Zlatan är född för att spela den här sortens matcher
PARIS. Njutning.
Zlatan tog ordet i sin mun och det kändes så rätt.
Kanske kommer PSG att få lida svårt mot Barcelona, spelarna pinas, fansen våndas.
Men jag hoppas att de njuter på vägen, på ett utsålt Parc des Princes, denna kväll då Paris tillåter sig att drömma.
När är livets saga som vackrast?
Är det när när boken nyss påbörjats och allt ligger framför en, alla dessa oskrivna blad att fylla, världar att erövra, vägval att göra?
Kanske är det trots allt när slutet inte är helt nära, men börjar anas. Då när pojkar vuxit till män, när så mycket vunnits men ännu inte allt.
Som i Zlatans fall.
I går satt vi där i en totalt fullknökad presskonferenssal och såg honom vid podiet. Som så många gånger förr. Varmt och kvavt, luften fattig på syre men full av frågor.
På engelska, franska, spanska.
I centrum, Zlatan, lugnare än jag sett honom på länge.
Han älskar det här, är född för den här sortens matcher.
Sant är att han ännu inte erövrat den bländande skönheten Champions League. Men som han älskar att försöka lägga ner henne. Trots att det mesta och de flesta talar för att det blir Barcelona som får gå hem med henne.
Det känns som att det mesta redan är sagt om lagen och förutsättningarna.
Om duellen Messi-Zlatan. Om Barcelonas storhet och favoritskap. Om Zlatans/hans lags tillkortakommanden i Champions League-slutspelen.
Om att PSG har allt att vinna och inget att förlora. (Förlåt, men ibland funkar klichéer).
Om det svårspådda, svårförståeliga lag Paris Saint-Germain är. Laget som jag denna säsong sett såväl underprestera mot franska bonddrängar från tabellbotten som glimra mot Porto och Valencia, i sina bästa stunder.
PSG har brist på rutin
När Lavezzi, Verratti, Zlatan, Thiago Silva och övriga dyrgripar spelar som ett lag och är som bäst kan de hota alla, även Barcelona.
Jag tvivlar dock starkt på att man kommer att kunna prestera på den nivån i båda mötena – även om stämningen i går var ovanligt avslappnad och inte alls tyngd av stundens storhet.
Men så var det ju också Carlo Ancelotti och Zlatan Ibrahimovic som matade vargflocken av journalister. Erfarenhet, rutin och pondus, sida vid sida.
I kväll, på Parc des Princes, är det därmot just bristen på erfarenhet av de här sammanhangen som kommer att vara bland det svåraste att hantera för PSG.
”Vi drömmer större” står det som ett mantra överallt på arenan, i press-zonen, ovanför läktarna och utanför stadion. De PSG-blå fansen tillåter sig att drömma och utanför arenan möttes vi i går av anslag med orden ”Utsålt” vid alla biljettkassor.
Parisborna är blasé och inte särskilt lättimponerande. Men i kväll, hur det än går, skrivs ett drömkapitel i den unga franska klubbens historia.
Liksom i Zlatans egen berättelse. Jag frågade honom i går om debuten i Champions League och de år som gått, om vad som skiljer pojken Zlatan i Ajax från mannen Zlatan i PSG i dag.
En del av hans svar var väntat, att han lärt sig så mycket, att han ser fotbollen på ett annat sätt, att han fortfarande är hungrig och vill vinna.
Drömmar räcker inte långt...
Lite mindre väntat, men desto vackrare att höra var när han sa: ”Jag njuter mer än någonsin”.
För bara ett år sen satt jag på Milanello och Zlatan sa till mig, inför Milan-Barcelona: ”Jag blir kvar här, de vill mig väl i Milan”.
Livet ville annorlunda. I kväll är det samma motstånd men för ett annat lag, i en annan stad och ett annat land.
Erfarenheten har ristat sina linjer i Zlatans ansikte och plöjt fåror i hans hjärta. Han vet att ord som ”vi drömmer större” betyder mycket lite när det är avspark i livets match.
Drömma räcker inte långt, det är ett jobb som ska göras, och mot Barcelona kan det bli både svårt och smärtsamt.
Men lyckas Zlatan och PSG ändå spela utan rädsla, då kan det bli en stor match på Parc des Princes.
Stor och njutningsfull.