Wennerholm: Han måste bort, HV 71
Jag har all respekt för Dahlén – men det behövs en ny röst i omklädningsrummet
Nykomlingarnas succé kan bli HV 71:s fall.
Örebros start är en av de uppkäftigaste av en nykomling någonsin.
Och Leksands snabbvärvning av Fabian Brunnström gav resultat direkt.
De bröt förlustsviten, slog HV 71 borta och är långt ifrån det jumbolag alla trodde de skulle vara.
Jag ska inte säga att Leksand är bortom all fara. Inte än.
Däremot är Örebro ett lag som jag omöjligen kan se i en kvalserie i vår. Det är för bra helt enkelt. Att vinna med 5–4 mot Luleå är ett styrkebevis och att göra fem mål på samma Luleå på bortaplan är näst intill en bragd.
Även om Luleås målvakt Daniel Bellissimo inte var så praktfull som efternamnet anger. Örebros framgång bygger på att de verkar ha gjort SHL:s bästa värvningar.
Medan många namnkunniga transatlanter svikit, har Örebros nordamerikanska nyförvärv varit strålande. Tim Wallace stänkte in tre mål i går, Justin Di Benedetto gjorde viktiga 5–3 och Ben Walter spelade fram till två. Tillsammans gjorde de nio poäng och toppar den interna poängligan bland forwards.
Patrik Ross har ju låtit kanadensarna Di Benedetto och Ben Walter spela i samma kedja som amerikanen Tim Wallace.
Jag tror det är nyckeln till succén.
Att låta nordamerikanerna köra ihop och spela sitt eget spel och inte sprida ut dem över laget. Dessutom har de oftast backen Daniel Sondell bakom sig, nyförvärvet från Rögle, som skuggar Magnus Johansson i backarnas poängliga med sina tio poäng (3+7). Det är bra jobbat av sportchefen Pontus Gustafsson som själv är rookie på den här nivån.
Dessutom valde man att tro på mindre rutinerade Tim Sandberg och Henrik Lundberg i mål och de har tillsammans bara släppt in 2,15 mål per match och totalt 22 mål. Bara Luleå och Skellefteå har släppt in färre.
Det är inte alla som haft samma träffsäkerhet i värvningarna.
HV 71:s sportchef Fredrik Stillman har redan brutit kontraktet med kanadensaren Aaron Gagnon. Bläcket hade knappt torkat på det tvåårsavtalet. Och allt som blivit rätt i Örebro har blivit fel i HV.
Målvakten Gustaf Wesslau har startat lika skakigt som han avslutade säsongen i fjol.
Av de 30 målvakter som stått i SHL i år har han näst sämst räddningsprocent av alla.
De är på katastrofala 86.71 i en tid då den borde vara en bra bit över 90.
Jag känner inte igen HV
Nu bidrar väl försvarsspelet till de bistra siffrorna, men det går inte att komma ifrån att Wesslau är en målvakt helt utan självförtroende just nu.
Och backen och lagkaptenen David Petrasek har samma dystra siffror. Sämst plus/minus i hela SHL (-7), en enda assistpoäng och överlägset flest utvisningsminuter (22).
I går gav han bort pucken till Mikael Johansson i egen zon och gav leksingen fri lejd mot målet där han virkade in viktiga 1-0 bakom Wesslau. Ja, Leksand fick gå ifrån till 4–1 i början av tredje perioden, innan HV 71 kom i en sista forcering under slutminuterna och lyckades snygga till förlustsiffrorna till 3–4.
Jag känner inte igen det HV som varit så dominerande på 2000-talet.
Det ligger sist av en anledning.
Så här långt har de varit sämst i SHL och jag kan inte se vad som ska lyfta laget.
Nu är de dessutom inne i den nedåtgående spiral där det enda som gror är missnöjet, den interna kritiken växer och alla letar syndabockar. Dessutom har de ett stenhårt program de närmaste veckorna.
Jag säger som jag alltid har sagt:
Det är ett läge då den enda utvägen är att byta tränare. Enda vägen till en snabb och nödvändig förändring.
Innan det är för sent.
Jag har all respekt för Ulf Dahlén, men det känns som det behövs en ny röst i HV:s omklädningsrum.
En enda publikssiffra orkade över 5 000 i går och det var hos HV 71, där SHL:s trognaste publik fortfarande sitter kvar (och står, naturligtvis). Nej, publikkrisen består.
Mikael Johansson och snabbvärvade Fabian Brunnström. Det såg ut som ett lyckligt äktenskap i går.
Leksands förstakedja lyfte rejält framåt.