångspunkt. Norges herrar är sämre. Dessutom saknade de Northug som brottas med sina tvivel och sina sjukdomar hemma i Norge.
Jag antar att han tittade på tv-sändningen och då fick han se en Marcus Hellner som alldeles uppenbart höjt sin nivå en klass sen förra säsongen. Han fick se en Hellner som var mer Northug än Northug själv.
Slutstriden mot världens näst bästa åkare just nu – ryssen Alexander Legkov – var ju makalös. Jag tror Hellner avsiktligt avstod från ett ryck tidigt för att spara spurten till upploppet – inför den stora hemmapubliken.
Han övade, kort sagt, i att vara Northug.
Så säker var han på sin form, klass och skicklighet.
Northug är inte oberörd
Det finns en skön arrogans i det. Jag kan lova att Northug själv inte är oberörd av det.
Resultatet av spurten blev en ny skidnivå; en speedwaykörning i sista kurvan där han ytterst elegant trängde ut ryssen så långt ut i kurvan att han var chanslös.
Jag förstår om Legkov var förbannad. Jag förstår att norrmännen dränkte diverse svenska forum med tal om att Hellner var osportslig.
De såg ju att han var den här dagens Northug.
Två segrar på två dagar. En solokörning dag ett som visade att han kan dominera på egen hand. En duell på stafetten som visade att inte ens Northug kan vara säker i en spurtuppgörelse i Holmenkollen i mars.
Konkurrensen i svenska laget är dessutom mördande. I går visade Emil Jönsson – sprintspecialisten som är den enda som kan skrämma Northug på kortdistans – att han vill vara med i en VM-stafett.
Sensationell öppning av Jönsson
Hans öppning var sensationell och han fick hålla igen på slutet för att inte sänka Sveriges förstalags startman.
–Jag skämdes lite, sa Jönsson.
Det ska han inte göra. Han ska njuta i stället över att han höjer nivån ytterligare. Och för skidsporten var det ju naturligtvis riktigt bra att ryssarnas unga lag visade att de vill vara med och slåss om guldet. Inte bara i OS i Sochi 2014 utan redan i Oslo.
Norge kan tills vidare grubbla på vad de fått lära sig den här helgen.
Passa er. Som sagt: passa er...