Garpenlöv: De bästa bossarna i elitserien
Men sportcheferna engagerar sig 24 timmar/dygnet – en orimlig arbetsbelastning
Ishockeyn utvecklar och förändrar sig. Likaså rollerna och arbetsuppgifter för klubbledarna.
Vi ser nya titlar och arbetsbeskrivningar lyftas fram i klubbarna.
Problemet är att belastningen på sportcheferna är alldeles för hög och att arbetsbeskrivningen måste bli tydligare.
Annars får vi mass-sjukskrivningar i framtiden.
När jag tittar på den sportsliga organisationen i elitserielagen så har det skett en utveckling runt laget, men på managersidan har det inte skett någon utveckling alls.
Sportcheferna jobbar häcken av sig och får inget stöd från klubbarna.
Och man är även lätt att sparka vid sportsliga motgångar.
Vissa klubbarna börjar att inse problemet och justerar det med att lyfta in en person som avlastar sportchefen med administrativa uppgifter och tjänsteinnehavaren kan samtidigt vara ett bollplank till sportchefen.
En standarduppställning
När jag gick igenom elitserielagen var det inte stor skillnad, organisationsmässigt, mellan klubbarna:
Klubbdirektör.
Sportchef.
Lagledare.
Coach.
Assisterande coach.
Målvaktstränare.
Materialare.
Sjukvårdare.
Det här är facit, med några få undantag som till exempel Färjestad som är ensam om i elitserien att ha en anställd scout.
Under den senaste tiden har HV 71 lyft upp Ola Thorwalds till general manager sport.
Lasse Johansson har fått titeln general manager i Skellefteå och avlastning i form av en person som hjälper till med det administrativa arbetet.
Naturligtvis ser det olika ut i föreningarna, beroende på ekonomi och organisation.
Den poäng som jag vill få fram är att sportchefsrollen är ohållbar och den behöver förändras.
Vad har respektive sportchef för arbetsbeskrivning och hur ska den se ut och vilken hjälp har sportcheferna i form av assisterande sportchef och anställd scout?
Det är alltid viktigt att ha tydliga arbetsbeskrivningar där man ser vem som ska göra vad.
Det händer alldeles för ofta att man klampar in på varandras områden där klubbdirektörerna uttalar sig om det sportsliga eller där sportcheferna uttalar sig om klubbens ekonomi.
Direktören ska inte tänka sport
Det är naturligtvis fel, och en otydlighet, i den sportsliga organisationen.
Tyvärr är elitserieklubbarna en blandning av förening och aktiebolag som gör det svårt att hitta en bra struktur med tydliga arbetsområden.
Klubbdirektörens roll i en förening ska inte vara sportsligt ansvarig.
Det är sportchefen.
Sportchef/general manager är som den som är ytterst ansvarig för den sportsliga verksamheten.
Det vill säga att han ansvarar för både den långa och kortsiktiga sportsliga inriktningen som föreningen har.
Ha sista ordet
Samt kompetensutveckling av ledare och spelare, löneförhandlingar och personalvård. Sportchefen har i dag även kontakt med agenter, rekryterar tränare, spelare och övriga ledare, scouting, tillgänglig för sponsorer och media, koll och kontroll på A-laget och juniorlagen.
Det är inte ett normalt yrke utan en syssla som kräver ett engagemang 24 timmar om dygnet – året runt.
En fråga som har dykt upp är hur nära en sportchef ska vara laget och vem som ska ha sista ordet vad gäller laguttagning – spelarförflyttningar – och istid för unga spelare.
I dag sätter sportchefen ihop ett så bra lag som möjligt för att sedan lämna över och tränaren kör sitt eget race med laget.
Det är inte optimalt.
Tränaren är där under en kort tid.
Sportchefen måste ha befogenheten och sista ordet vad det gäller laguttagning och placera spelare i frysboxen. Han ska även bestämma över istid till unga spelare för att kunna planera långsiktigt för klubben.
Utvecklingen har inte hängt med
Till sist.
När jag ser arbetsbeskrivningen på en sportchef så förstår man direkt att det är för mycket för en person och att det är omöjligt att göra ett bra jobb.
Utvecklingen har inte hängt med på managementsidan.
Föreningar och styrelser har inte förstått att det är orimligt att göra ett bra jobb med den arbetsbördan.
En misslyckad värvning av en proppmätt tjeck är ett dyrt misstag.
Dyrare än att värva en assistent till sportchefen.
Bara det är en anledning att tillsätta en assisterande sportchef.
KLUBBARNA MED DE BÄSTA SPORTCHEFERNA
1. Skellefteå
Lars Johansson har gjort Skellefteå till en toppklubb, som utmanar om SM-guldet varje år. Med en tydlig strategi på egna juniorer och invärvade spetsspelare har Lasse gjort succé. Det är väldigt sällan det blir en misslyckad värvning. Lars engagemang och noggrannhet sätter nivån hos både tränare och spelare. Skellefteå är elitseriens bästa lag för tillfället och den stora frågan är om Skellefteå kan vinna SM-guldet på tredje försöket.
2. Luleå
Med små medel, och att Luleå är ett topplag, så har Lars ”Osten” Bergström gjort ett väldigt bra jobb. Han har inte någon juniorverksamhet att plocka spelare ifrån utan måste förlita sig på att hitta allsvenska spelare. Det har han lyckas med på ett imponerande sätt. Med en förhållandevis liten budget har han satt ihop ett lag som kan vinna SM-guldet och det är en styrka i dagens idrottsvärld där ”money talks”.
3. Färjestad
Thomas Rundqvist/Jörgen Jönsson har gjort ett väldigt bra jobb i det tysta. Man har satt ihop en av elitseriens bästa tränarstaber för att sedan värva in spelare som Ole-Kristian Tollefsen, Chris Lee, Ari Vallin och inte minst Alexander Salak till denna säsong.
Jag vet att man har haft stor hjälp av Färjestads scout Anders Steen i det arbetet, men återigen har klubben fått ihop ett lag som kan vinna SM-guldet. Man måste beundra Färjestads förmåga att hålla en sådan hög nivå under en lång tid.
4. Modo
Markus Näslund har strukturerat upp i klubbens organisation och satt ut en tydlig riktning hur Modo ska komma tillbaka till att vara ett topp sex lag i elitserien. Markus hårda jobb och breda kontaktnät har gjort att Modo lyckas väldigt bra med sina värvningar plus hans aggressivitet med att förbättra juniorverksamheten har gett resultat. Flera juniorspelare utmanar om spel med A-laget. Modo är en farlig utmanare om SM-guldet
5. HV 71
HV 71 och Fredrik Stillman har en fet plånbok och man kan köpa vad som helst på spelarmarknaden, men det har många lag haft och misslyckats med. Fredrik har en utmärkt kunskap/förmåga att bygga lag. Det har gjort att HV 71 är ett stabilt topplag och en utmanare varje år att vinna SM-guldet. Det som kanske har släpat efter tidigare år är juniorverksamheten, men det har man förändrat och satsat massor på och är nu mera en av de ledande i Sverige.