Han är den store, store förloraren

”Justin Rose tog första majorn – men vi måste prata om Mickelson”

Vi borde kanske prata om Justin Rose, majorvinnare för första gången och den store vinnaren.

Men vi måste prata om Phil Mickelson.

US Open-tvåa för sjätte gången och den store, store förloraren.

Så stod han så där igen. Med en kropp som pratade uppgivet och med en blick som var så blank och tom att den var smärtsam att följa. Ännu en andraplats i US Open, den sjätte i ordningen. Ännu en missad seger.

Och man unnar verkligen Phil Mickelson att få vinna.

Det var ju hans födelsedag i går, den 43:e i ordningen, och det var dessutom amerikansk fars dag och en söndag som man i familjen Mickelson tar på största allvar sedan den där US Open-helgen för 14 år sedan.

Phil Mickelson gick då ut som tvåa bakom Payne Stewart i den sista rundan och i fickan hade han en personsökare. Hustrun Amy skulle föda deras första barn vilken dag som helst och Phil hade sagt att han skulle avbryta tävlingen direkt om hon fick värkar, men när hon inte hörde av sig gick han ut på Pinehurst och spelade hem sin första andraplats i turneringen, bakom den samma år så tragiskt omkomne Payne Stewart som efteråt klappade om Phil Mickelson med orden ”det finns inget större än att bli pappa”.

Dagen efter födde Amy (som fått värkar redan under Phils avlustningsvarv på söndagen utan att, som lovat, höra av sig) deras första dotter Amanda, och när hon i förra veckan gick ut åttan hemma i San Diego var Phil där och firade av henne, trots att det innebar en resa som spände över hela USA bara dagar innan årets andra major.

Två usla wedgar förstörde dagen

Familjen är helt klart viktigast för Phil Mickelson. Men att vinna den tävling som heter US Open har bara blivit viktigare.

Efter den där andraplatsen 1999 har det ju blivit historiskt många repriser och när han igår gick ut som ledare på Merion Golf Club i Pennsylvania var han redan historisk som den som kommit tvåa flest gånger. 2002 var det Tiger Woods som var för bra och 2004 var det Retief Goosen. 2006 gjorde han bort sig på Winged Foot, tappade ledningen på sista hålet och såg sig sjunka bakom Geoff Ogilvy och tre år senare var Lucas Glover för stark.

I går var det Justin Rose. Engelsmannen höll en imponerande hög nivå genom hela US Open och gjorde som högst 71 slag (par 70) på en klassiskt svårmästrad bana och förtjänar all heder efter att ha vunnit sin första major någonsin. Men det var samtidigt Phil Mickelson som, återigen, förlorade den.

Han hade chansen, men gav bort den med bland annat två usla wedgar i kritiska lägen på hål tretton och femton och sedan orkade han aldrig hinna ikapp en Justin Rose som vann högst välförtjänt.

”Det finns inget större än att bli pappa”, sa Payne Stewart.

Phil Mickelson kan nog känna att det hade varit ganska stort att vara både pappa och US Open-vinnare.

I övrigt visade David Lingmerth att andraplatsen i Players Championsship inte var en engångsföreteelse och Henrik Stenson gjorde det bra igen. Men Lingmerth, alltså. Där har vi verkligen något på gång.