”Det här var som att komma hem”

Noel, 19, tillbaka på basketplanen efter hormonbehandling

Fredrik Jönsson

För ett knappt år sedan trädde Moa Filén-Hammarström fram som transsexuell och basketkarriären lades ner.

Hormonbehandling påbörjades och Noel Filén-Hammarström trodde aldrig att han skulle få spela basket igen.

Den 27 januari 2019 var han tillbaka på planen.

– Jag trodde att reglerna och normerna satt så hårt i väggen att det inte skulle kunna bli något. Men det här var verkligen som att komma hem, säger Noel Filén-Hammarström.

Moa Filén-Hammarström var en lovande talang som spelade i ungdomslandslag, vann SM-guld i U19 och spelade ligabasket med Telge. Den 22 februari 2018 trädde Moa fram som transexuell.

I april 2018 avslutades basketkarriären. Moa började resan mot att hitta sig själv i en manskropp.

– Jag började gå på utredning för transsexualism när jag var 14-15 år. Sedan fick jag min diagnos julen 2017. Efter det gick det ganska snabbt och jag började hormonbehandlig efter att jag slutade i april 2018. Jag sköt på det i flera år för det är det tuffaste beslutet jag har tagit. I tio år har jag grundat min identitet på att vara basketspelare, sa Noel Filén-Hammarström till Sportbladet tidigare i år.

Den intervju gjordes den 8 januari. Då visste inte Noel om han någonsin skulle få spela basket igen.

”Slapp jag sakna basket...”

Sedan sommaren 2018 har 19-åringen varit assisterande tränare för Södertälje Basketbollklubb. Han har diskuterat en comeback med huvudtränaren Joakim Brunnström.

I fredags fick han ett glädjande besked som gjorde att han var tillbaka på planen vid söndagens möte med Huddinge Basket.

Sportbladet träffade Noel efter comebacken.

– Det var verkligen som att komma hem igen, det var jätteskönt. När jag var på planen kändes det inte som jag hade varit borta. Då slapp jag sakna basket, berättar Noel.

Trodde du att du skulle få spela basket igen?

– Nej, aldrig. Jag trodde att reglerna och normerna satt så hårt i väggen att det inte skulle kunna bli något. Jag såg ingen annan utväg än att sluta. Sen kom det här på tapeten i somras - att börja jobba och inkludera transpersoner inom sport. Där någonstans började jag tro att det kunde hända i slutet av den här säsongen eller nästa säsong. Jag fick besked i fredags om att jag skulle få spela. Det var en chock, men så kul!

– Jag var väldigt nervös innan.

”Det betydde jättemycket för mig”

Hur har du märkt av stöttning från lagkamrater och ledare?

– Det har varit jättefint. Men jag förväntar mig nästan ingenting annat eftersom jag har känt de här människorna så länge, jag har coachat dem också. När jag är på planen gör jag skillnad för mig själv, jag gör skillnad för andra och jag tror det är viktigt att hålla såna människor kvar inom sporten. Att låta mig göra skillnad. Det betydde jättemycket för mig.

Var det några hard feelings på plan?

– Det var speciellt att vi mötte Huddinge som har tagit en liknande strid förut med slöjförbud. Jag fick största kramen direkt av Nina (Baresso) när jag kom in i hallen i dag, det var så himla skönt. Hur skulle aldrig kunna ta den här situationen på ett annat sätt. Hon leder den truppen på ett sätt som gör att det blir väldigt accepterat.

Hur firar du det här?

– Haha. Jag ska nog bara åka hem, ta in allting, vara med mina nära vänner och vara där jag var från start. Fortsätta ha fötterna på jorden. Det här är inte slutet, det här är en liten början på någonting. Jag är stolt över mig själv som orkar ta på mig det här. Jag är jättestolt över Jocke (huvudtränaren Joakim Brunnström) som lyfter fram det här. Det är ett steg framåt från där vi var igår. Jag ska bara åka hem och käka glass…