Marken gungar under Hardy Nilsson
Anrell: Som Dif spelade i går skulle de inte ens platsa i Kungarna av Tylösand
AIK vann första hockeyderbyt på åtta år men de har en lång väg att gå innan de är ett etablerat elitserielag.
Men det här var första steget på den vägen. Och det innebar att de utan att skämmas kan kalla sig Bäst i Stan.
Djurgården, däremot, kan enbart inrikta sig på att skämmas.
Som de spelade i går skulle de inte ens platsa i Kungarna av Tylösand...
Det var lite som att vakna upp ur en bubbla.
Det var kvällen när Trevliga Elitserien plötsligt befann sig mitt i den verklighet som vi brukar se på tv i Debatt och Storforum och Kalla fakta; fotbollens verklighet.
Det var som att komma från Bamseklubben till Shutter Island.
Det var hejaramsor som man skrämmer barnfamiljer med, det var avspärrningar, det var poliskedjor som flyttade sig lika snabbt som hockeyspelare, det var banderoller från olika firmor med budskap ingen förstod, det vad muddring av fans som stormade insläppen, det var uppskjuten matchstart, det var bengaler in på isen, det var hejaramsor som till bara nån promille bestod av såna ord som man berättar om för mormor, det var supportrar som rusade mot motståndarsidan för att slåss, det var kaos utanför, det var hela arméer av polispiketer vid Skanstull, det var polishelikoptrar som cirkulerade i jakten på fansgrupperingar i den mörka, kalla kvällen.
Hardy misslyckades med sin främsta uppgift
Det var en förlorad hockeyvärld som plötsligt var tillbaka och jag kan inte säga att jag saknat den.
Eller snarare; jag kan leva utan den där förvirrade fotbollsvärlden som vi varit förskonade ifrån i elitserien. Men nu är den här och nu har vi derbyn och det är väl bara att acceptera och göra det bästa av den.
AIK gjorde det bästa av den i går.
De vann matchen på läktarna. Det bör man ju göra när man har hemmaplan och när man vinner matchen, så det var inte överraskande.
Men det var inte Djurgården som körde över AIK på isen –det var tvärtom AIK som körde över Djurgården. Nykomlingen körde över SM-finalisten och vann fullständigt rättvist.
Det var ganska enkelt att se varför.
Hardy Nilsson, som är känd som Sveriges främste motivatör, misslyckades för fjärde matchen i rad med sin främsta uppgift: att göra klart för spelarna att de måste ta i. Att de måste agera i stället för att reagera, som är ett av Hardys favorituttryck över hur du ställer din egen agenda i stället för att rätta dig efter motståndarna.
Djurgården agerade inte i går – utom några minuter efter att de hamnat i underläge med 2–0 och verkade vakna till och faktiskt ta i.
Men efter att AIK gjort 3–2 var de ett slaget lag. Virriga som nykomlingar, tama som höns. David Printz – den gamle AIK-aren – var en veritabel livsfara och när han inte bäddade för 1–0 så slog han årets indianare som gav 4–2.
Hardy Nilsson hade inget att säga på presskonferensen efter matchen. Han skickade Tomas Montén i stället. Jag hade gärna hört Hardy lägga ut texten om varför SM-finalisterna går in inför ett fullsatt Globen och beter sig som ett lag som anser att det är lite för överlägsna för att behöva ta i.
Jimmie Ölvestad, tafattast på isen.
Andreas Holmqvist, slarvigast och nonchalantast.
Stefan Ridderwall, inte alls det monster i målet som krävs om man ska vinna såna här matcher.
Melin har fått AIK att fungera som lag
Och så vidare. Jag anklagar Djurgården för att ha gett bort den är matchen i onödan. Visst har de många nya spelare – men att bli utspelat i ett derby, på ett sätt som man inte sett sen salig Per Bäckmans dagar i AIK-båset, duger inte.
Marken börjar gunga under hårde Hardy.
Det borde han ha sagt något om på presskonferensen, i stället för att skicka den närmast chockade Montén. Men Hardy kanske fortfarande tror att AIK bara finns i Skellefteå ... eller kanske satt han bara och diggade ”Like a Virgin” med Madonna ...
Men det är AIK vi ska hylla den här kvällen.
Roger Melin har fått den unga och orutinerade truppen att fungera som ett lag.
Viktor Fasth var strålande i målet – igen.
Johan Andersson var bäst på isen – inte bara när han gjorde två mål. Han visade från första bytet att den som arbetar hårdast får de flesta chanserna. Johan Andersson satte sina.
Oscar Steen arbetade också på ett sätt som visade de andra att han är en spelare som vet hur man vinner den här typen av matcher. Avslutet till 5–2 var mästerligt.
AIK kan njuta några timmar nu.
De kan spela Eddie Meduzas ”Hur man knullar ett fruntimmer” ända fram till i morgon då de ska möta det lag som Hardy kallar Sveriges enda AIK...