Erik Niva: ”Det här är en pojkdröm”
Uppdaterad 2021-11-03 | Publicerad 2021-10-27
Erik Niva har gett sig ut på vägarna för att möta publiken runt om i landet.
Podden When We Were Kings tillsammans med Håkan Andreasson har intagit scenerna.
– V i har en stor skopa livemusik, en visuell dimension och ett par baljor publikinteraktion, säger Sportbladets 42-årige fotbollsexpert från Malmberget.
Du har tagit tjänstledigt en månad från Sportbladet, kan du förklara vad det är du håller på med egentligen?
– Svarar på de eviga lockropen från vägarna. Det är ingen överdrift att säga att jag drömt om att åka på turné i hela mitt liv, och när nu Sverige öppnats upp såg jag det nästan som en skyldighet att göra en rejäl livevända med vår podcast, When We Were Kings.
Vad är det man får som publik när man kommer och ser When We Were Kings live?
– Man får först och främst den utförliga berättelsen om U21-guldet 2015, den mest medryckande blågula fotbollshistorien vi upplevt de senaste 15 åren. Och så adderar vi sedan en stor skopa livemusik, en visuell dimension, ett par baljor publikinteraktion – och sedan är det bara att röra igång.
Hur skulle du kategorisera turnén? Shower, föreställningar eller uppträdanden?
– Vi tycker att vi har hävt oss upp över gränsen där en vanlig livepodd går över i en mer ambitiös föreställning - det här är något mer och något större än bara ett samtal. Vi känner vibbarna!
Först Stadens Största med Sportbladet och nu When We Where Kings, är det en neverending tour du har påbörjat och vad är det som lockar så med turnélivet?
– Jag hade två pojkdrömmar – fotbollsspelare eller rockstjärna. När det första inte funkade fick jag bli journalist. När det andra visade sig omöjligt fick jag lov att skaffa mig en kringresande livepodd i stället. Livet består tamejtusan mest av ett utdraget försök att infria sina löften till en 8-årig version av sig själv.
Vilket är er största hit, eller vilken är din personliga favorit bland When We Were Kings-avsnitten?
– Vår största hit – eller i alla fall vårt mest lyssnade avsnitt – är triptyken om Leo Messi. Och det vore väl inte särskilt anmärkningsvärt alls, ifall det nu inte vore för att trilogin är nästan 12 timmar lång. Själv föredrar jag ändå de lite mer undanskymda utgångspunkterna, som exempelvis historien om Anzji Machatjkala från Dagestan.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– En nightliner på stadig kurs framåt mot okända mål. Och tänk - just en sådan sitter jag ju i.