Befriande att se tacklingar
Succén i rugby-EM ger hopp inför VM nästa år
Sveriges Ellinor Börjesson går i backen och genast är tyskan där.
Andrea Beckenbach rycker i hennes hår, sparkar.
Jag nickar för mig själv och tänker att rugby, det är verkligen en sport för damer.
Det tar bara någon minut. Sen har Sverige visat precis varför man vunnit sina inledande matcher i damernas rugby-EM mot Italien och Spanien . Så tar det ytterligare någon minut och så ger spelövertaget resultat som syns även i siffrorna på resultattavlan. Sveriges Charlotta Westin-Vines bryter igenom, tar sig förbi alla tyskorna, får ner bollen över linjen. Försök till Sverige och 5–0. Lagkapten Ulrika Andersson Hall gör sen inga misstag utan skjuter på målsparken ytterligare två poäng till de blågula. 7–0.
Den svenska pressen fortsätter och tyskorna har svårt att hålla tillbaka. Publiken är livligt engagerad och en kvinna bakom mig konstaterar belåtet att hon ”gjorde rätt som tog med kikaren”.
Själv lyfter jag för en kort stund blicken från planen, låter den svepa över de försommargröna, höga träden runt arenan, vissa mäktiga nog att ha funnits där sen arenan anlades, 1930–1933. En annan tid, en annan värld, då väl få kunde ana att Kristinebergs IP skulle bli en av Sveriges främsta arenor för damfotboll – och nu damrugby.
Själva ordet damrugby är i sig något av en paradox. Ordet ”dam” ger en bild av en vän varelse i klänning, hatt och med parasoll, något som rimmar illa med de tuffa tag som syns ute på planen denna dag.
I motsats till damhockeyn där tacklingar löjligt nog är förbjudna och damfotbollen, där domarna ofta felaktigt blåser för schyssta men hårda tag, tillåts kvinnor i rugby spela med full kraft och det är befriande.
Sverige klart för VM
”Kom igen, Sverige!”, ropar tjejgänget bakom mig medan en kepsprydd man en bit bort tar en klunk ur pilsnerflaskan och konstaterar att ”det ser bra ut”. Även om Sverige redan är klart för VM i England nästa år vill alla vinna den här matchen och det märks. Tyskorna rensar i panik, svenskorna pressar. Det tar en god stund in på första halvlek innan tyskorna lyckas prestera ett riktigt anfall. Men Sverige håller emot bra och är strax tillbaka på tyskornas planhalva. Jessica Berntsson med titeln ”flanker” gör 12–0. Målsparken sitter också där den ska och det är 14–0. Tränare Andrew Tither kan slappna av, matchen vilar tryggt i blågula händer.
Först när Tysklands Tabea Neubert på egen hand springer förbi alla på Sveriges högerkant lyckas gästerna reducera till 14–5. Sveriges svar kommer dock snabbare än snabbt och i paus står det 19–5.
Publiken myllrar ner till Krillans café där det serveras fika och husmankost. Speakern påminner alla om att köpa lotter. Intäkterna från lotteriet går oavkortat till ett barnhem i Malaysia. Intressant i sammanhanget är att de svenska rugbydamerna verkligen skulle behöva pengarna själva. Det lag som nu ska spela VM nästa år saknar sponsorer och träningslägren betalas ur egen ficka. Som lagkapten Ulrika Andersson Hall säger:
”Vi älskar sporten, därför betalar vi allt själva. Men det är klart att bättre förutsättningar skulle underlätta”.
Trots detta tvekar det svenska damlandslaget inte att skänka pengar till de som är ännu bättre behövande och det är en skön kontrast mot den giriga elitfotboll som jag oftast bevakar.
Första damlaget i Malaysia
Lika uppfriskande och befriande är det att tänka på att Susanne Olovsson, spelaren med kontakterna i Malaysia, som är tuff nog att spela och platsa i ett herrlag i Kuala Lumpur och som även håller på att starta Malaysias första damlag i rugby. Sveriges förbundskapten Tither kallar sina spelare för ”riktiga vikingar” och det är inte utan att man är böjd att hålla med. Vikingar med hårda kroppar och varma hjärtan.
Det är också vikingar som tyskorna aldrig förmår komma i kapp eller ens hota. Matchen slutar 36–8 och efteråt sprutas det cider och pratas om de tre raka EM-segrarna men ännu mer om det VM som väntar. Mycket har hänt sen Sveriges första dam-SM i rugby vanns år 1983 av Trollhättan RK. Även internationellt – utvecklingen har gått framåt sen blågult i EM 2001 vann med 90–0 över Belgien...
Damrugbyn blir hela tiden bredare som sport samtidigt som toppen blir vassare. I VM nästa år gäller det för Sverige att visa att man fortsatt hör hemma i den toppen. Men i går, under de stora kastanjeträdens ljuva blomsterprakt och med tre raka segrar i EM var allt bara här och nu och välförtjänt glädje.