Wegerup: Bästa krogen i Guide Rouge hade inte blivit mer uppskattad i går kväll
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-14
VADUZ. Det enklaste är ofta det bästa.
Som en enkel seger mot Liechtenstein.
En enkel pizza efteråt.
Och en enkel biljett till EM.
I Paris och New York City, London och Bombay, finns det specialmenyer, ingenting för mig... Jag är så nöjd med en Vesuvio – och tanken på att nästa sommar få äta den i Österrike-Schweiz.
Fråga bara Rosenberg, Linderoth & Co. En måltid på någon av Guide Rouge-guidens bästa krogar hade inte blivit mer uppskattad i går kväll än de pizzor som lassades fram. Tvärtom. Alla tindrade med ögonen likt barn på julafton över att få frossa omhämmat. Naturligtvis med segerns sötma som bästa kryddan.
Det regnade pizzakartonger och glada kommentarer ur omklädningsrummet. Ingen är dumdristig nog att se matchen mot Nordirland som vunnen på förhand. Men ingen är heller så harhjärtad att man inte törs tro på att EM-biljetterna är bokade. Till och med förbundskapten Lagerbäck vågade sig på att säga att ”det ser onekligen väldigt bra ut”.
Borde ha vunnit med fler mål
Det gör det, och det såg bra ut på Rheinpark stadion också. Nog kunde och borde Sverige ha vunnit med fler mål, men det är också den enda invändningen. Visst, Elmander var osedvanligt blek och Allbäck - landslagets egen Vesuvio, det pålitliga valet där du vet vad du får: mål – förblev förvånande nog mållös. I övrigt går det inte att klaga på det som serverades.
Kapten Ljungberg hann göra det viktiga, förlösande förstamålet innan han tvingades utgå. Tillräckligt mycket för att vi alla skulle få ett smakprov på att La Capricciosa ( den vars namn betyder ”Den kinkiga”, för finsmakarna med höga krav) fortfarande kan tillfredsställa oss.
Mina journalistvänner i Rom påstår att Chippens favoritpizza när han bodde i den sköna huvudstaden var margheritan, alla pizzors urmoder. Jag vet inte om det stämmer. Vad jag däremot vet är att Chippolino älskar matcher som den i går. Matcher där han får leka fram sina finter, utmana och underhålla.
”Han var underbar, matchens bäste, den där Wilhelmsson”, sa en lyrisk journalist från en inhemsk tidning med det fantastiska namnet Vaterland.
Liechtensteins förbundskapten Zaugg instämde och konstaterade kort och gott att ”Sveriges nummer sju var matchens lirare”. Sen kallade han Chippen för ”omnipotent”. Allsmäktig. Det ni.
Från Lagerbäcks sida lät det, inte helt förvånande, lite annorlunda. Han berömde för all del också sin nummer sju, men kallade honom även för ”lite ineffektiv”. När den svenske förbundskaptenen ombads välja matchens lirare blev det i stället Anders Svensson. Även det föga förvånande.
Mina italienska vänner svimmar och förfasar sig visserligen när jag berättar om pizzor med tacos. Men även dessa kan hålla hög internationell nivå. Minsann.
Publiken ska hyllas
Värda ett högt betyg är också det tusental blågula åskådare som rest ner till det lilla furstendömet för att se den match som kändes avgjord redan på förhand.
I går kväll målade de läktarna på den lilla stadion under de branta bergen gula och blå, med sina flaggor från Västerås, Gagnef, Hudiksvall och Hallstahammar. Pizza-orter allihop. Minsta håla i Sverige har ju minst 20 pizzerior. Pizzan är vår nya nationalrätt, det enda som fungerar överallt, i alla lägen.
Därför fanns det något rörande symboliskt över de svenska grabbarnas pizza-firande. Stjärnor och miljonbetalda proffs, men hej, innerst inne bara goa, svenska killar som gillar en bolognese med cola upptill.
Som vi alla gör.
Utanför, i skrivande stund i sen nattlig timme, hörs de svenska fansens sång in till oss från huvudgatan i Vaduz. Krönikör Bank har gått ut för att köpa mat. Pizza. Förstås.