Wegerup: PSG börjar få slut på ursäkter
PARIS. Mållöst och uddlöst.
Rött kort för Thiago Motta.
Då såg Carlo Ancelotti rött.
Förståeligt nog.
PSG kunde inte ha fått en mycket sämre inledning på vårsäsongen.
En poäng.
Det var i stort sett det enda positiva Paris Saint-Germain kunde ta med från den här matchen.
Timmarna före avspark tog jag en snabb apertif på Les Princes, baren precis intill stadion Parc des Princes.
Många fans hade trotsat det gråruggiga vädret och satt inlindade i sina halsdukar i PSG-färger på uteserveringen.
Alla med sitt att säga över glasen, om förväntan inför vårsäsongen och om de tre poäng som lekande lätt skulle plockas hem mot Ajaccio.
Så blev det inte och efterhand växte frustrationen på de fulla läktarna, hejarop och jubel byttes i visslingar och suckar.
Att bladen med matchstatistik, som vi journalister på plats fick efteråt, talade om ett hemmalag som anföll och om ett gästande lag som försvarade sig med näbbar, klor och köttmur, det spelade ingen roll.
25–4 i skott, 11–1 i hörnor och 5–0 i målchanser ger ingen seger. Inte när man tävlar i att rada upp missar som PSG gjorde i går kväll.
Miljardbygge eller ej, det lilla motståndarlaget från Korsika höll emot hela vägen och storstjärnorna fick precis den start på säsongen man inte velat ha.
Frustrerad Zlatan hade bråttom
Nyförvärvet Lucas glänste till då och då, men måste hitta den fulla fysiska formen – och lära sig att hitta sin lagkamrater bättre.
Zlatan lyckades lika lite som de övriga Paris-blå att göra mål och var tydligt frustrerad, både över sitt eget spel och med domaren.
Efteråt var han först ut av alla i PSG och sade ”bråttom, bråttom” till oss svenskar på plats när han skyndade förbi utan att ge några intervjuer.
Att Thiago Motta stannade och pratade däremot, länge och väl, hedrar honom. Han svarade på frågor om utvisningen, den som var så onödig och blev så kostsam för PSG som tvingades spela hela andra halvlek med tio man: ”Domaren bestämmer”.
När jag frågade var PSG:s spel brast som mest kunde Motta dock inte svara. Och det är i sig rätt talande.
Ingen kan exakt sätta fingret på var stjärnbygget fallerar, varför Paris stolthet fortsätter att ena stunden fylla glasen med champagne så det bubblar över för att i nästa bara kunna åstadkomma några droppar kranvatten som knappt räcker till en bottenskyla.
Carlo Ancelotti sade i förrgår, efter träningen:
”Förut var inte ett lag men nu är vi det”.
Jag vill hävda att det inte är riktigt sant. PSG är fortfarande inte en sammansvetsad grupp, varken spelmässigt eller i omklädningsrummet. Utanför själva laget lider dessutom klubben som helhet av akut växtvärk med alltifrån för få parkeringsplatser vid Camp des Loges till disciplinproblem bland spelare som inte har vant sig vid ambitionsnivån.
I natt brast så också Ancelottis tålamod, han lät spelarna få höra några väl valda ord i omklädningsrummet på sin italien-franska, och hans frustration är förståelig.
Om en månad väntar Valencia borta. Spelar PSG så här fattigt då så tar CL-drömmen slut innan den ens fått riktig fart. Och inte heller ligatiteln kommer på posten, som bekant.
För många plattmatcher
I höstas kunde PSG skylla på att man inte hunnit spela ihop sig. Sant är att klubben fortfarande växer och bygger. Men samtidigt duger inte det som ursäkt. En klubb med sådana ambitioner och ett så stjärnspäckat, pengadoftande lag måste kunna prestera mer än så här.
Visst, såväl Thiago Mottas utvisning som Thiago Silvas uttåg efter skada vägde tungt. Men, återigen, sådant måste man kunna hantera.
En plattmatch kan drabba alla. Men för PSG handlar det inte om en match utan en oförmåga att leverera på jämn nivå.
Vill man leva upp till budskapet på sina halsdukar ”Det är nu eller aldrig”, måste man se till att komma till rätta med sin hösta lägstanivå.
Och det fort.