Tre Kronor slår Ryssland rättvist
Anrell: Det var rent fysiskt lätt att se hur illa ryssarna tyckte om den svenska spelstilen
Man tror inte sina ögon.
Tre Kronor slår Ryssland och de gör det rättvist.
Och det är återigen några svenska spelare som kliver fram och visar att de vill vara med om Mårts kulturrevolution.
När Pär Mårts presenterade sin första Tre Kronor-trupp sa han att anledningen till att han hade så många nya spelare var dels att de skulle spela en ny sorts Tre Kronor-hockey och dels att han hoppades att de här oskrivna korten skulle ta chansen och visa att de ville vara med på den här nivån.
Efter två matcher vet vi svaret:
Nästan två hela femmor har tagit chansen.
Vi har en hel uppsättning spelare som visat att de vill vara med. Vi har dessutom två som klivit fram och visat att de vill och kommer att bära Tre Kronor i VM.
Vem kunde tro det om Nilsson?
Ta en spelare som Robert Nilsson, till exempel. Vem kunde tro att detta hockeyns lilla problembarn och pappas gosse skulle kunna gå in och glänsa med teknik – och hårt arbete.
Inte jag i alla fall. Och knappast den gamla ledningen för Tre Kronor heller, som mer eller mindre offentligt fattade beslutet att de aldrig mer ville se den killen i blågult.
Jag minns det själv. Det var VM i Quebec i Kanada och vi som var där och jobbade talade ofta om hur fel Robert Nilsson kom in i matcherna och – vad det verkade – i truppen, trots att han en gång draftats som nummer femton i första rundan av New York Islanders 2003.
Ingen gillade honom i Quebec, fem år senare. Utom möjligen motståndarna.
Gjort underverk i KHL
Trots nio matcher och sex poäng.
Nu är han tillbaka och två säsonger i Edmonton i NHL och en säsong i Salavat Yulaev Ufa i KHL har gjort underverk. Han utnyttjar sin teknik – och han jobbar kopiöst.
Första målet i går var ju dessutom klassiskt prickskytte.
Mot Ryssland, svenska folk.
Mot vår traditionella arvfiende ryska republiken, med eller utan sovjeter.
Om Robert Nilsson varit Den Förlorade Sonen så skulle man – om man vill hålla sig till bibliska liknelser – kanske kunna kalla den andra succémannen för Saulus som blev Paulus i Damasker ... förlåt Damaskus.
Andreas Jämtin. I går gjorde han allt.
Slogs, drog på sig utvisningar, höll på att dö när han kastades in i sargen med huvudet före, frispelade medspelare, tryckte in en motståndare i ryska målvakten som föll som en döende svan, skjuta i stolpen, med mera, med mera.
Sveriges fulaste hockeyspelare har blivit Sveriges finaste.
Satan så märkligt, men han är ju plötsligt en nästintill god människa.
Mycket lik Rönnqvists hockey
Och om vi ska fortsätta hålla oss till bibliska figurer så måste vi ju definitivt hävda att Pär Mårts just nu leder Tre Kronor på dess vandring ut ur dödsskuggans dal. Mårts offensiva hockey är stor succé. Vi ska konstatera att vi faktiskt förde matchen mot Ryssland i 60 minuter. Första perioden ger jag hela laget högsta betyg – fem plus.
Resten fyra plus.
Vi förde matchen. Mot ett Ryssland med fem VM-spelare. 37–26 i skott. 3–2 i mål.
Mårts moderna hockey som lustigt nog är mycket lik Jonas Rönnqvists Luleåhockey.
Stenhård forechecking över hela isen och inte en sekunds slarvande i backcheckingen. Det var rent fysiskt lätt att se hur illa ryssarna tyckte om den svenska spelstilen.
– Gud, så jobbigt, sa ryssarna till varandra.
– Gud, så skönt, sa vi som tittade.
Andra spelare som definitivt tagit chansen är Mattias Ekholm, Magnus Sjögren, Jakob Silfverberg, Niklas Olausson och Marcus Krüger.
I går gick dessutom Elias Fälth in och var alldeles strålande.
Och Stefan Liv – världsklass i går igen.