Wegerup: I går var PSG vinnare – men sommaren går i ovisshetens tecken
Segrare.
I ännu en liga, ännu ett land.
Imponerande, historisk, vinnande.
Zlatan Ibrahimovic.
I natt firade och skålade han och PSG.
Men inte helt utan smolk i glädjebägaren.
Säg den glädje som varar.
Det hade inte gått många minuter efter att ligatiteln var bärgad innan spekulationerna om Zlatans framtid tog fart på nytt.
I dag blandar många medier utropstecken med frågetecken inför Zlatans – och PSG:s – framtid.
Ligavinsten var ett måste, ett krav, från dag ett.
Jag kan lekande lätt sträcka ut armen och nudda vid det, minnet av den febriga förväntan som fyllde Parc des Princes den där augustikvällen i fjol när ”Ibra” ligadebu- terade i Paris.
Jag satt på pressläktaren och fick en första inblick i det PSG som ”drömmer större”. Drömmen som hela fotbollsvärlden talade om när ”Ibra” och Thiago Silva kom dit.
Stora pengar, stora spelare – stora förväntningar.
I går kväll i Lyon hade guldglädjen alltså en tydlig bismak av lättnad för Carlo Ancelotti, Zlatan och de andra dyrgriparna till ledare och spelare.
Jag har sett PSG i septembersol, oktoberregn och februarikyla. Mot små lag som Lorient och stora som Barcelona.
Och det har hela tiden varit ömsom vin, ömsom vatten.
Båda är erkänt tempramentsfulla
I går kväll gjorde man sin plikt och Zlatan sitt jobb.
Vinnare – ännu en gång.
Hans ord efteråt vittnar om uppriktig glädje och stolthet.
Så vad vittnar då i stället hans ord till sportchef Leonardo om?
Förvisso är ljudet rätt dåligt, meningsutbytet blandas med sång och skrål. Men det som hörs är ju intressant…
Jag låter somligt vara oöversatt.
Blickarna som utbyts mellan Zlatan och Leonardo är ju inte heller direkt kärleksfulla.
Å andra sidan ska man inte dra på för hårda växlar på det hela.
Båda herrarna är erkänt temperamentsfulla, något som jag ser som i grunden uppfriskande. I en stel fotbollsvärld där nästan ingen våra säga något annat än ”tränaren bestämmer” och ”det viktiga är att laget vinner” behövs folk som Zlatan och Leonardo.
De är inte alltid behagliga och politiskt korrekta men jävligt uppfriskande.
Att PSG:s pressansvariga däremot kan hålla sig för skratt över ett sånt här intermezzo, inför rullande tv-kameror, det är en annan sak.
Den franska storklubbens ledning vet att såna här händelser spär på spekulationer om interna slitningar och ett lag där såväl Ancelotti som just Leonardo och Zlatan uppges vilja lämna.
Jag har följt Zlatan i tjänsten i tio år nu: i Juventus, Inter, Milan och i PSG. Och jag vet att när han säger att ”jag respekterar mitt kontrakt” så ska man börja oroa sig om man är klubbledare eller supporter och vill behålla Zlatan.
Och, som jag skrivit så många gånger förr, så är det ju så att allt folk säger och gör under den svekfulla tid som vi kallar ”Silly Season” inte går att lita på.
För ganska exakt ett år stod jag med Zlatan på San Siro och frågade om han skulle spela i Milan nästa säsong.
Han svarade ”ja”, för vad annars skulle han säga? På samma sätt nekade han strax därefter till ryktena om PSG.
Med andra ord: inget Ibra, Raiola, Ancelotti eller för den delen Juventus vd Marotta, säger just nu går att lita på.
Inte bara för att folk talar med kluven tunga utan för att ingen vet hur dominobrickorna kommer att falla i transferspelet, det är för tidigt.
Drar Ancelotti sticker stjärnorna
Det som är säkert är att Juve-tränare Antonio Conte och Zlatan har haft kontakt och uppskattar varandra.
Liksom att Napoli inte gett upp utan hoppas på att Juventus i slutändan ska välja ett yngre, billigare alternativ än Zlatan. Och att man hoppas kunna locka familjen till Rom, som ett alternativ till Neapel.
Drar Ancelotti, som allt tyder på, kan stjärnfallet komma snabbt och då vill en snart 32-årig ”Ibra” inte riskera att bli kvar, hur stor framtid PSG än har i det långa loppet.
Sommaren kommer att bära ovisshetens tecken.
Men i kväll firar Zlatan med sitt franska lag med Eiffeltornets vackra, stolta profil i bakgrunden och de midnattsblå fansen sjungande och triumferande för sina fötter.
Vad som än händer nästa säsong har både Zlatan och PSG gjort det de skulle: vun nit.