Frebran: Felaktigheter som måste bemötas

Om kraften i supporterkulturen ska utvecklas måste säkerheten finnas också!

I går publicerade Aftonbladet min debattartikel om positiv supporterkultur och om att de illegala och farliga bengalbränningarna runt matcherna måste stoppas.

Samma dag fick jag mothugg i Sportbladet från Aftonbladets sportkrönikör Patrik Sjögren där det finns felaktigheter som måste bemötas.

Sportbladet skriver att jag avböjt - för att jag inte hade tid - att komma till Svensk Fotbollssupporterunions konferens i somras och hänvisar till dess ordförande Tony Ernst.  Det är fel, lögnaktigt. Sanningen är att trots att jag aldrig blivit inbjuden, visade stort engagemang för supporterkonferensen och meddelade Tony Ernst att alla supporterföreningar inte tycks ha nåtts av inbjudningar och att jag såg fram emot att få rapporter om vad man diskuterat och kommit fram till på mötet, något Ernst också lovat utan att hunnit(?) infria.

Patrik Sjögren, Tony Ernst och undertecknad har flera saker gemensamt: Vi älskar fotboll, vi värnar om supporterkulturen, vi vill utveckla glädjen att gå på matcher.

Som nationell samordnare vill jag – och det tror jag vi har gemensamt också – att det ska vara tryggt att vistas på arenorna. Alla ska ha roligt, barnfamiljer, män, kvinnor, de aktiva supportrarna, funktionärer och spelare.

Utan varmt tillgivna supportrar vore fotbollen i likhet med andra stora publiksporter vara fattigare och tristare, mer som en hobby för hängivna utövare.

Nu är fotbollen en färgglad del av samhället. Publiksporterna är publika, inte bara därför att många ser dem från TV-soffor och på arenor, utan för att de inramas av en tät stämning, en nerv som ligger djupare än den underhållning som matcherna ger. Engagemang, passion och gemenskap är livsviktiga ingredienser i människors liv som ofta får stå tillbaka i en inrutad vardag. Idrotten bjuder rikliga möjligheter att få utlopp för dessa, som utövare och som publik.

Radioprogrammet Stil – P1 – gav i ett av sina program uppmärksamhet åt flaggor som kraft och mode. Här fick Bajen-supportrar berätta om engagemanget och lidelsen och om arbetet att sy enorma Tifon. Det var ett kort men starkt inslag som vittnar om kraften, vilken fotboll som folkrörelse måste behålla och utveckla.

Men ska kraften finnas kvar ska samhället ställa upp på supporterkulturen, då måste säkerheten och tryggheten finna här också. För alla!

I juni presenterades en gemensam nationell strategi mot våld och ordningstörningar kring publiksporterna. Bakom dokumentet finns en bred sammansatt arbetsgrupp bestående av idrottsförbunden för fotboll, hockey och bandy, föreningen svensk elitfotboll, svenska hockeyligan och polis.

I dag lade samma arbetsgrupp en praktisk handledning för att strategin ska kunna genomföras.

Som samordnare för positiv supporterkultur och mot våldet runt matcherna ska jag nu försöka föra frågan framåt mot det viktiga målet att få supportrarna, att fortsätta förgylla evenemangen och att få de farliga delarna att försvinna.

Mitt arbete är inte mot supportrarna – mitt arbete är för den positiva supporterkulturen men mot våld och mot illegal, farlig bengalbränning.

Rose-Marie Frebran

Landshöving i Örebro och nationell samordnare för positiv supporterkultur och mot våld och brottslighet i anslutning till idrottsevenemang.

Patrik Sjögrens svar till Frebran:

helskärm

Jag är glad att Rose-Marie Frebran tagit sig till att svara på min krönika och min syn på bengaler och bengaldebatten. Jag behövde 10 000 tecken på mig för att uttrycka mina tankar inte bara kring hur vi värnar om supporterkulturen inom svensk fotboll utan också hur vi faktiskt gör den säkrare med just bengalfrågan som den stora sammankopplande länken.

När jag nu läser Rose-Maries svar kan jag inte låta bli att undra om hon verkligen orkat läsa alla de där 10 000 tecknen? För när Rose-Marie nu bemöter min syn på hur vi tillsammans ska lösa den för alla så brinnande frågan så nämner hon huvudfrågan "bengal" en enda gång i sin text. Denna gång återigen sammankopplat med våld.

Rose-Marie vidhåller att bengalbränningen är farlig, vilket den mycket riktigt kan vara under oordnade formen, men har i sin text inget svar på hur ett förbud skulle göra det säkrare. Bengaler är förbjudet redan i dag. Ändå bränns det. Jag tror att en dialog och ett större ansvarstagande från fansen skulle göra hela situationen säkrare. Som det ser ut i dag är ett förbud mot bengaler på många sätt farligare än en kontrollerad och legal bränning vore. För vi vill ju, precis som Rose-Marie skriver, att det ska vara tryggt att vistas på arenorna.

Rose-Marie: Du skriver att du inte jobbar mot supportrarna men för att det ska bli ännu tryggare måste du också jobba MED supportrarna.