När ska bubblan Schmeichel spricka?

Peter Wennman

MANCHESTER. Som dom sa förr:

Bollen är rund, allt kan hända.

Jag tror minsann Svennis har skrivit det med tusch på väggen i omklädningsrummet, denna höst år 2007.

Bollen är rund och såphal i händerna på Kasper Schmeichel, men Manchester City vinner ändå och ligger tvåa i Premier League.

Jag begriper ingenting av det här.

Gör Andreas Isaksson det?

Så absurd är situationen i City att Sven-Göran Eriksson får gå i försvarsställning för att förklara sin målvaktspolicy – trots att 20-årige Schmeichel hållt nollan i fyra av sex matcher och bara släppt in totalt två mål.

2-0 mot West Ham, 1-0 mot Derby, 1-0 mot Manchester United, 0-1 mot Arsenal, 0-1 mot Blackburn – och så 1-0 mot Aston Villa hemma i går.

Det är ett fantastiskt försvarsfacit, och Kasper Schmeichel har på kort tid växt ut till en slags kultfigur bland City-fansen.

Men det beror framför allt på att grabben tycks ha en ängel vid sin sida på mållinjen (det sägs att den där ängeln heter Micah Richards).

Folket på läktarna håller för ögonen varje gång det kommer en höjdboll in i Citys straffområde. Experterna på pressläktaren suckar och säger ”katastrof” efter varje felbedömd utrusning. Gamla storspelare i tv-studion bara ruskar på huvudena. Alla väntar på att bubblan Schmeichel ska spricka.

Men den höll alltså även mot starka Aston Villa, och när jag frågade Svennis efter matchen hur länge han kan spela med en målvakt som är ute och fladdrar på det här viset i straffområdet blev svaret:

– Så länge han kommer undan med det är jag nöjd.

Sen sa Svennis, något förvånande, att ”hans pappa Peter kom också undan med en del konstigheter under sin karriär”.

På City-bänken satt Joe Hart.

Isaksson måste må skitdåligt

Andreas Isaksson var inte ens ombytt.

Jag tror Isak måste ha mått skitdåligt över det.

Han är en internationellt erkänd stormålvakt, en frisk och spelsugen man som nyss hållt nollan i en EM-kvalmatch mot Danmark, och så får han betrakta den här City-succén från läktaren medan en pojkspoling som inte vet hur man plockar ner en hörna stjäl all uppmärksamhet.

Jag skrev i går att det vore idiotiskt av Svennis att satsa på Schmeichel nu när Isaksson är spelklar. Att det liknade det gamla mantrat från Lars-Tommy-tiden, ni vet: ”nä, men vi kan ju inte ta bort grabben, då blir han ledsen”.

Det står jag fast vid.

Samtidigt är det ju enkelt att förstå

Erikssons dilemma. Ska jag peta en kille som hållt nollan i sina tre första matcher i Premier League och därefter räddat en straff mot Arsenal? Är det inte bättre att vänta tills Schmeichel petar sig själv, så slipper JAG ta beslutet?

Jag har sett Cityträningar och alla lagets matcher och i mina ögon är rangordningen denna:

1) Andreas Isaksson, 2) Joe Hart, 3) Kasper Schmeichel.

Lik förbenat sitter Isaksson på läktaren.

– Det är inget personligt mot honom. Jag pratade med Andreas innan matchen och förklarade läget. Hade inte den där skadan kommit hade han varit vår givne förstemålvakt, han skulle ha stått alla matcher, erkände Svennis på min direkta fråga igår.

Man. Citys fans struntar säkert i vilket just nu när de sitter på sin ljusblå måne och betraktar ligatabellen. Bara Arsenal före. Det är nästan ofattbart.

Vem som helst förstår ju att det inte kommer att hålla särskilt länge till, Citys trupp är alldeles för tunn för att kunna matcha de riktigt stora kanonerna, men det intressanta i går var att City vann utan lagkaptenen Richard Dunne, utan den märklige Stephen Ireland, utan Geovanni, utan den bäste målvakten och med den bäste anfallaren, Rolando Bianchi, på bänken. När Bianchi kom in de sista fyra minuterna uträttade han mer än Emile Mpenza gjorde på 86.

Har hållt nollan på hemmaplan

Vad man aldrig kan ta ifrån Sven-Göran Eriksson (utan Hasse Backe bredvid sig i går) är att han skapat en sjujävla kampanda i det här laget.

– Jag skulle vara lycklig om serien tog slut nu och tabellen såg ut som den gör i dag, sa Svennis.

Hans kollega i Aston Villa, Martin O´Neill, har ett avsevärt bättre lag på papperet (särskilt mittfältet), men högerback Mellberg (mycket bra) och kompani blåstes ändå på poäng på Eastlands. Ett enda ögonblicks ouppmärksamhet – och hemmalagets förträfflige 19-åring Michael Johnson rann igenom och sköt segermålet på pass från Elano.

1-0-seger hemma igen, tredje gången i rad.

Kasper Schmeichel sträckte armarna i skyn.

Andreas Isaksson log, reste sig från läktaren och åkte hem.

Och bollen var rundare än den nånsin varit förr.