Wegerup: Kvällen blev en dubbel blågul besvikelse
Ett bibliskt oväder.
Ukrainas tunga förlust.
Följt av Sveriges, som gav eko hela vägen från Kiev.
Det var inte så här denna kväll skulle sluta.
I blågult antiklimax och besvikelse.
Kiev och Donetsk ägdes ju av de svenska och ukrainska fansen.
Engelske kollegan Henry sms:ade från Kiev: ”Jag har aldrig sett så många svenskar i hela mitt liv. Staden är ett fält av påskililjor”.
Lika skimrande gult var Donetsk, denna kärva arbetarstad, långt inne i det östliga Ukraina.
Molnen kom övertydligt symboliskt
Det var blomsterkransar på flickorna, gula peruker på karlarna, flödande öl, leende munnar, sång och segerhopp – man hade ju slagit Sverige, nu skulle EM-triumfen fortsätta på hemmaplan.
Men så kom molnen, så övertydligt symboliskt, drog in över Donbass Arena, svarta och tunga.
Den första åskknallen hördes under Frankrikes nationalsång och sen kom regnet, likt en ursinnig syndaflod.
Matchen sköts upp och när den till sist återupptogs var luften svalare, stämningen skörare.
Alla hade hunnit nyktra till och efterhand som Frankrike tog över mer och mer började de gulblå fansen inse den bittra verkligheten, att här mötte man ett lag all entusiasm i världen inte räckte för att bemästra.
Två franska mål på tre minuter och det var över.
Men bara matchen, för Ukrainas hopp om EM lever vidare.
Det gjorde även det svenska, några timmar ytterligare efter denna match.
Jag pratade med förbundskapten Laurent Blanc och Ribéry, som hyllade ”Ibra” och varnade för hans briljans parad med det svenska kollektivet.
Åker hem innan festen ens har börjat
I presscentrat såg jag sen Sveriges match mot England med ukrainska, franska och engelska kollegor runt omkring mig.
Vi såg 1–1, 2–1, 2–2 och så, det 2–3, som i ett slag gjorde Sverige–Frankrike till en iskall match, utan betydelse.
EM är över för de svenske, de åker hem innan festen ens började på allvar.
”Ni släpper in mål för lätt” var omdömet i presstältet.
Och, som Gazzettan-kollegan Nicola Cecere, också på plats i Donetsk sade:
”Gissa hur förbannad Ibra måste vara nu. Han är för ensam i ert landslag”.
Så gjorde alla ett stort kryss över Sverige i sina anteckningsblock, en konkurrent mindre att räkna med.
De franska spelarna och journalister var segervissa, de åker till Kiev mot ett brutet, slaget svenskt lag.
Ljusen släcktes, vi packade ihop datorerna och gick ut i den ukrainska natten, gatorna ännu våta, oroliga flockar av moln drivande över himlen.