Bank: Jag har svårt att föreställa mig landslaget utan Olof Mellberg
Taktiksnack? Pep talk? Äh, skippa det Kapten Hamrén.
Samla istället dina spelare, ställ dem på rad, och harkla dig:
– Grabbar. Vi ska spela match nu, och är det nån som inte tänkt göra allt för att vinna så vill jag att ni tittar in i ögonen på han där borta med skägget. Han heter Olof Mellberg. Det här är hans sista match.
I går gick vi in i väggen.
Det var upp mot 35 grader i Kiev, helst hade jag velat tappa ett badkar fullt med mjukglass och lägga mig däri.
Det gjorde jag inte. Vi har inga badkar på rummen.
Vad Kim Källström och Erik Hamrén ville vet jag inte riktigt, men efter en tidig förmiddagsträning ute i förorten fick de masa sig in till Olympiastadion och prata med världspressen inför en match som inte betyder något för Sveriges EM.
– Det är svårt att uppnå exakt den nivån (av laddning), sa Kim.
– Men vi har ett ansvar mot sporten. Vi är alla vinnare och vi är här för att vinna.
Dessutom är det ju som Johan Cruijff sa:
– Jeder nadeel heb z’n voordeel. Varje nackdel har sin fördel.
Frankrike har allt att spela för
Sverige kan skicka in fräscha spelare om de vill, de får en optimal träningsmatch inför VM-kvalet och jag hoppas att de använder den till att försöka hitta den där kombinationen av organiserad defensiv och utvecklat fartspel som är den enda möjliga vägen framåt för det här laget.
Sverige möter Frankrike i kväll, de går upp mot landslaget med världens längsta svit av förlustfria matcher, och om jag sa att det var en betydelselös match så var det helt enkelt inte sant.
Frankrike har allt att spela för. Såg ni de sista träningsmatcherna inför EM, när Malouda såg ut som Zidane, eller andra halvlek mot Ukraina, när Benzema sjönk under radarn och spelade fram till fina mål – så vet ni att det här är ett lag som är ett vettigt mittbackspar ifrån att vara en av de absoluta favoriterna i den här turneringen.
Om de vill slippa Spanien i kvartsfinal måste de vinna, helst med mycket. Det är vad Frankrike har att tänka på i kväll.
Sverige har det här: hedern, för att slippa vara poänglösa, för sina fantastiska fans, för Roy Hodgson, för att förbereda sig för VM-kvalet, för att visa upp sig för marknaden, för varandra, för att de inte kommer att spela så många mästerskapsmatcher i sina liv.
Och om inget annat skulle räcka kan de alltid spela för Olof Mellberg.
Erik Hamrén (jag kan inte höra honom prata engelska utan att tänka på hur exakt våra förbundskapteners språk speglat deras fotboll: Lagerbäck hade grammatiken och orden, men ingen som helst melodi – Hamrén har varken grammatik eller ord, men löser det med mimik, gester och generositet) svävade lite när han fick frågor om Olofs landslagsframtid.
– Han har sagt att det här är hans sista mästerskap, inte att det är hans sista landskamp. Vi ska prata efter EM, sa Hamrén.
Fuskar när de spelar fotbollstennis
Olof vill möjligen skriva ett sista ettårskontrakt i Europa, och kan kanske tänka sig att spela lite landskamper också om det är så att landslaget kallar.
Men det här, säger han, är allra sista gången han drar på sig landslagsdräkten och spelar de finaste matcher en fotbollsspelare kan spela.
Det är svårt att tänka sig, det är svårt att riktigt ta in. Av många olika skäl har jag svårt att föreställa mig ett svenskt landslag utan Olof Mellberg.
För de flesta fotbollsspelare, även på den här nivån, finns det olika viktiga matcher, olika viktiga tävlingar. För Mellberg har det aldrig funnits något annat än matcher och tävlingar. De finns där av den enda anledningen att han ska vinna dem.
Det har alltid varit så. Han fuskar när de spelar fotbollstennis, han skriker när han släpper in mål i smålagsspel, han slåss med Fredrik Ljungberg på träning, han skriker könsord efter ett missat utslag under en golfrunda med svärföräldrarna.
Det är ju lätt att förstå hur den sortens psykopatiska vinnar-dna skulpteras fram hos en Zlatan Ibrahimovic som alltid varit tvungen att slåss, eller en Henrik Larsson som föddes med ett utanförskap och var den minste killen av alla.
Olof Mellberg kommer från Gullspång, han är en snygg, intelligent kille från medelklassen. Föräldrarna gymnastiklärare. Böcker i bokhyllorna.
Varför det blev fel på honom vet jag verkligen inte – men käre gud, så rätt det blev.
Hoppas på ett vackert slut
Han skulle kunna vara en stark närvaro i ett svenskt a-landslag i två-tre år till, men han väljer att avsluta här och nu, på Olympiastadion i kväll. Anders Svensson funderar, Christian Wilhelmsson har inte sagt något säkert, men det här är sista gången vi ser Olof Mellbergs skägg i en mästerskapsmatch.
Jag hoppas att han får ett vackert avsked efter tolv år i nationens tjänst. Jag hoppas att han får ett vackert slut och en lagom ful match i kväll, en som slutar med att Olof vinner.
Annars är det ju nåt fel på de jävla reglerna.