Jönsson groggy efter bronset

Fredrik Jönsson

, 

Petra Thorén

”Det tog många minuter innan jag kunde röra mig”

Sotji/Stockholm. Emil Jönsson var stum – inställd på att bli sist i finalen.

Men tre åkare föll och 28-åringen kunde knipa en bronspeng.

Efter mållinjen låg Jönsson kvar på snön och var tvungen att få hjälp upp på benen.

– Steven Bradbury. Jag kände mig som honom i dag, säger Jönsson på presskonferensen.

Det blev en helt otrolig sprintfinal i Sotji.

Emil Jönsson, som hade kört den andra semifinalen, såg tidigt ut att få ge sig mot de övriga fem. Han var stum och långt efter täten efter bara några hundra meter.

Men 28-åringen fick en gratischans till medalj efter en krasch med tre åkare. Sergej Ustigov, Anders Glöersen och Marcus Hellner föll i helveteskurvan – en situation som påminner om Stephen Bradburys guld i Salt Lake 2002.

”Jag var helt slut i dag”

Jönsson tog sig förbi samtliga och knep bronset.

– Det är det sjukaste jag varit med om. Jag var helt slut i dag...det var...det kändes som skit hela tiden. Jag vet inte vad jag ska säga, det kändes bara...jag var slut. I varje heat fick jag ge allt jag hade. Jag kände i finalen när jag skulle fram att varken benen eller ryggen hängde med, en helt otrolig känsla, säger Jönsson till TV3.

– Jag gjorde en tjuvstart direkt för att få extra vila, haha. Jag kände direkt i första backen att det inte går med ryggen: ”hur fan ska jag göra?”. Hela ens värld rasar samman.

”Totalt overkligt”

Vid helveteskurvan såg han dock att flera åkare låg ner. När han var på väg upp för nästa backe hörde Jönsson att han körde för medalj.

– Det var bara att ta i det sista och göra ett ryck, jag märkte att jag var själv när jag kom upp för backen. In i stadion var en otroligt speciell känsla, jag vet inte om jag skulle vara lycklig eller ledsen, säger Jönsson.

– För lång och trogen tjänst fick jag medalj. Det var overkligt, totalt overkligt.

Efter att han hade korsat mållinjen lade han sig ner på snön och blev liggande en stund, han såg groggy ut och hade svårt att komma upp på benen.

”Svartnade totalt”

28-åringen fick hjälp av sprinttränaren Mats Larsson för att komma upp på benen. Sedan fick Jönsson behandling.

– Det svartnade totalt. Det tog många minuter innan jag kunde röra mig. Det var helt sjukt. Jag vet inte vad jag ska tänka. OS-medalj, det är overkligt. Jag vet inte vad jag ska känna. Medaljen vann jag i kvartsfinalen och semifinalen, då slet jag ihjäl mig, säger Jönsson.

– Jag har hela ryggen tejpad, allt har varit emot mig, hela säsongen har varit emot mig. Det var väl fint på något vis, att få en medalj.

Det gick inte att hota Ola Vigen Hattestad och Teodor Peterson, som knep guld respektive silver.

Mats Jönsson om Jönssons ryggproblem.

– Han går ju... Det är ryggen som krånglar, säger han.

Ingen fara med Emil?

– Det ser inte ut att vara någon fara.