Det är dags för svenska lag att börja tillämpa the Rooney Rule
Läs Anrells söndagskrönika och veckans lista
TAMPA-NEW YORK. Efter en vecka i USA och hundratals genomplöjda artiklar och tidskrifter om Super Bowl och amerikansk fotboll är det två saker som fascinerat mig mest:
pi?Den kortsiktiga girigheten som finns bland fotbollsspelarna själva.
pi Den långsiktiga generositeten som finns hos ägarna till spelarna i det segrande laget Pittsburgh.
Det är ju fantastiskt att den lilla arbetarstaden Pittsburgh – hälften så stor som Göteborg – kan ha USA:s bästa lag i fotboll – de har vunnit sex mästerskap, ett mer än något annat lag – och även ett lag i NHL som stundtals håller hög klass, trots att det går under namnet Pingvinerna.
350?000 firade laget vid segerkortegen.
Det bor 316?000 i staden.
Vad gäller förklaringen till att Steelers kan hålla en så hög nivå läste jag en intressant analys i USA Today om ägarfamiljen Rooney och deras roll.
De har alltid byggt ett lag baserat på en kompakt och trygghetsskapande defensiv.
Jag känner igen det, nästan alla lag som vinner allsvenskan och elitserien har byggts på samma sätt; från målvakt och framåt.
Enastående resultat
Dan Rooney som äger laget tog över det efter pappan Art som startade det 1933. Sonen bor i ett litet, ytterst blygsamt hus – fjärran från de palats andra oligarker i diverse olika ligor runt om i världen skapar – promererar varje dag till jobbet på stadion, umgås med spelarna, personalen och visar i aktiv handling delaktighet i allt från personalens välmående till scoutingverksamheten.
Jämför det folks, med nervösa styrelser som sparkar tränare, som andra sparkar smutstvätten som hamnat bredvid tvättunnan.
Resultatet – trots mindre ekonomiska muskler än storstadsklubbarna – är enastående: play off 24 gånger sen 1972. Vunnit Super Bowl två av fyra försök det senaste årtiondet.
Det är ju fint, men egentligen inte det mest intressanta.
Det är istället en liten uppgift som jag hittade om hur Rooney rekryterar folk.
Han förklarade redan tidigt att NFL hade ett särskilt ansvar för att släppa fram folk från minoriteter på ledande positioner. Den kallades snabbt the Rooney Rule och innebär att lagen måste intervjua åtminstone en person från minoriteter när de anställer coacher.
Rekrytera från oväntat håll
Det är en strålande regel, tycker jag.
Jag har varit med så länge att jag vet att i de allra flesta fall gör styrelser – eller andra arbetsgivare med för den delen, till och med sportredaktioner, tro mig jag vet – det så enkelt som möjligt för sig och anställer sådana som påminner dem om dem själva.
Det är därför det, exempelvis, fortfarande är så få tjejer på våra vanligaste sportredaktioner.
I det här fallet har det inneburit att Pittsburgh har USA:s andra svarta headcoah, den briljante Mike Tomlin som inte bara är ung och karismatisk utan också landets förmodligen mest noggranna coach.
Det berättas om hur han inför första träningslägret kom med en portföljd med 127 nya försvarsuppställningar som de skulle lära sig.
Sånt oroar inte bara – det imponerar också.
Jag tycker svenska lag har mycket att lära av det här: rekrytera tränare från oväntat håll.
Därför önskar jag Djurgårdens herrfotboll all lycka med Andrée Jeglertz.
Girigheten då?
Det är en sorgligare historia.
Det handlar om ett upprop bland NFL-spelarna. Killar som tjänar i snitt 10 miljoner om året. Många av dem tjänar över 100?000 miljoner.
Det hände sig vid tiden för play off att Minnesota Vikings center Matt Birk skickade ut ett brev till alla spelare om att starta en fond för pensionerade NFL-spelare, spelare från den tiden när lönerna var betydligt lägre och pensionerna nästan obefintliga.
Många av dem lever nu under ganska dåliga förhållanden, som exempelvis Dwight Harrison, en gammal cornerback som bor i en husvagn på en camping och lider av sviterna från alla hjärnskakningar som ingår i den här brutala sporten där normalkarriären i NFL bara är tre år lång.
Birk föreslog att alla skulle avstå en del av lönen från 21 december förra året.
Det skulle ge mycket pengar och inte svida i spelarnas privatekonomi så värst mycket.
Dessutom skulle det kanske rent av vara ett balsam för själen och deras julefrid.
Mycket vill ha mer
Det här är grabbar som byggde sporten, som gör att NFL nu kan ta 1?000 dollar för en Super Bowl-biljett. Vi är delar av ett broderskap som varar för evigt, skrev Birk en smula högtravande.
32 lag... 53 spelare i varje lags trupp... 1696 tänkbara donatorer.... borde kunna bli bra med pengar.
Trodde Birk.
Hur det gick? Parapampampampam. 15 svarade.
F-e-m-t-o-n.
Om de andra skäms vet jag inte. Kanske sitter de och räknar samma paychecks som Henrik Zetterberg. Jag vet inte. Vet väl egentligen bara att mycket vill ju, som bekant, alltid ha mer.
I Baltimore Ravens tjänar den som har högst lön 106 gånger så mycket som den som har lägst.
Montreals retrotröjor är de vackraste jag sett.
Jag har aldrig varit så synsk förr som i min spåkrönika inför 2009. Först Christan Olssons höjdhoppssatsning. Nu Foppas comeback i Modo.
Jag blir nästan skrämd...