WEGERUP: Zlatan är tillbaka – nu kan Hamrén somna lugnt och tryggt
MARSEILLE. Ett klassiskt klackmål.
En sagolik frispark.
Zlatan återfann formen på Stade Vélodrome.
Och som han gjorde det.
I går kväll kunde Erik Hamrén somna lugn och trygg.
En man gör inget lag.
Bara en kliché av alla i fotbollens egen ordbok.
Zlatan kommer inte att kunna slå Färöarna (jo, kanske) och Tyskland på egen hand.
Han kunde inte heller vinna matchen mot Olympique Marseille själv.
Men vi påmindes ändå om precis hur stor skillnad han kan spela för ett lag, sitt lag.
Till tonerna av ”We will rock you” tågade OM in på Stade Vélodrome och just så blev det, inledningsvis.
Precis som mot Porto såg Paris Saint-Germain för fartlöst, trevande och tafatt ut. OM och superbe Gignac tackade och bockade och så var det 1–0 och blåvita ballonger som i en lycksalig ström släpptes mot Marseilles mörka himmel av de firande fansen.
Zlatan, sade till mig efter förlusten mot Porto för bara fyra dagar sen, att han känt sig låst i spelet och inte nått upp till sin vanliga nivå.
I går kväll var han tillbaka, inte helt, inte på maxform, nej. Men med två mål som gjorde skillnaden mellan förlust och en poäng och att OM hindrades från att rycka ytterligare i toppen.
Först klackmålet, det som den som inte känner sin ”Ibra” kan missta för tur eller ett one night-goal, en lyckträff.
Vi som följt honom genom åren vet bättre.
Därpå frisparken, satt med lika delar passion som precision.
Mandanda hann knappt se vad som hände innan de 123 tillresta PSG-fansen bröt ut i nytt jubel i sin lilla inhägnad.
Drömbygget innehåller lösa skruvar
TV:n på pressläktaren visade sportdirektör Leonardo och klubbpresident Al Khelaifi inzoomade, hur de vände sig mot varandra och log och säkert i detta ögonblick tyckte att Zlatan var värd varenda oljepeng.
Oljepengar, ja…
Inför matchen fick jag en del mejl om hur ointressant franska ligan är och att den här matchen inte kan jämföras med Milano-derbyt och Barcelona–Real Madrid.
”Franska ligan är en b-liga, det ändras inte av att shejkerna pumpat in (förlåt) sina oljemiljoner i PSG”.
Ungefär så går resonemangen på sina håll.
Jag tänker inte hyckla, för mig kändes det märkligt att inte vara på San Siro i går, för kärleks skull, till en fotboll och ett land, även om dess liga inte är vad den var.
Och rent objektivt är Barcelona-Real Madrid förstås än större match än OM-PSG.
Men, inget är beständigt, såväl världen som fotbollen är i ständig förändring. Och framför allt i första halvlek bjöd stormötet på Stade Vélodrome på allt man kunde önska sig med fyra mål, böljande, intensivt spel och stora känslor på läktarna och på planen – och en svensk spelare i centrum för allt det här.
I andra halvlek mattades Zlatan, han liksom hela matchen, tappade i kvalitet. Frustrationen växte hos alla, även ”Ibra”.
Zlatan och jag har flera gånger under hösten pratat om att han känner av att han inte gjort hela försäsongen med PSG.
Det är tydligt, liksom att så mycket ännu är nytt, att drömbygget PSG ännu innehåller många lösa skruvar.
Ville inte kommentera matchen
I natt var besvikelsen märkbar hos alla, innan laget flög hem mot Paris. Det var sammanbitna miner i intervjuzonen.
PSG har denna vecka förlorat mot Porto och bara fått en poäng mot Olympique Marseille. Visserligen serieledare och anrik fransk storklubb. Men det är ändå inte de resultat laget och dess ledning vill se, inga resultat i paritet med ambitionerna, snarare möjligen med verkligheten.
Så gick också Carlo Ancelotti ut med nedslagen blick och Zlatan såg mer sammanbiten ut än efter förlusten i onsdags.
För första gången på väldigt länge ville han inte ge några kommentarer, bara komma ut, bort.
Detta trots sina två mäktiga mål, trots att han räddat laget undan en förlust.
Men för Zlatan räknas bara segrar.
PSG är inte helt i balans just nu och landslagsuppehållet kommer lägligt.
I blågul omgivning kan Zlatan byta fokus och ladda om.
Och, oavsett besvikelsen i natt, var hans två mål – mål skapade helt på egen hand – den bästa söndags- underhållning Erik Hamrén och de svenska fansen kunde få.