Målkungarna och största sumparna

Patrik Brenning

Sjögren listar allsvenskan hetaste och kallaste målskyttar

helskärm

Sportbladets Patrik Sjögren listar allsvenskan efter varje omgång.

Alexander Gerndts hade uppvisning i omgång 13 och det är läge att uppmärksamma allsvenskans bästa målskyttar.

Som en ren midsommarbonus mellan snapsen och sillen kastar han också in målskyttarna som verkar ha bränt sitt krut.

Hetaste målskyttar:

1. Mathias Ranégie

Odiskutabel etta efter sin säsongsstart. Är med sina 12 mål på 13 omgångar på väg mot den bästa noteringar i allsvenskan sedan Lill-Damma dunkade in 31 påsar för 36 år sedan. Ranégie krigar för sina mål och han gör dem med huvudet, fötterna och alla andra delar av kroppen. Proffslivet nästa? Ja!

2. Alexander Gerndt

Utanför listan innan omgång 13. Nu nosar han ändå på förstaplatsen efter densamma. Med sina två mål mot Trelleborg, varav det första var det som verkligen betyder något, visade Gerndt att krutet fortfarande är torrt. Det skriker målskytt och Gerndt om drömmålet från högerkanten. 25-åringen skjuter från alla lägen och gör, när han är i form, mål från alla vinklar också. Kanske seriens mest komplette målskytt. De som känner till det som hänt vid sidan av planen kan också, precis som jag kan, förstå varför allt inte gått som på räls i år. Kapaciteten som målskytt är dock allsvenskans högsta.

3. Tobias Hysén

Sju mål helt på egen hand i IFK Göteborg. Finns Selakovic bara där för att slå passningarna gör Hysén mål, oavsett hur det övriga laget spelar. Allsvenskans bästa anfallare i djupled. Frågan är om Hysén någonsin får visa sin riktiga potential med tanke på hans stigande ålder, kärlek till IFK och Göteborgs tunga period? En proffsflykt vore ett bra alternativ och det är troligen sista chansen att verkligen testa sig för Glenns grabb.

4. Lasse Nilsson

Den klassiska strikern. Dimper bollen ner i straffområdet står Lasse Nilsson där. Eller rättare sagt: där Lasse Nilsson står dimper bollen ner. En otäck näsa för mål. Kan se värdelös ut delar av matchen, ta oförklarliga löpningar och gå offside gång på gång. Men när Elfsborgs övriga anfallare svikit har Lasse Nilsson visat sin klass.

5. Teteh Bangura

Det stora utropstecknet på anfallssidan i året allsvenska. En riktigt bulldozer som plöjer fram i straffområdet men också en stenhård targetspelare att sätta upp bollen på. Ger tillsammans med polaren Mohamed AIK ett helt nytt lugn i hela spelet som nödlösning på alla uppspel. Kombinerar det med en målfarlighet baserad på en långt utvecklad avslutsteknik. Iskall i alla lägen.

Största besvikelser:

1. Kennedy Igboananike, Djurgården

Inför säsongen pekade Djurgårdens sportchef Stefan Alvén ut Igboananike som en framtida allsvensk skyttekung och visade att nigerianens målsnitt överträffade ärkerivalens stjärna Mohamed Bangura. Sedan började säsongen. På årets 13 matcher har det blivit två mål och nu är 22-åringen petad av en halvskadad farbror och en kille som egentligen är mittfältare. Fiasko känns som ett milt ord i sammanhanget.

2. Marcus Ekenberg, Mjällby

Nio mål och drömpartner till Moestafa El Kabir i succélaget Mjällby i fjol. Nu nedflyttningsaspirant bredvid en motvillig Tobias Grahn och med en ynka pinne efter 12 matcher från start. Ett fullständigt mysterium vad som hänt med pålitlige Ekenberg.

3. Andreas Drugge, IFK Göteborg

Med en meritlista som visade sju mål för Trelleborg i fjol kom ingifte Hysén-släktingen till IFK. Drugge pekades ut som ett av säsongens fynd och skulle finna sig tillrätta bredvid polaren Tobias Hysén. Men ingenting har fungerat för 28-åringen som är på väg att tappa sin startplats i ”Blåvitt”. Tur för Drugge att varken Robin Söder eller Hannes Stiller lyckats. Söder förövrigt själv en aspirant till listan.

4. Razak Omotoyossi, Helsingborg

Skyttekung i allsvenskan 2007 tillsammans med Marcus Berg. Kom tillbaka som en av Gais tunga värvningsbomber men är fortfarande mållös efter åtta matcher. Karriären går inte direkt spikrakt uppåt för 25-åringen.

5. David Elm, Elfsborg

Från inhoppare i Premier League till bänken i allsvenskan. Två mål på tio matcher (varav bara sex från start) är knappast vad den förre Fulham-spelaren hoppats på. Känns tung och trög när han väl får spela och långt ifrån matchformen. Det är läge att börja fråga sig hur hög Elms kapacitet egentligen är?