Wegerup: Danskarnas lugn gör mig orolig ...
Det är så lugnt i det danska lägret.
Spelarna utstrålar en sådan ro.
Det gör mig orolig.
Nu, just nu, är det ju meningen att vi svenskar ska vara glada. Nu, mellan hägg och syrén, ska vi lyssna på sånger om studentens lyckliga dagar och i kväll, på nationaldagen, ska Råsunda lyftas av blågula hyllningskörer. Men i går, på väg ut mot Frösundavik och det danska spelarhotellet, såg jag hur regnet öste ner över de arma studenterna på sina lövade flak, dämpade deras firande. I kväll vill danskarna gärna göra detsamma, förstöra den blågula festen.
”Vi vet att det är Sveriges nationaldag”, sa förbundskapten Morten Olsen och log lite illmarigt.
Jag har under den vecka som gått följt det danska landslaget, först i ett soldränkt Helsingör, sen i ett regnpinat Stockholm. De danska minerna har varit de samma harmoniska, veckan igenom. Inte ens det faktum att matchen med stort M närmat sig har ändrat stämningen, rubbat det danska lugnet.
Jörgensen viktig med sin rutin
Jag frågade Olsen, Christian Poulsen och Martin Jörgensen om läget verkligen är så avspänt som det tycks eller om det är ett psykologiskt spel inför svenskarna. Trion bara smålog och försäkrade att känslan i laget verkligen är positiv.
Fiorentina-spelaren Jörgensen blir med sina 87 landskamper en av Danmarks mest rutinerade i kväll och det är en rutin som gudarna ska veta att det danska laget behöver.
Om Daniel Agger kan spela är fortfarande höljt i dunkel och Morten Olsen vill att det ska förbli så, vill hålla Lagerbäck & Co i ovisshet.
”Han är uppe och går”, var Olsens kommentar om hur det är med Agger. Att det i alla blir en ung debutant, 20-årige Simon Kjaer, på en av mittbacksplatserna står dock redan klart. Och ”kastad till lejonen eller ej”, Kjaer försäkrade när vi talades vid i veckan att han är redo.
Det är den känsla som tycks genomsyra hela det danska laget. Många må vara skadade och borta, men de som finns där är redo och orädda. Åtminstone är det den bild man vill förmedla utåt. Hela tiden återkommer danskarna också till att pressen är på det på svenska laget, att Sverige är i den position Danmark var i för två år sen. Förlust och VM är inte fullständigt utom räckhåll, men på skrämmande långt håll för Sverige.
Bruce – ett segertecken?
En dansk journalist tog till och med upp att några av de svenska spelarna var och såg Bruce Springsteen. Han undrade lite förtäckt om Olsen ser det som ett tecken på att det svenska laget tar det här som en match man redan mentalt vunnit, hemma mot ett skadepinat Danmark under ledning av nykrönte skyttekung Zlatan. Olsen undvek frågan och jag tror inte att Sverige ser det här som en lätt match, inte alls.
Men jag kan för svensk del samtidigt inte dela det lugn vissa ändå verkar känna inför matchen.
Det må vara sant att vi är det bättre laget just nu, att vi har hemmaplan, att vi har den största stjärnan, att Danmark saknar många och att det danska laget förutom i matchen borta mot Portugal, där man också hade marginalerna på sin sida, inte imponerat särskilt mycket.
Vi kan få se en håglös Zlatan
Men jag hoppas att ingen låter sig invaggas i någon falsk säkerhet av allt det där. För om det lag som är bäst pappret vore det som alltid vann, då skulle vi i lilla Sverige inte ha gått till fem raka mästerskap. I kväll på Råsunda kommer det att handla om nerver och känslor – det som ofta avgör i den här typen av täta matcher.
Ett snabbt danskt mål – och vi får se svensk stress. En Zlatan som allt för länge förblir mållös – och vi kan få se honom bli håglös.
”Vi är underdogs”, säger Olsen och vi vet ju att det annars gärna är en roll som Sverige gärna tar på sig. I kväll måste blågult klara att spela under favoritskapets tryck och pressen att vinna. Oavgjort är inget resultat vi kan vara nöjda med i kväll.
Tills tre poäng är hemma förblir jag därför orolig.