Juventus borde – oavsett alla domslut – ha vunnit
Man ska hata att förlora.
Antonio Contes främsta budord.
Som han måste ha hatat den här matchen.
Framför allt för att det var en match Juventus förlorade helt i onödan.
Vi börjar med det som kommer att vålla mest debatt i natt, på forum och mejl, och som redan nu gör det, i de italienska sena fotbollsprogrammen:
Juventus vindsnabba ledningsmål – offside eller ej?
Inters bortdömda mål – offside eller ej?
Inters straffmål – straff eller inte?
Det enda jag vågar svara relativt säkert på är att det var rätt att döma bort Inters första mål.
Och att jag, ur de lägen jag sett på reprisbilderna, tycker att det är offside på Juventus 1-0.
Men jag skulle vilja se målet fler gånger, ur fler vinklar.
Detsamma gäller straffmålet.
Men det får bli senare, nu ska jag tycka till om den här matchen och jag gör det utan att ha alla svaren men ändå med en tydlig tanke och känsla inombords:
Juventus borde, oavsett alla domslut, ha vunnit det här.
Men man slarvar bort segern och Inter vinner rättvist.
Sviten är bruten
Obesegerade Juve är slaget till sist efter 49 förlustfria matcher.
Sviten är bruten och för de som jagar de vitsvarta jättarna tändes i natt ett litet hopp, en liten känsla av att Juventus kan utmanas.
Ändå började det så bra för hemmalaget. Inter-spelarna kändes tagna och rädda, Juve inledde derby d’Italia med ett mentalt övertag, framburna av publiken som sjöng sin ”Juve, storia di un grande amore”, Juve, en stor kärlekshistoria.
Alla som varit på nya Juventus Stadium vet hur väl den mäktiga, alltid lika smart strategiska klubben, lyckats med sin täta arena där trycket från hemmapubliken känns och hörs in i märgen.
När Vidals mål sedan kom så chockerande snabbt, då trodde nog många att slaget redan var vunnet.
Juve fortsatte att dominera och styra och ställa med de svartblå schackpjäserna - men utan att kunna avgöra, stänga matchen.
Det är omöjligt att säga hur mycket avstängde Antonio Conte saknas på bänken. Mycket hävdar jag. Hans passion, hans galenskap, hans förmåga att elda på laget, driva dem att spränga alla gränser.
Istället kom Inter tillbaka, vände och vann till sist mycket välförtjänt.
Att hemmapubliken på Juventus Stadium applåderade nerazzurri säger mycket. Man visade stil – och man erkände sig rättvist besegrade.
Precis vad serie A behövde
Så kom då den förlust som förr eller senare måste komma, för Juventus. Det gör inte sviten mindre imponerande.
Och den gör inte heller Juve till mindre trolig guldkandidat.
Jag har svårt att se något annat än att ännu en scudetto-sköld kommer till Turin i maj. Juventus känns väldigt svårhotade.
Men i kväll, i kväll, var Inter Italiens herrar med sin kampvilja och sitt spel.
Samtidigt storvann Milan mot Chievo och den här kvällen var precis vad serie A behövde.
En pjäs som alla vet hur den slutar vill få gå och se.
Ett troligt slut är inte detsamma som ett givet och fler än Inter fick hopp av Militos och Palacios tre segermål, på ett höstligt, festligt, fullsatt Juventus Stadium.