Så dominerar Brynäs serien
Anrell: Nog skrivet om l-a-g-e-t – därför leder de egentligen
Brynäs leder elitserien och nu har vi läst 127 olika krönikor – några av dem skrivna av mig – om att det är l-a-g-e-t Brynäs som ligger bakom alla segrarna.
Dags att gå vidare.
Dags att tala om varför Brynäs är bäst – egentligen.
Ni vet läget:
Alla so called experter – några av dem är misstänkt lika mig – tippade Brynäs som ett bottenlag.
Så blev det inte. Brynäs dominerar. Brynäs leder elitserien.
Och vad värre är: De gör det rättvist.
Det är det första vi måste våga säga om vi ska ägna oss åt något som liknar självkritik. Hockeykrönikörer är normalt lika självkritiska som en fjortonåring som ertappats med att ha snattat ur mammas matkassa, men jag tänkte vara det lilla undantaget.
Leif Boork, för sin del, hade den märkligaste självkritik jag läst när han skrev i Expressen att orsaken till förra årets fiasko var interna maktkonflikter i styrelsen (!). Det var en märkligt rörig krönika som naturligtvis aldrig borde publicerats. Hockey spelas på is – inte i groggar i styrelserum. Boork ledde Brynäs förra året. Boork var mannen som orsakade fiaskot. End of discussion.
Börja titta på juniorlaget
Tittar vi på årets succé så är det lätt att börja titta på – juniorlaget.
J20 i Brynäs spelar just nu en bländande hockey. Jag brukar roa mig med att läsa deras matchstatistik. Laget körde över Björklöven med 6–2 men de hann också med att smart spela bort Modo i Örnsköldsvik. Just det – Modo. Ni läste rätt. Home of hockey.
Brynäs J20 spelar en defensivt välorganiserad hockey och de har en stabil organisation från mål till pålitliga poängmaskiner som passningsgeniet Henrik Thegel och de mera utpräglade målskyttarna Anton Rödin och Klas Leidermark. Fast mot Modo gjorde Henrik Thegel två mål. Hur som helst är det en förstafemma som kan gå direkt in i a- laget snart. Ett a-lag där unga spelare som Emil Sandin redan får mycket speltid.
Varenda gång jag var i Gävle förra säsongen noterade jag hur bra Sandin och de andra unga spelarna var i förstaperioden. Men också att de blev bänkade av Boork efter några byten – lika säkert som man visste att Brynäs till slut skulle förlora matchen.
Men om vi sakta skulle försöka oss på att förklara varför Brynäs faktiskt leder.
Låt oss börja där bak.
Jag skulle vilja påstå att de flesta lagen i serien har problem med sina målvakter. En sån som Reinhard Divis är redan ratad och han är ett exempel; det är reservmålvakterna som dominerar i räddningsprocentsligan.
Brynäs har överflöd
Nicklas Dahlberg, Skellefteå, leder med sina sex matcher och 95.56 procent, Divis konkurrent Jonas Gustavsson tvåa med 94.85 och han är numera förstemålvakt och agerar faktiskt som en sån.
Men Brynäs då?
Jo, där finns en av förklaringarna till Brynäs topplacering. Laget har tre målvakter som är NHL-draftade. Tre.
Sug på det. Maken till överflöd har inte existerat i svensk hockey sen Brynäs på 60-talet innehöll praktiskt taget hela svenska landslaget.
Med statistik kan vi också visa att Brynäs är bra i boxplay men inte särskilt bra i powerplay. Och om man jämför med kvällens motståndare Timrå ser man att laget dragit på sig 162 utvisningsminuter medan Challe Berglunds spelare i sin frustration dragit på sig 253 minuter.
Timrå har gjort 38 mål medan Brynäs bara gjort 35. Timrå har däremot släppt in 46 medan Brynäs bara släppt in 30.
Resultat: Brynäs har dubbelt så många poäng som Timrå.
Jag har sett ett 20-tal matcher i årets serie och det är en sak som kommit bort i analyserna av Brynäs. Det är lagets speed.
Jag tänkte på det när jag satt i Globen och såg NHL-premiären. Det var en sak som var tydligare än den marginella skillnaden i skicklighet och klubbteknik mot kollegorna i elitserien – och det var farten.
Ett NHL-byte innebär att alla tre forwards åker skridskor på maxfart. Går Sidney Crosby till anfall gör han det i full speed. Blir han av med pucken jagar han fullständigt besinningslöst tillbaka i egen zon för att täcka ytor eller ta tillbaka pucken.
Det gör inte elitseriespelare.
I alla fall inte på bortaplan.
Czarnecki har lärt Brynäs ta i
De vilar istället. Gör alibiåkningar och försöker se ut som de kämpar.
Men det har inte Brynäs gjort. Att se Daniel Widing i höst har varit en njutning eftersom han haft maxspeed i alla byten. Till och med Dackell och Ove Molin har spelat på NHL-nivå, rent inställningsmässigt.
Det gav resultat.
Det är Niklas Czarneckis hemlighet som tränare, tror jag. Han fick sina spelare att ta i. Svårare var det kanske inte. Och han fick dem att njuta av att göra det i full speed. Åka skridskor. Höra publiken.
Se sin hemmaarena fyllas.
Däremot finns det vissa orosmoln för Brynäs nu. Jakob Markström var ganska dålig mot Färjestad.
Daniel Widing verkade plötsligt ointresserad. Elitserieloj.
Hela Brynäs förstakedja såg ut som de
vilade. Det är ett problem. Brynäs började inte serien så. I tio matcher såg de ut som ett NHL-lag som tog i i varje byte, i varje match.
Börjar Brynäs spela lunkhockey a la svensk elitserie är de snabbt nere på sin normala nivå i botten av tabellen igen, för det finns det lag som är så mycket bättre på det. HV 71, till exempel. Eller LHC och Färjestad. För att inte nämna Modo...