Alla har straffats för smällarna i Stockholmsderbyt – utom en...
GÄVLE-MARSEILLE-STOCKHOLM. Det är bara Fotbollförbundet som kan agera med sån självklar elegans och byta straff ungefär som vi andra byter kalsonger.
Alla har fått straff nu för derbysmällarna när AIK mötte Hammarby.
Djurgården fick till och med straff – trots att de inte ens var med.
Djurgården fick betala ett halvt nät framför ståplats.
Det är en skön logik; inte ens Lars-Åke Lagrell kan säga annat än att det är världsrekord. Lite hipp som happ, så där.
Hammarby fick två straff. Först ett hårt men när sen supportrarna upptäckte ett kryphål i straffet och sa att de skulle köpa biljetter i Djurgårdens klack – och riskera århundradets supporterkrig – så ändrades beslutet. Hux flux. Kompromissigt. Nu straffas bara en bit av läktaren. Smart. Hur kan man överhuvudtaget straffa en läktare? Är det cementgolvet eller de som står där som straffas? Eller luften. Men luften är väl fri?
Nu har alltså alla fått straff – alla utom de två som kastade.
Men alla andra har väl fått straff?
Nej, visst ja, inte riktigt alla.
Martin Hansson har inte fått nåt straff, vad jag kunnat se.
Brandmannen och fritidsdomaren Martin Hansson har klarat sig helt – trots att han var den som med sin monumentala uselhet, kopplat till en mycket märklig och obehaglig arrogans, startade hela den process som slutade med bomber och granater.
”Martin har till och med erkänt”
Martin Hansson – som satt i tv för ett par veckor sen och talade om hur svårt det var att kombinera sitt brandmannajobb med att vara allsvensk domare (tack Martin, det har vi märkt) har inte ens fått en reprimand av sin arbetsgivare.
Tvärtom. Martin, som har problem med att hinna med att kombinera sina två verksamheter, har lagt till ytterligare en och de senaste veckorna har han fladdrat runt och dömt ute i Europa också. Det gick visst inte så bra, läste jag.
Varför skulle Martin ha ett straff? frågar du.
– Tja, för att han dömde ut en straff till AIK i ett derby fem minuter före full tid.
Det får man väl göra?
– Ja, det får man, men får inte döma en felaktig straff.
Var det felaktigt då?
–Ja, det var det. Martin har till och med själv erkänt att det var felaktig. Han gjorde det i sin lokaltidning i Blekinge.
Men alla kan väl göra fel?
– Ja, men Martin chansade. Du kan inte chansa när det är fem minuter kvar och du sitter med 25?000 människor runt omkring dig vars hela mentala hälsa handlar om hur den här matchen slutar.
Gör du aldrig fel då, du som är en sån himla Herr Rättrådig?
– Jag gör ofta fel. Men jag skulle aldrig chansa på en sak som är så viktig som en straff i slutminuterna. Det vore som att sova på slutet av en SM-final i hockey och sen sitta lite halvpackad på kontoret och gissa att LHC vann. Det gör man inte.
Men varför ska Martin straffas?
– För att han chansade. För att han visade en brutal arrogans och satte 25?000 människors hälsa i fara.
Sluta gnäll. Alla kan göra fel.
– I Italien, England, nästan hela Europa straffas man när man gör horribla missar om man är domare. Man stängs av eftersom man insett att det finns en realitet att domaren tagit mutor.
Sluta larva dej. Var Martin mutad menar du? Det tror du inte ens själv?
– Nej, men det skulle glädja mig om förbundet hade lite mer öppenhet i såna här frågor. En polis som sätter sina kollegor i fara straffas. En brandman också. I alla yrken där det finns risker straffas man om man sätter sin omgivning i fara. Det borde gälla domare också. Jag har fortfarande inte hört någon ansvarig säga att det är oacceptabelt att vi har domare som chansar.
”Det händer hela tiden”
Jag läser om straffade domare i hela världen. Det händer hela tiden. Googla, Lagrell. Gör man stora tavlor så straffas man och får inte döma mer under en period. Google är fullt av dem. Läs om namn som Henry Chiu, Mark Clattenburg, Pawel Gil, Ed Hochuli. Klantiga domare. Rättmätiga straff.
Men i Sverige fegar man. Där måste en domare vara ofelbar.
Och för hederns skull: Martin Hansson borde i alla fall be om ursäkt.
Jag är väl antagligen sist i världen med att ha läst Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen”. Men vilken fantastisk bok. Grät okontrollerat flera gånger.
VSK dyker upp redan på rad sju. Och Nacka Skoglund på sidan 34.
Däremellan finns en hel svensk tidsålder från 1968 och fram till 2?000 fångad så att den känns i hela kroppen.
Är det någon bok som är en generationsroman så är det här.
Sensmoral: vi har en situation där alla fått straff för derbyskandalen – alla utom de tre som orsakade den.
Robert Lauls teori om att Quirino får speltid enbart för att det snart är för sent att sälja honom annars, är ju ett fantastiskt tecken på fotbollens ekonomisering.
Man säljer ett SM-guld eller också vägrar man. Som Kalmar. Victor Elm – en sketen övergångssumma på några miljoner är naturligtvis mindre värd än ett SM-guld.
Lär av det AIK, Hammarby och alla vad ni nu heter som säljer det bästa ni har.
För övrigt anser jag att Örebro leder svensk fotbolls utveckling. 10?666 såg bottenmötet Örebro-Norrköping. 8?608 såg seriefinalen Kalmar- Elfsborg. Örebro har insett att man måste jobba för att sälja biljetter.